Malin Hellkvist Sellén har haft fullt upp sedan hon kom till Göteborg för att förbereda urpremiären av sin nya dansföreställning En kristen kväll. Inte ens söndagen är helgad åt vila, efter intervjun ska hon medverka vid ljussättningen av scenen.
Under de senaste tre månaderna har hon arbetat fram föreställningen tillsammans med de två dansarna Tove Sahlin och Minna Kiper. Men idén till En kristen kväll kom till henne redan för fem år sedan, när hon jobbade med föreställningen Dom ger tanken kropp.
Hon hade länge intresserat sig för kroppen och dansens potential att gestalta och ifrågasätta saker ofta tas för givna, som identitet och kön. Efter att ha utforskat kroppslighet i olika sammanhang, kände hon att hon förr eller senare skulle bli tvungen att förhålla sig till kristendomen, även om hon själv inte är troende.

- Mina verk har alltid ett slags västerländskt perspektiv, jag tar ofta in populärkulturella och folkliga saker. Och i Sverige har kristendomen påverkat mycket av vår syn på kropp och sexualitet, förklarar hon.
När Hellekvist Sellén väl hade bestämt sig för att satsa på projektet, började hon sätta sig in i ämnet. Tillsammans med sina två danskolleger läste hon Bibeln och andra kristna texter, besökte gudstjänster och frikyrkliga sammankomster, intervjuade präster och andra troende.
- Allt eftersom tiden gick började temat kännas mer och mer aktuellt, i dag talar man mer än någonsin om religion i olika sammanhang och det är något som det finns starka åsikter kring, säger hon.

I arbetet med föreställningen har hon och dansarna velat ge ett kroppsligt uttryck åt kristna texter och idéer. Malin Hellkvist Sellén intresserar sig för de motsägelser som finns inom olika delar av kristendomen. Inom de samfund som på många sätt uppfattas som mest konservativa kan man ändå ha ett friare förhållningssätt till kroppen, och uttrycka sin tro genom exempelvis dans. Där finns också ett genusperspektiv, som handlar om vem som får föra kristendomens talan.
- Vi har velat göra oss till något slags mellanting, där vi dels ser flickaktigt milda och fromma ut, men samtidigt utstrålar vi något androgynt, som gör att vi också kan uppfattas som ett slags Jesus-gestalter.
Innan premiären ordnade ensemblen en öppen repetition och bjöd in allmänheten. Bland annat fick publiken se dansarna gestalta olika förhållningssätt till gudstro. Framförandet av den så kallade 'erotiska positionen', i vilken ensemblen tolkar begäret till Gud som en fysisk känsla, framkallade en del skratt hos publiken. Men syftet är inte att göra sig lustig över kristendomen, förtydligar Malin Hellkvist Sellén. Snarare vill hon visa på att religion är något som ständigt konstrueras av dem som praktiserar den.
En del har ifrågasatt att hon, som inte är troende, gör en dansföreställning med ett kritiskt perspektiv på kristendom. Malin Hellkvist Sellén tycker att det borde vara allas rättighet att uttala sig om religion utan att det ses som en provokation.
- Hade jag velat provocera hade jag arbetat på ett helt annat sätt. Mitt syfte är att väcka frågor. Jag vill vrida på perspektiven lite grann och ge publiken en känsla av att saker är möjliga på ett annat sätt. Jag vill göra en fysisk filosofisk reflektion, säger hon.

Malin Hellkvist Sellén har under de senaste åren blivit uppmärksammad och fått mycket positiva omdömen från både dansfolk och publik. Hennes verk skiljer sig från mängden på flera sätt, inte minst på grund av det genusperspektiv som ligger till grund för dem. Något som Hellkvist Sellén tyckte saknades när hon började dansa.
- Det kändes som om jag levde i två separata världar. Jag hade en typ av värderingar i mitt liv utanför dansen, men inom dansen kunde man inte diskutera saker som genus. Jag saknade någon form av analys, och det var i frustration över det som jag ville ge ett annat perspektiv, säger hon.
Den som går och ser en föreställning av Malin Hellkvist Sellén och förväntar sig en glittrig show, blir nog förvånad.
- Jag har inte blivit koreograf för att jag vill förmedla något slags dansglädje. Den försvann för länge sedan, konstaterar hon krasst.