Barn vet tidigt vilket kön de tillhör. De blir också mycket tidigt medvetna om hur de förväntas bete sig, beroende på vilket kön de har. Redan under den tid som barn formar sin könsidentitet utsätts de för påverkan utifrån. Förutom föräldrarnas påverkan tar barn intryck av bilder de ser på tv, i tidningar eller på reklampelare ute på stan. Bilder som alltför ofta visar en stereotyp bild av kvinnor och män.

Samtidigt som den massmediala konsumtionen ökar bland barn och ungdomar, så har det skett en explosion av barnbokstitlar sedan millennieskiftet. Boken fortsätter kämpa för att hålla kvar greppet om barnkammaren. Men spelar det verkligen någon roll vad man läser för sina barn, när de ändå påverkas av så mycket annat? 

Lena Kåreland, professor i svenska vid Uppsala Universitet samt barnboksforskare har sin åsikt klar: 

– Litteraturen spelar definitivt roll, särskilt i förskola och skola. Det är viktigt vilka bilder man ser och litteraturen kan vara en motvikt mot den schabloniserade bild man ser i till exempel tv, säger hon.

Genusdebatten, som startade på allvar under 1960-talet, gav gensvar i 70-talets barnböcker. En ny fadersroll växte fram. Alfons Åbergs pappa är ett känt exempel, som både diskar, städar, handlar och tar hand om sitt barn. De sociala relationerna var viktiga, att ta ansvar för sig själv och att bry sig om människor som har det svårt. Böcker som handlade om barns vardag hemma eller på förskolan var vanliga. 

På 80-talet hade man tröttnat på den politiska debatten och den vardagsbetonade boken. Som en motreaktion steg fantasyböckerna i popularitet. 

Men nu har pendeln svängt igen. De tendenser som finns i dagens barnböcker, visar att genusdebatten har spelat roll. Tidigare har det funnits en övervikt av manliga huvudpersoner i barnböckerna, men den tendensen ser ut att minska. Starka flickor ges mer utrymme och överlag framställs barnen som mer kompetenta än tidigare. Det har också dykt upp specialförlag som granskar sina böcker ur ett jämställdhetsperspektiv. 

– Det ser jag som ett tecken på medvetenhet. Svenska barnböcker håller genomgående en bra kvalitet, men variationen i barnboksutgivningen är stor. Samtidigt som utgivningen påverkas av genusdebatten, så lever schabloner vidare, säger Lena Kåreland.

Hon menar också att begreppet genus både är brett och mångskiftande. Det räcker inte att bara räkna huvuden. Man måste också titta på andra saker, till exempel hur vuxenvärlden beskrivs i böckerna. Lena Kåreland tycker dock att det viktigaste är barnböckernas variation och mångfald, att det finns olika typer av berättelser, både vardagsberättelser och fantasi. 

– Det är viktigt med konstnärligt formade böcker. Fyrkantig tendenslitteratur blir ganska platt och det gör ingen glad.

På Göteborgsförlaget Kabusa är redaktionsansvarig Annika Ruth Persson inne på samma tankar. Hon tycker att de manus som kommer in vittnar om skiftande grader av genusmedvetenhet hos författarna. Ibland kommer det in manus med en väldigt tydlig politisk agenda, men Annika Ruth Persson anser att det är svårt att skriva skönlitterära berättelser utifrån politiska program. 

– Det viktiga är att man inte låter berättelsen underordnas ett politiskt tema, att inte tappa bort att man är en berättare. Berättelsen måste kunna ta tag i något mer än det som är ett politiskt problem. Men "genustänket" finns ändå med i viss mån när man väljer ut manus. 

Annika Ruth Persson blir ibland förvånad över att de senaste 25 åren inte verkar ha gjort något avtryck alls i vissa manus. 

– Om manuset har ett väldigt traditionellt genusförhållande, så måste där finnas andra väldigt bra kvalitéer. Man kan säga att ribban höjs. 

Kabusas utgivning präglas inte av någon specifik politisk profil eller policy, men de ger ut många böcker som behandlar olika typer av problem, som ungdomsboken Johannas modiga idé av Katarina Frankel. Huvudpersonen är en flicka med perceptionsstörning, vilket hon själv beskriver som att hon "fattar långsammare". Man får följa hennes vardag, de problem hon ställs inför och vad som händer när hon beslutar sig för att inte längre försöka dölja sitt handikapp. 

Den mer fantasifulla bilderboken Onde morbror snigelätare av Christina Hesselholdt berättar dramatiskt om hur en flicka försöker rädda en massa sniglar från att bli uppätna av sin morbror. Dessa böcker har inte ett tydligt genustema, men båda beskriver flickor som på olika sätt gör något modigt.

Starka flickor är alltså på frammarsch. Det finns en medvetenhet i barnbokbranschen om hur man framställer genus. Trots detta är de mjuka pojkarna ganska osynliga. Och kanske behövs det barnboksfigurer med större komplexitet. Figurer som, oavsett kön, kan vara både starka, modiga, mjuka och omtänksamma.