Detaljerna, om hur Förbundet för trakiska föreningar har tänkt sig det hela, är ännu inte klara men förbundets seriositet går inte att ta miste på. Ordförande för förbundet, Kostadin Karamitrev, menar att poängen med att ena Trakien är att få ett slut på de eviga grälen om gränser. Han talar om vikten av samarbete inom regionen för att häva dess underutveckling som, enligt Karamitrev, beror uteslutande på gammalt groll.

Stridigheterna länderna emellan gäller gränsdragningar och historiska oförrätter. Att bulgarer och greker, delvis till följd av det så kallade 'turkiska oket' under osmanerna, har ett komplicerat förhållande till turkar är ingen nyhet. Bulgariseringsprocessen av etniska turkar under 1980-talet i Bulgarien är ett exempel på detta. Turkiska språket och klädedräkten förbjöds. Turkar mördades och över 800 000 tvingades att byta bort sina turkiska namn.
De stora befolkningsutväxlingarna, som skedde i samband med det osmanska väldets fall och nationalstaternas bildande, har satt djupa spår. Tvångsförflyttningarna länderna emellan utfördes med idén om en etnisk ren stat som grund. I gränstrakterna byttes hela befolkningarna ut.
Människorna som i dag bor i dessa områden är barn till flyktingar. Allt från misstänksamhet till hat gentemot 'dom andra' gror i alla läger. Greker som tvingats lämna mark i Bulgarien beskyller bulgarerna för stöld medan de själva bor på mark som turkar tvingats lämna och så vidare.

Nu har det gått så långt att den nyblivna EU-medlemmen Bulgarien hotar med att använda sitt veto mot ett eventuellt turkiskt medlemskap. Detta om de östtrakiska bulgarernas ättlingar, nu bosatta i Bulgarien, inte blir kompenserade med 10 miljarder US-dollar för den mark i nuvarande europeiska Turkiet de menar sig har rätt till genom hävd.
Ett enat Trakien, om än bara på ett symboliskt plan, kan vara en väg ut ur den fiendskap som i Europas sydöstra hörn blivit en arvedel. För att Trakien ska bli en region inom EU måste dock Turkiet släppas in.