Det finns många författare och poeter som är födda i småstäder, men som flytt därifrån så fort möjligheten har funnits. John Berg har nyligen debuterat med sin första bok 'Här är jag, och där, där är du' och studerar på Lunds universitet. Men han väljer ändå att stanna kvar i Eslöv.

- Mitt språk skulle inte kunna utvecklas på samma sätt i en storstad. Min poesi bygger på ett gnissel och ett slitage som finns inom mig, och som hämtar sin näring ur Eslöv, säger han.

På förlaget beskrivs hans poesi som 'ärlig' och 'intressant'. Sanningen är att den innehåller både fördomar och människoförakt.

- Det finns ett annat raseri i en liten stad än i en stor stad. I ett mindre samhälle är det lättare att hata och ha fördomar utan att sticka ut. Här förvånas ingen, säger han.

Då är det tuffare att vara tolerant. I en storstad kan man kokettera med att man har homosexuella vänner, medan det är svårt i Eslöv.

- Man måste jobba hårdare för sina liberala åsikter i en småstad, medan det är tämligen enkelt att vara politiskt korrekt i Lund.

John Berg väljer att använda sig av det stoff som hans vardag erbjuder honom, även om det finns en uppenbar risk att läsaren blandar ihop dikt-jaget och författaren.

- Det finns fördomar i min poesi och den är kvinnofientlig i flera avseende, men jag är det inte. Jag är en sann feminist. Min poesi bara resonerar utifrån de åsikter och synsätt jag konfronteras med i min närhet.

Han menar att vi fortfarande lever i ett samhälle som behandlar könen på ett ojämlikt sätt.

- Medan det är straffbart att hata judar, bögar och muslimer, så går det fortfarande bra att förtrycka kvinnan i hemmet och på arbetsplatsen. Tyvärr verkar det inte förändras.

John Berg vill även ta upp andra, mer allmänmänskliga problem, i sin poesi. Ett av dessa problem är individens isolering.

- Vi är formade till att vara tvångssociala, samtidigt som vi alltid kommer att vara ensamma. Det är en konflikt som alla människor bär på, och det är ett dilemma som jag vill beskriva, säger han.

John Berg har skrivit poesi under en relativt kort period av sitt liv, endast de senaste fyra-fem åren. Tidigare handlade det mer om musik och bildkonst.

- Men jag kände mig efterhand mer lockad av språket, eftersom det på flera sätt är mer komplext än till exempel ett fotografi, säger han.

Han anser att det är svårare att komma överens om en tolkning av en 'skriven bild' än av verkliga bilder.

- Bakgrunden är att vi är mera bildbaserade än språkbaserade i dagens samhälle. Numera kan man vara analfabet och klara sig, men inte bildanalfabet. Vi måste vara överens om vad bilder symboliserar och berättar för oss. Så är det inte längre med språket.

Även om han skriver en del prosa, så är poesi fortfarande mer lockande.

- Det finns en frihet inom poesin, som inte finns i novellen. I en dikt kan jag smälla in vilka metaforer jag vill utan krav på att vara uppenbart konkret.

Trots att många människor skriver dikter, så läser svensken lite poesi. Diktsamlingar ges oftast ut i ganska små upplagor. I synnerhet debutanter brukar också anklagas för att vara alltför slätstrukna och följa en speciell folkhögskole-mall. John Berg har läst flera debutantologier och håller med.

- Man skriver ju oftast inte om någonting. Djuphavsljud och smultronglass?! Var är substansen i det? Jag föraktar debutpoesi.

- Fan, jag föraktar mig själv.

Andreas Lovén

Fotnot: "Här är jag, och där, där är du" är utgiven på Nordstiernan förlag och media.