- Jag är väldigt rädd för att tvingas till Västbanken. Det känns som om jag kommer att förlora förståndet om jag skickas dit.
30-årige Abdallah Ibrahim sitter blek och sammanbiten i besöksrummet på Migrationsverkets förvar i Kållered. Han är utbildad ingenjör och flydde hösten 2005 från sin hemstad Qalqilia. Han flydde undan den israeliska ockupationsarmén och motsättningar med ett politiskt parti och inom den egna familjen.
- Jag jobbade för en konsultfirma och flera utvecklingsprojekt var bekostade av Sverige. Jag mötte också en svensk observatör som rådde mig att söka asyl här.
Men just den hösten hårdnade det svenska Migrationsverkets syn på palestinier från Västbanken.
- Sedan den andra intifadan har väldigt många palestinier fått stanna av politiska-humanitära skäl. För palestinier och irakier krävdes i praktiken inga individuella skäl. Men gradvis har de kraven ökat, säger Migrationsverkets Mellanösternexpert Magnus Rydén.
Migrationsverkets pressansvariga Marie Andersson kan i arkiven inte finna något fall sedan 1999 där en palestinier utvisats till de ockuperade områdena.
Amnestys asyljurist Madeleine Seidlitz vågar inte ha någon åsikt i frågan om det generellt är rätt eller fel att börja verkställa utvisningar till Västbanken.
- Mitt i armodet finns ju också ett vardagsliv. Vi brukar främst titta på de individuella skyddsbehoven och de känner jag inte till nu, säger hon.
Catherine Laska från nätverket Ingen Människa är Illegal, som hjälper gömda flyktingar och papperslösa, håller inte med.
- Jag tycker att det är helt fruktansvärt att de deporteras till ett område som är under militär ockupation.