FRIA TIDNINGEN Frågan skärptes i samband med att det på torsdagen hölls en genomgång i kongressen med anledning av hur Nordkorea påstås ha bidragit till att bygga en hemlig kärnkraftsanläggning i Syrien, vilken förstördes av israeliska flygvapnet i september förra året. Vissa bedömare menar att tidpunkten för genomgången, och dess innehåll, syftade till att skärpa tonläget mellan Washington och regimerna i Syrien och Nordkorea.
Vicepresident Dick Cheney, som är en anhängare av "regimförändringar" i båda länderna, hade länge arbetat för att få till stånd genomgången. Detta har i sin tur stärkt spekulationerna om att hökarna nu med samlade krafter försöker förändra den politik, mer inriktad på diplomati, som på senare tid dominerat inom regeringen.


Ryktena om att utrikesdepartementets sändebud i Nordkoreafrågan, Christopher Hill – som kritiserats hårt av den republikanska högerfalangen – planerar att avgå har ytterligare stärkt farhågorna om att hökarna återtagit initiativet.
Till detta kan tilläggas att general David Petraeus, som ansvarat för truppförstärkningarna till Irak, ska bli befälhavare för Centcom, USA:s militära ledning i Mellanöstern. Dessutom har Pentagon på senare tid riktat allt hårdare anklagelser mot Iran för dess påstådda inblandning i Irak.
Petraeus har på senare tid upprepat att det största hotet mot ett demokratiskt Irak kommer från de grupper som påstås vara finansierade av Iran.


Det står klart att retoriken har hårdnat de senaste veckorna. Att en förändring var på gång var tydligt redan i februari när amiral William Fallon, som då var chef för Centcom, plötsligt meddelade sin avgång. Detta efter att han i tidskriften Esquire hade beskrivits som mannen som stod emellan Bush och ett krig med Iran.
Fallon har eftersträvat diplomatiska förhandlingar med Iran och hade tidigare även drivit samma linje gentemot Nordkorea. Han var på många sätt nyckelpersonen för den "realistiska" delen av regeringen, ledd av Pentagonchefen Robert Gates och, i något mindre utsträckning, utrikesminister Condoleezza Rice.


Denna mer moderata falang, som blev helt marginaliserad efter terrordåden mot USA 2001, har gradvis fått ett ökat inflytande – ofta på bekostnad av hökarna – efter att Bush blev omvald till presidentposten.
Nu är frågan om hökarna lyckats återfå initiativet, eller om man åtminstone blivit starka nog att kunna blockera realisternas försök att minska spänningarna gentemot Iran och Syrien.