Modiris brokiga bakgrund med rötter från Spoken Word och poesins värld präglar de experimentala ljuden och texterna. Därför är det också en svåråtkomlig och långtifrån behaglig platta (som inte riskerar att reduceras till bakgrundsmusik.) Hiphoptakter mixas med galna elektroniska inslag och mörka texter till en sinnesrubbad soppa. Soppan är dock inte ett slumpmässigt hopkok.
Bäst är becksvart vackra Döda de förälskade, Det måste vara radion och ångestframkallande Skrik när du brinner. De elektroniska inslagen sänker dock nivån aningens och pockar på texternas uppmärksamhet.
Den som tar sig tid och står ut med att mata hjärnan med detta kaotiska experiment lämnas garanterat inte oberörd. Styrkan, att Modiri och Ohlsson varken censurerar eller håller tillbaka, gör att de olustiga orden smittar av sig, tränger långt ner i magen och stannar där.