USA har under de senaste åren knutit latinamerikanska ekonomier till sig genom kontroversiella frihandelsavtal. Nu står Peru, Panama och Colombia på tur. Men president Bushs motståndare på hemmaplan kan stoppa den ekonomiska strategin.
- Man bör inte ens fundera på att sluta frihandelsavtal innan våldet mot fackföreningarna i Colombia upphör.
De hårda orden fällde den inflytelserike demokratiske senatorn Harry Reid under Alvaro Uribes USA-besök enligt den colombianska tidningen El Tiempo.
Colombias president Alvaro Uribe besökte Washington i början av maj. Målet var att övertyga USA:s kongress om att godkänna det frihandelsavtal mellan de båda länderna som Colombias parlament redan godkänt. George Bush tog emot Uribe med öppna armar och kallade honom för 'vän' och 'allierad', men demokraterna lät sig inte imponeras.
De ifrågasatte paramilitärernas inflytande över colombiansk politik och regeringens arbete för mänskliga rättigheter. Demokraterna kontrollerar kongressen sedan i slutet av förra året. Utan deras röster hamnar frihandelsavtalen med Colombia, Peru och Panama på is.
I år har även Perus och Panamas presidenter rest till USA för att få kongressen att godkänna frihandelsavtal. Men i Perus fall kritiserade demokraterna skövlingen av Amazonasdjungeln i landet och inget av avtalen är godkänt ännu.
I slutet av förra veckan nådde dock demokrater och republikaner en överenskommelse. Genom att lägga till artiklar om arbetsrätt och rättvisa löner skulle demokraterna kunna rösta ja till avtalen. Men processen att godkänna avtalen skulle förlängas eftersom länderna i Sydamerika måste skicka tillbaka de omskrivna avtalen till sina respektive kongresser för nya godkännanden.
Enligt tilläggsartiklarna skulle företag som betalar låga löner till sina arbetare kunna hindras från att exportera till USA. Men 'rättvisa löner' är ett abstrakt begrepp som skulle kunna användas godtyckligt för att minska konkurrensen på USA-marknaden, vilket är något de latinamerikanska regeringarna vill undvika.
För några år sedan stoppade vänsterpresidenterna i Sydamerika det panamerikanska Alca-avtalet som USA föreslog redan på 1990-talet. George Bushs strategi blev då att knyta de latinamerikanska ekonomierna till USA:s genom frihandelsavtal med enskilda länder eller regioner.
Frihandelsavtalen slopar importtullarna på ett stort antal produkter i handeln mellan USA och de latinamerikanska länderna. Folkrörelser, bondeorganisationer och vänsterpartier i Syd har kritiserat avtalen för att slå ut det inhemska jordbruket.
USA:s högteknologiska jordbruk får stora statliga understöd och kan sälja bland annat majs och vete till lägre pris än småbönderna i Latinamerika. Frihandeln skyddar även de stora läkemedelsföretagens patent. Avtalen förbjuder de billiga kopior av kända mediciner som produceras i laboratorier i Syd.
De marknadsvänliga regeringar som har slutit frihandelsavtal med supermakten hoppas kunna öka sin export till den väldiga USA-marknaden. Colombias regering tror till exempel att de inhemska blomster- och textilindustrierna skulle expandera om avtalet godkänns.
Om handelsavtalen med Colombia, Peru och Panama godkänns blir de USA:s sista med latinamerikanska länder på mycket länge. Ecuador, Bolivia och Venezuela styrs av vänsterregeringar som vill stoppa USA:s inflytande i regionen. Argentina och Brasilien är jordbruksländer som i dagens läge inte har råd att konkurrera med USA:s statligt finansierade jordbruksproduktion.
Det är mer troligt att kommersen inom Latinamerika stärks genom att handelssamarbetet Mercosur växer. Venezuela har nyligen blivit medlem i tullunionen där även Argentina, Brasilien, Paraguay och Uruguay ingår. Bolivia deltar som observatör och har uttryckt önskan om inträde. Även Ecuador vill närma sig Mercosur.