I en undersökning i Washington Post/ABC News vann Kerry endast 2 procent på Bush precis efter konventet. Men i en undersökning i USA Today/CNN så var det Bush som tog 4 procent från Kerry. Så i bästa fall kan man kanske säga att han står still.

Men vad kommer sig då detta? Borde inte fyra heldagar med all medias uppmärksamhet hjälpa Kerry betydligt mer på traven. Al Gore vann över 15 procent efter sin högst mediokra insats på demokraternas konvent inför förra valet.

Teamet bakom Kerry menar att de flesta redan bestämt sig för vad de ska rösta på och att det därför finns väldigt få osäkra röster att fiska upp.

Problemet är egentligen det enade ointresset från båda parter att se den stora bilden av vad som egentligen händer. När man tittar närmare på det, finns det flera faktorer som gör att det inte är konstigt att Kerrys siffror inte flög i taket i samband med demokraternas konvent.

Detta är det första valet efter den 11 september 2001. Ingen vet i praktiken vad det innebär. Ett 'krig mot terrorismen' har aldrig varit en faktor i något tidigare presidentval i USA och nu är det, tillsammans med ekonomin, den viktigaste frågan för många. Hur viktigt är det för väljarna att de har en duktig 'krigs-president'? Och vem av Bush och Kerry vinner i så fall den tävlingen? Bush har skaffat sig erfarenhet de tre sista åren, men Kerrys praktiska erfarenheter från vietnamkriget har gjort att till och med republikanske senatorn John Mc Cain vägrat kritisera Kerry offentligt.

En annan sak som spelar in är att det vi kallar för konvent i dag, egentligen bara är ett medialt fyra-dagars flaggvisftnings-event. Amerikanerna var tvungna att titta på utländska satellitsändningar för att få någon egentlig information om det som kom ut av mötet. Totalt sände USAs stora tv-bolag tillsammans tre timmar från konventet under de fyra dagar det pågick. Kerry ler glatt på bilderna samtidigt som han beklagar det sparsamma intresset media visar av det egentliga politiska innehållet. Graden av analys i amerikansk tv-media sträckte sig till en snabb tummen upp eller tummen ner. Inte mycket för väljare att basera en röst på.

2004 års konvent var således tämligen händelselöst, men med ett stort undantag; Barack Obama. Denne människorättskämpande advokat med rötter i Kenya och som spenderat delar av sin barndom i Indonesien är demokraternas senator i delstaten Illinois och är nu även en kandidat till federala senaten. Obama är känd för att vara en mycket karismatisk och imponerande retoriker och talare och han är onekligen en stjärna som ger demokraterna spänning för framtiden.

Så frågan är vems åsikter politiker, lobbyister och analytiker tänkt att de ska ändra när allt de hade att erbjuda var gammal skåpmat? Det allmänheten blev serverad var ytterligare fyra dagar kampanj för Kerry. En kampanj som försökte sätta sig över pajkastnings-mentaliteten genom att fokusera mer på sina egna frågor än att tala illa om Bush-administrationen. Uppenbarligen fungerade det inte.