Nu är det viktigt att de politiska partierna kommer överens. Annars kan det bli allvarliga problem i Nepal. Det säger Narendra Kadel. Han är ordförande i Nepali business association in UK. Han äger också en nepalesisk veckotidning och en webbtidning. Han är i Nepal tillfälligt några veckor före valet.Kadel har arbetat för att även nepaleser i exil ska få rösta. Men det finns många som inte vill ändra något i Nepal, säger han.

Nepal är ett av världens fattigaste länder. I tio år var det inbördeskrig. 13 000 människor dog i inbördeskriget. Det skadade också landets ekonomi allvarligt, eftersom Nepal lever mest på turism.År 2006 blev det vapenvila, och nu försöker regeringen lösa landets problem. Det är en övergångsregering med sju partier. Ett problem är att befolkningen ökar så snabbt. I Nepal bor 29 miljoner människor, och cirka 40 procent av dem är under 15 år. Nepal är ungefär en tredjedel så stort som Sverige. Åtta av världens tio högsta berg ligger i Nepal, så man kan bara odla på en liten del av marken.

Valet i torsdags var viktigt på många sätt. Maoisterna har krävt i många år att man ska avskaffa monarkin. Nu säger alla stora partier i landet samma sak. I december bestämde regeringen att Nepal ska bli en republik. Men först måste en konstituerande församling säga ja till beslutet.Det är första gången det nepalesiska folket får vara med och bestämma om grundlagen. Och vilka som än vinner valet, blir Nepal troligen en republik.

Kommunisterna är starka i Nepal. I regeringen sitter fyra kommunistiska partier, två socialistiska och ett konservativt parti. Om många röstar på kommunistiska partier, kan Nepal få sämre kontakt med grannlandet Indien.Yuba Nath Lamsal är redaktör för dagstidningen The Rising Nepal. Han säger:– Om kommunisterna i Nepal vinner valet kommer maoisterna i Indien – naxaliterna – också att få vind i seglen.

Men det finns fler som inte vill att kommunisterna ska vinna. Narendra Kadel säger:– Många vill bestämma om nepalesiska media. Många media lönar sig inte. De får pengar från annat håll. Jag tror att de som stöder media i dag kommer att vilja bestämma mer i framtiden.Själv är han affärsman. Han vill bara att det ska vara lugnt, så att han kan återvända och starta företag och bygga upp landet.– Men många nepaleser gillar inte politiker. Det är därför det går bra för maoisterna, säger han.Narendra Kadel är inte kommunist. Men han tycker att de är bra på sätt och vis:– De flesta av Nepals kommunister säger ja till att ha flera partier. De har slutat använda våld. De vill att de fattiga i Nepal ska få det bättre, med skolor, vård, vägar med mera. De kan säkert göra mycket bra om de får stöd från andra länder.

Tirtha Koirala är nyhets-chef på en stor tv-station i Nepal, Kantipur Television Network. Han berättar om vad Kina tycker om maoisterna i Nepal.– Det är svårt att veta vad Kina tycker. De vill inte att Indien ska bestämma mer i Nepal. Samtidigt vill de vara vänner med Indien, för indierna köper mycket kinesiska varor.Yuba Nath Lamsal säger:– Trots att Kina har en kommunistisk regering stödjer de inte kommunisterna i Nepal, åtminstone inte öppet.Lamsal tror att Kinas regering är rädd för att tibetanerna i Nepal ska demonstrera mot Kinas ockupation av Tibet. Cirka 20 000 tibetaner lever i flyktingläger i Nepal. De har det svårt – de kan inte få arbete, och de kan inte få pass för att åka någon annanstans.Men Nepal säger ingenting i frågan om Tibet. Regeringen säger att det är en sak mellan Tibet och Kina, som Nepal inte ska lägga sig i. Så tycker de flesta nepaleser, enligt Tirtha Koirala.

USA är också intresserat av den politiska utvecklingen i Nepal. Yuba Nath Lamsal säger:– USA är emot kommunism och socialism i hela världen. Naturligtvis försöker de göra kommunisterna i Nepal svagare.Tirtha Koirala säger:– Amerikanerna är smarta. Nepalesiska politiker gör inte alltid som amerikanerna vill. Men sedan två år tillbaka reser folk från USA:s ambassad hela tiden mellan Kathmandu och Delhi. När det blir oroligt i Nepal reser den amerikanske ambassadören till Delhi och gör upp en plan med indierna. Sedan får våra politiker veta från Indien vad de ska göra.Tirtha Koirala är också kritisk mot de nepalesiska politikerna. Han säger:– Politikerna kan mycket om en del saker. De kan uppföra sig fint. De har träffat andra ledare och politiker, till exempel från Europa. Men jag tror inte att de är tillräckligt kloka och erfarna. Och så springer de som knähundar kring de indiska ledarnas fötter.– Man måste fråga: Vad är viktigast för Nepal i dag? Vad behöver det nepalesiska folket mest? Hur ska vi ordna det? Men jag tror inte att våra politiker kan tänka så.

Koirala är chef på en kommersiell tv-station. Men han säger att han är marxist. Jag frågar honom om inte det är konstigt. Han svarar:– Jag reser runt i landet som journalist-lärare. Jag brukar fråga folk vilka de ska rösta på. De flesta säger att de stödjer maoisterna, för att deras kamp har lett till ett öppnare samhälle.

Kung Gyanendra kommer troligen inte att försöka få makt i Nepal igen. Men man vet aldrig.Gyanendra Bir Bikram Shah Dev kom till makten år 2001. Han är yngre bror till Birendra, den förra kungen. Birendras son, kronprins Dipendra, var alkoholist och narkoman. Under en middag med familjen blev han väldigt full och mördade sin far och hela sin familj. Sedan sköt han sig själv. Gyanendra var inte med på middagen. Därför tror många att han fick Dipendra att skjuta sin familj för att Gyanendra skulle bli kung.

Kronprins Dipendra överlevde tre dagar. Han blev ny kung, trots att han hade mördat sin far. Man kan inte åtala en kunglig person i Nepal, och det blev mycket diskussion om det.Dipendra dog i juni 2001, och Gyanendra blev kung. Han lät fängsla kritiska journalister, och i november 2001 bestämde han om utegångsförbud. I oktober 2002 tog han makten själv. Han avskaffade regeringen och sa till armén att slå ner den maoistiska gerillan. Men gerillan blev starkare, och folk blev mer och mer missnöjda med kungen.

Nepal fick mycket pengar och vapen från USA, EU och Indien. De sa att Nepal hjälpte USA i kriget mot terrorismen. De sa också att man måste bygga upp Nepal för att inte anti-demokratiska krafter skulle bli starkare.Under några år fanns det en regering och ett parlament i Nepal. Men år 2005 tog Gyanendra all makt själv igen. Då blev det mycket protester i världen, och diktatorn fick inga pengar. I april 2006 bestämde han att parlamentet skulle börja arbeta igen. Sju partier bildade en övergångsregering. De tog ifrån kungen nästan all makt.I november 2006 skrev den nya regeringen ett avtal om fred med maoisterna. Avtalet blev slutet på ett tio år långt inbördeskrig som hade kostat minst 13 000 människor livet.

Många säger att kung Gyanendra fortfarande påverkar politiken i Nepal. Men de flesta tror inte att han är viktig längre. Dagen före valet skickade han en hälsning till folket om ett gott nytt år 2065 – enligt Nepals tideräkning. Han önskade också folket ett bra val. Johan B LöfquistLätt svenska: Malin Bergendal

Man kommer att ha räknat alla rösterna omkring den 20 april.