Där visade företag och organisationer upp sig, sina produkter och budskap. En stor del av mässan var veganmat, av alla slag. Veganismen är mer än bara mat, men maten är central. Dels för att det är i livsmedelsindustrin som de största och flesta övergreppen mot djur sker, dels för att det är i matfrågan som många blir avskräckta. Det är ett så stort ingrepp i vardagen att det är där skiljelinjen mellan att kunna tänka sig och att verkligen göra går.

Att säga nej till att bära päls och använda djurtestat smink är inte alls en förändring av lika djupgående karaktär som att säga nej till falukorven och osten. Kanske skriver en del under pälsprotestlistor med tanken att de aldrig skulle bära päls ändå. Och djurtestat smink vill ingen ställa upp på - vem ser inte bilder av kaniner som får substanser i de med maskiner uppspärrade ögonen framför sig?

Trots det är det en försvinnande liten del av den kosmetika som säljs som kommer från företag som skyltar med att de inte testar på djur. De allra flesta gör det fortfarande. Något inte konsumenter vet eller vill veta. Och vad de inte heller vet är att det finns alternativ till falukorven och osten, och vilka de är och var de finns att få tag på. Resterande djurrättsfrågor måste kanske vänta. Ta det uppenbara först, låt E-nummer och tillsatser och kanske till och med ull och cirkus dröja.

Enda chansen att få människor att känna till vad det finns för alternativ är att aktivt och högljutt berätta det. För de ekonomiska intressen som står bakom kött- och mejeribranschen kommer alltid att skrika högre. Kronfågels och Arlas marknadsföringsresurser är gigantiska. Och bakom dem står Svensk Fågel och LRF och andra inflytelserika företag och organisationer.

Vegoföretagen har inte de marknadsandelar som krävs för att nå ut till alla. Ännu, kanske ska tilläggas. För en del av de företag som säljer vegoprodukter - till exempel Oatley och Alpro - bedriver reklamkampanjer som faktiskt når ut. Men för att få många människor att välja att köpa växtmjölk istället för komjölk krävs det att de har sett det. Och sett att det finns basvaror, saker att ersätta köttet med, veganska vingummin och vit choklad. Och till det krävs provsmakningar och politiska livsstilsmässor.

Men om sortimenten sedan inte finns i dagligvaruhandeln - och på bra platser på hyllorna - då glöms det snabbt bort av dem som inte är ideologiskt övertygade. Sojamjölken måste stå precis bredvid komjölken, och ha ett likvärdigt pris i kronor och ören. Det kan inte krävas mer än att flytta handen femton centimeter. Redan en placering vid en annan hylla kan vara förödande.

Men först och främst gäller det att konsumenterna känner till att det finns - och naturligtvis varför man ska byta. Det är inte minst viktigt. Därför ser jag fram emot en ännu större Vegomässa i november.