Nordea är en av fyra storbanker på den svenska marknaden. Nu har regeringen beslutat att sälja det statliga innehavet, vilket väcker kritik från den politiska oppositionen.
– Jag är djupt oroad, säger Thomas Östros, socialdemokraternas taleperson i näringspolitiska frågor. Vi vet inte var huvudkontoret eller forsknings- och utvecklingsavdelningarna tar vägen med en utländsk ägare. Det hotar många svenska jobb i en tillväxtbransch.
Thomas Östros är med andra ord ingalunda imponerad av regeringens planer på att sälja ut Nordea.
– Jag har hela tiden efterfrågat sakliga argument för varför detta skulle vara en bra affär för Sverige, men regeringen verkar ha brist på sådana. Det är fråga om ideologi, inte argumentation.
Han menar att försäljningen innebär en risk för hela den finansiella stabiliteten.
– Det är en väldigt viktig frågeställning. Nordea har ju ganska många små ägare, därför är det viktigt att det även finns större ägare som har ett mer långsiktigt intresse i bolaget. Vi får inga garantier för att regeringen kommer att ta några sådana hänsyn vid försäljningen av företaget.

Själv menar sig Thomas Östros ha en pragmatisk syn på det där med statligt ägande. Men är han i själva verket orolig för de framtida jobben och den finansiella stabiliteten eller för risken att en framtida socialdemokratisk regering går miste om en kassako? Vad ligger det egentligen i det han säger? Lite olika saker beroende på vem man pratar med, och inte mycket alls om man frågar Lennart Hjalmarsson, forskare på Göteborgs universitet.
– Det finns ingen anledning över huvud taget för staten att äga en affärsbank, säger han. Den här marknaden kommer att internationaliseras än mer framöver och då kommer vi alla att låna betydligt mer pengar i utländska banker i vilket fall som helst.
Finns det inte en risk att många jobb försvinner och Stockholms status som finanscentrum hotas?
– Jo, kortsiktigt finns det en sådan risk.
Inte heller den poliska grannen LO ställer upp på Thomas Östros resonemang om att den finansiella stabiliteten hotas.
– Nej, vad då? Finansinspektionen ska kunna garantera den finansiella stabiliteten oavsett vem som äger bankerna, säger LO:s chefekonom Dan Andersson.
Hur påverkar då det här enskilda medborgare? Finansiell stabilitet låter vackert medan finansiell instabilitet osar katt, kan tyckas. Men den finansiella stabiliteten är viktig, även för vanliga dödliga löntagare som mest bryr sig om att ha jobbet kvar i morgon.
Att bankerna under olika perioder inte har varit särskilt bra på att bry sig om den finansiella stabiliteten är lika välkänt som att det kostat många människor jobbet när de inte har gjort det.
Det senaste exemplet kommer från det svenska 1980-talet. Från den tiden, när bankerna lånade ut pengar som om det inte fanns någon morgondag, snurrar det många rykten inom dagens svenska finanssektor.
– Det går en historia om hur bankpersonal skrev låneavtal för miljontals kronor på baksidan av lyxkrogarnas servetter, säger en person som i dag arbetar på en av de svenska storbankerna.
Men ska man egentligen skylla den bristen på ansvar på bankerna eller på den socialdemokratiska regeringens tidigare avreglering av kreditmarknaden? Där går meningarna isär.
Kommer man på samma sätt träta om ansvaret för en eventuell framtida bankkollaps, var det regeringens eller den kortsiktiga köparens fel? Kanske handlar svaret på den frågan också om ideologi.