- Det här är väldigt bra, våra arbetare har mer än fördubblat sina löner, säger förmannen Gong Fei.
Han tror dock att siffran fyra kronor i timmen, som ZPMC uppgav för hamnens projektledare Håkan Persson hösten 2005, var fel.
- En arbetarlön i Kina kan motsvara 1 500 kronor i månaden, men här har arbetarna tjänat omkring 9 000 kronor.
Gong Fei är elingenjör från Shanghai och chef för gruppen om för närvarande fyra specialister som felsäkrar de tre nya kranarna i Göteborgs hamn.
Den 2 april satte han sin namnteckning jämte Malte Segerdahls, Transportarbetarförbundets starke man i västra Sverige, på ett hängavtal.
- Jag hade en ganska lång dialog med kineserna och till slut tyckte de att de inte vill ligga i fejd med oss. De är ju intresserade av att leverera kranar också i framtiden.
Avtalet ger ZPMC:s personal 22 419 kronor i minimilön i månaden, som motsvarar grundlönen för de svenska kollegorna i hamnen. Det är mer än tjugo gånger högre än den först uppgivna lönen på fyra kronor i timmen för arbetet på de tre blåröda lastkranarna som tornar upp sig över Skandiahamnen.
Historien om kranarna är kantad av dubbla budskap från Transports sida. Hamnarbetareförbundet och Transport informerades tidigt om att tiotalet kinesiska arbetare skulle tjäna just fyra kronor i timmen. Inköpet för omkring 250 miljoner kronor var enligt hamnens ledning en förutsättning för att kunna lasta de största skeppen och hålla sig framme i den europeiska konkurrensen - och facket ville inte störa affären.
- Jag var negativ till ett avtal överhuvudtaget eftersom det inte är vårt avtalsområde utan Metalls och eftersom arbetet ingick i en produktleverans, säger Malte Segerdahl.
Men när en 20-årig kines den 3 oktober dödsstörtade från en av kranarna gjorde Transports medlemstidning villkoren allmänt kända. Många medlemmar blev besvikna och skamsna.
- Vi har alla gjort det lätt för oss, sa huvudskyddsombudet i hamnen Kent Enlund till GFT i november.
Transports förbundsledning skyllde på att man ingenting vetat och lovade att ordna kollektivavtalsenliga villkor för kineserna. Ansvarig för det blev Malte Segerdahl, som personligen fortfarande var motståndare till avtal. Och istället för att sätta käppar i hjulet för ZPMC:s slavlöner godkände han i december som facklig representant förlängda arbetstillstånd till kineserna.
Segerdahl menar än i dag att någon blockad av hela hamnen aldrig skulle ha blivit aktuell. Istället kan det ha varit Metall på SSAB i Oxelösund som tvingade fram det nationella avtalet, genom att inför en kranleverans dit i april 2008 ha fått inskrivet i köpeavtalet att ZPMC måste komma överens med facket.
ZPMC betalar nu bruttolönerna till en mellanhand i Göteborg som sedan sätter in dem på en svensk bank där Transport har insyn.
- Men sen vet man ju ändå inte om de får behålla de här pengarna. Jag har blockerat så många bekvämlighetsflaggade fartyg i mina dagar, där sjömän fått flera hundra tusen kronor i retroaktiv lön av redare, men där sedan vartenda öre har plockats tillbaka med hjälp av polis och väktare när de kommit hem, säger Malte Segerdahl.
Farhågorna är tagna ur luften menar arbetsledaren Gong Fei.
- Nej, vi får ju pengarna på privata konton.
Två av specialisterna åker hem inom några veckor, berättar han, och själv beräknar han och den siste kollegan lämna hamnen senast i augusti.

(Bilden är en arkivbild.)