Trettionioåring dödade fyraåringar
Att vi lever i en absurd värld finns det väl ingen som inte håller med om. Vi verkar styras av det abnormas plats i det vardagliga. Har du inte skapat krigsrubrik finns du inte. Krögare som gör smörgåsar av 'mördarsniglar' eller kattunge som fastnat under bil får rubriker. Det får också allt som har med sex att göra, sex säljer, som bekant. Alltså får både de nya zeeländska 'sexualveganerna' - de som vägrar ha sex med köttätare för att deras kroppar är begravningsplatser, och de veganer som hävdar motsatsen - ha sex i avsikt att omvända köttätarna, rubriker. Att det i själva verket är en icke-nyhet, att sexualveganer inte är något nytt alls, glöms bort. Och artikeldel två måste rimligtvis bli alla andra politiska grupper som mest har sex med de egna. Det är dem man träffar, det är dem man har gemensamma värderingar som, det torde följaktligen oftast bli dem man blir kär i. Och visst kan det även ske i en form av protest.
Det som diskuteras är det i mångas ögon konstiga. Att slå ihjäl hundvalpar är det få som gör, alltså är det något som diskuteras. När någon häromsistens hade kört kattungar i köttkvarnen blev det stora rubriker. Att tuppkycklingar systematiskt mals levande är det ingen som bryr sig om. Så länge man får äta sitt frukostägg i fred blundar man för biologin som säger att det kläcks lika många tuppar som hönor i äggläggningsfabrikens avelsdel. För att vi ska kunna sätta i oss genomsnittet, 200 ägg per år och person, utnyttjas fem miljoner hönor varje år. Det betyder att det föds lika många tuppar, och det är de som direkt möter döden i köttkvarnen.
Om man ser en rubrik av slaget 'Trettionioåring dödade fyraåring' tänker man säkert på en vuxen människa och ett mänskligt barn, sällan eller aldrig avses slaktaren och djuret. Det är inte någon nyhet, inget att skriva om. Blodet från den vardagliga slakten av djur passerar obemärkt framför våra ögon tillsammans med annat som blivit slentrian: krig i något avlägset land, svält, klimathot.
Men jäklar, när det digitala tevenätet kajkar strax före finalen av Allsång på Skansen. Då är det till att ta till de största bokstäverna. För det berör, det är nära. Och alla vill väl veta om Anders Lundin kommer att fortsätta nästa år?
Det är en absurd värld vi lever i. Dödande av djur, eller för den delen långsamt dödande av planeten eller av människor långt borta, är ointressant. Hur fel, vidrigt och i akut behov av förändring företeelsen än är. Nu är ecosexuell det ord som lanseras. Efter metrosexuell blir det nu en trend att rädda världen. Och det finns det väl inget att klaga på, eller? Strunt i det genuina intresset, varje sak som får folk att handla KRAV och ickeanimaliskt och skrota sin SUV till förmån för cykeln är väl bra. Eller? Det beror naturligtvis på hur snabbt - och vartåt - vindarna vänder. Jag tenderar tro att vi matas med ickenyheter för att inte förstå vad som verkligen är på gång.
