Är den som förespråkar djurskydd till och med ett större hot mot djurrätten än samhällets rådande köttnormativitet? Är det slentrianmässiga försvarandet av 'världens bästa djurskyddslag' något som håller den radikala rättighetsfilosofin på armlängds avstånd från att få ett genombrott?
Jag vet inte. Jag vacklar i min övertygelse. Jag vill så gärna att rättighetsperspektivet ska få genomslag, men skyddsmentaliteten är kanske ett nödvändigt inslag så länge. Kanske måste kampen föras på flera flanker? Inte så att världens djurrättsorganisationer ska börja ägna sig åt djurskydd, men det måste få plats i samhället. Till dess att inga katter blir sommarkatter, måste det finnas katthem. För att ge ännu ett tidsenligt exempel.

'Ser jag en människa som far illa så hjälper jag henne' används som argument för att även det praktiska djurskyddet ska vinna legitimitet. 'Man är inte mot mänskliga rättigheter för att man tycker att BRIS och andra organisationer som arbetar med skydd av människor - människoskydd om man så vill - ska finnas kvar'.
Det argumentet haltar dock eftersom människan redan har rättigheter som regleras i nationella och internationella lagar och konventioner. När de inte följs så är det inte för att det inte finns. Djur har inga rättigheter, det är ett arbete i vardande. Och medan det pågår far oändligt många djur så fasansfullt illa att de flesta väljer att blunda för det. Dokumentärer på teve visar gång efter annan en verklighet som är för vidrig att ta in. Människor upprörs, men vägrar inse att det är deras val som understödjer verksamheten, att det är kycklingen på tallriken som dokumentären handlar om.
Djurskydd ersätter inte djurrätt. Inte på några villkor överger vi tanken om att inga hönor ska behöva berövas sina ägg och inga minkar bli bestulna på sitt skinn bara för att burarna eventuellt blir större. Det är inte vad det handlar om.

Tydlighet är det viktigaste av allt. Varje gång någon djurrättsaktivist andas en djurskyddslig tanke, måste den följas av ett resonemang. Säger man att spädgrisar inte ska få kastreras utan bedövning så måste man samtidigt arbeta för - och högljutt proklamera - att inga spädgrisar över huvud taget ska födas upp.
Och det är här problemen och svårigheterna startar. Ska djurrättsorganisationer vara remissinstanser åt Jordbruksverket? Jag tycker det. För den radikalaste av röster behövs. I en tid när till och med djurskyddsreglerna blir mindre kraftfulla är det hart när omöjligt att få gehör för djurrättstanken. Åtminstone på alla plan. Åtminstone politiskt.
Det handlar kanske inte om att djurskyddsarbetet måste upphöra helt, utan mer om hur det djurrättsliga arbetet ska kunna dra fördel där arbetet gått en endaste millimeter framåt. Och det är där problemen kommer in, det är där det är svårt. Hur arbeta för en sak och samtidigt säga att den inte är legitim? Frågan är om det är möjligt.