2004 utkom Erian med novellsamling Kärlekens brutala språk, (även den på Modernista); en samling berättelser som alla hade, mer eller mindre utsatta, unga kvinnor som huvudrollsinnehavare. I Towelhead möter vi ännu en av dessa tjejer; trettonåriga Jasira.
Redan i inledningen förstår vi att det är hennes kropp som ställer till det för Jasira. Det är brösten och hur hon 'putat' med dem som mamman menar satt griller i huvudet på pojkvännen. Jasira slits mellan en nyväckt sexualitet och en önskan att få vara barn och förutsättningslöst älskad. När varken trygghet eller uppskattning går att finna hos föräldrarna söker hon den där den visar sig, suktande efter att bli sedd och att vara till lags.Minsta gest av omtanke får henne att söka efter ytterligare bekräftelse och det gör henne oförmögen att skilja mellan vad som är någons uttryck för välvilja eller regelrätta övergrepp.

Erian visar upp en värld där dubbelmoralen är härskande; vare sig det gäller kön, sex, klass eller etnicitet. Det är ett extremt förvirrat samhälle där de flesta värden verkar relativa och utbytbara och där den egna behovstillfredställelsen sätts främst.
Det blir snart ganska smärtsamt som läsare att följa Jasiras väg in i vuxenblivandet. Hennes standardsvar på de vuxnas frågor blir tillslut ett ständigt upprepande 'vet inte', och i den schizofrena värld som Erian målar upp känns det ofta som det mest logiska svaret.

I ett nummer av tidskriften Arena skriver Katrine Kielos om synen på våldtäkt i vår liberala rättstradition: 'Vi är uppfostrade så: mannen till aggression och aktiv förförelse, kvinnan till passivitet och oförmåga att säga varken ja eller nej /.../. Att inte ha rätt till sin egen kropp är att bli kvinna och att vara kvinna'.
Det är precis detta Erian skriver om. Hur man som ung kvinna ska kunna utveckla en sund relation till sin kropp och sexualitet när den inte är ens egen. Jasira njuter av sin nyfunna sexualitet.
Erian klarar konststycket att skapa både en skarp satir och analys av en samhällsordning och ett mycket drabbande portträtt av en ung människa som försöker skapa sig en plats däri.
Towelhead är extremt drabbande, hemsk och sorglig men faktiskt också väldigt rolig i all sin absurditet. Det är en smått fantastisk kombination.