Analys

Under de senaste veckorna har spänningen stigit mellan Kongo-Kinshasa och grannlandet Rwanda, vars president Paul Kagame förra månaden hotade med att sätta in trupper i Kongo för att avväpna miliser från folkgruppen hutu.

Kagame har upprepade gånger hävdat att dessa väpnade grupper utgör ett säkerhetshot mot Rwanda. Många hutuer flydde tillsammans med medlemmar av den rwandiska armén till Kongo för att undkomma hämndaktioner för deras medverkan i folkmordet i Rwanda 1994. Folkmordet ledde till att närmare 800 000 människor från minoritetsgruppen tutsi samt moderata hutuer mördades.

Enligt rapporter har grupperna fått flera nya rekryter. De består av tonåringar som kom till Kongo som barn till flyktingar. Flyktingarna kom till Kongo för att undgå hämnd för folkmordet från den tutsi-dominerade regering som tog makten i Rwanda efter folkmordet.

Rwanda invaderade Kongo 1996 och 1998, med det uttalade syftet att slå ner militanta hutuer. Den första invasionen ledde till att Mobutu Sese Seko, som tillät gerillan att utnyttja flyktingläger i östra delen av landet som baser för intrång i Rwanda, störtades.

Den andra invasionen resulterade i ett fem år långt inbördeskrig som orsakade närmare tre miljoner människors död. Många dog av sjukdomar och svält, inte av direkt krigföring.

Rwanda gick med på att dra tillbaka sina trupper 2002 för att bidra till att få slut på kriget. Detta i utbyte mot ett löfte om att FNs fredsbevarande trupper och den kongolesiska armén skulle avväpna de militanta hutuerna. Men enligt medierapporter har bara en tredjedel av de uppskattningsvis mellan 10 000 och 20 000 rebellerna avväpnats.

Bland analytiker råder delade uppfattningar om vilket hot dessa grupper utgör. Enligt ett pressmeddelande från den Bryssel-baserade tankesmedjan International Crisis Group som kom tidigare denna månad består den största rebellgruppen FDLR av upp till 10 000 man, men utgör inget allvarligt hot mot Rwanda. Samtidigt skriver International Crisis Group att det förekommit oroande tecken på att FDLR förberett attacker, vilket utlöst spänningar.

Rwanda har också anklagats för att utnyttja hotet från hutumiliser som en ursäkt för att bibehålla sin position i Kongo, som är mycket rikt på naturresurser i form av mineraler. Två FN-paneler har anklagat Rwanda och Uganda för illegal exploatering av naturresurser i Kongo. President Kagame har tagit tillbaka sitt hot om att invadera Kongo, men samtidigt har rapporter pekat på att trupper från Rwanda faktiskt gått över gränsen till Kongo.

Kongo-Kinshasa har anklagat rwandiska trupper för att ge stöd till kongolesiska dissidenter som stridit med regeringstrupper i landets östra delar, bland annat i provinsen norra Kivu. Vissa av dissidenterna sägs tidigare ha tillhört den Rwanda-stödda rebellgruppen RCD, som hade sin bas i staden Goma. Medlemmar av RCD-Goma absorberades till landets armé som en del av fredsfördraget 2002. Men någon enad armé har man ännu inte lyckats skapa.

I juni i år ockuperade RCD-ledaren Laurent Nkunda staden Bukavu i östra Kongo. Orsaken som Nkunda angav var att han ville förhindra massakrer på kongolesiska tutsier, kallade banyamulenge.

Enligt FN finns det dock inget som stödjer den uppgiften. Den allmänna uppfattningen om Nkunda är att han är Rwandas militäre ledare i Kongo.

Människorättsorganisationen Amnesty sa i ett uttalande strax före jul att läget i norra Kivu är mycket spänt. Enligt Amnesty betraktar RCD-Goma, som är allierade med Rwanda, att provinsen är deras. Amnesty menar att sedan landets myndigheter tagit kontroll över den sydliga delen av provinsen har RCD-Goma under sin ledare Laurent Nkunda, 'som begått mängder av människorättsbrott i södra Kivu', istället samlats i norra Kivu.

Hoppet om att Kongos armé ska kunna återskapa ordningen i landets östra delar är litet. I stället sätter många sitt hopp till FNs fredsbevarande styrka MONUC, som funnits på plats sedan 1999.

MONUC har 10 000 soldater utstationerade, men eftersom Kongo är ett jätteland är FN-grupperna mycket utspridda. Förhoppningarna om att kunna hålla allmänna val i landet i juni nästa år tycks nu avlägsna. Syftet med valet är att få fram en permanent regering i landet, som just nu styrs av en övergångsregering.