Ewa berättar om en match för några år sedan då hennes innebandytjejer gick på mellanstadiet. Hon sa till laget att hon skulle ta ut två femmor och tyckte att hon var mycket tydlig med att bara dessa tio spelare skulle åka med till matchen.
- Men då visade det sig att en av tjejerna hade uppfattat det som om bara två från årskurs fem fick åka med. Hon berättade för sina föräldrar att hon nog inte skulle bli uttagen för det fanns andra i femman som var bättre än henne, berättar Ewa.
Det krävs med andra ord lite extra psykologi för att träna tjejer. De analyserar och tänker mycket på vad ledarna säger och hur de säger det.
- Tjejer hänger till exempel upp sig på ändringar, har man sagt en sak så är det det som gäller, säger Ewa. Jag vet inte varför det är så men det känns som om det är genetiskt. Vi är känslostyrda.
Manliga tränare glömmer ofta att man inte bara kan köra på när man tränar tjejlag.
- Om inte alla spelare spelar lika mycket är det otroligt viktigt att tala om förutsättningarna, det är inte alla män som tänker på det.

Ewa tog emot priset som 2006 års kvinnliga idrottsledare under SM-finalerna i innebandy för tre veckor sedan.
- Jag tog emot priset i sista periodpausen mellan Iksu och Rönnby. Det var en härlig känsla att stå där inför 11 000 på läktaren i Globen.
Ewa Widell bor i Kärna utanför Kungälv. För tretton år sedan började hon och hennes man att träna ett innebandylag i Kungälvs IBK. De började med ett killag men snart var det så många tjejer som var med att de kunde starta ett lag för dem också. Numera heter de Marstrands KIBK och Ewa tränar fortfarande samma tjejer. Dessutom spelar hon själv i veteranlaget.

Men det har inte alltid handlat om innebandy för Ewas del. Hon var en talang i fotboll i tonåren.
- Jag har hållit på med lagidrott sedan jag var sex år. Men när jag var femton hade jag gjort mycket som fotbollspelare. Nästa steg för mig var allsvenskan och det fanns ingen motivation till det. Jag var mätt.
Av sina egna erfarenheter har Ewa lärt sig att det inte är bra att stressa fram unga spelare att spela med seniorlagen. Då är det lätt att spelarna tappar glädjen för tidigt.
- De unga tonåringarna har ju inget gemensamt i omklädningsrummet med lagkamraterna. Trivs man inte med det sociala så är det inte lätt att lyckas med idrotten.
Att unga spelare flyttas upp i damlagen har också lett till att många spelare inom innebandyn anses vara slut vid 25-26 år.
- Det är helt fel och innebandylagen skulle behöva ta vara på den rutin de äldre spelarna kan tillföra.
Istället för att försöka pusha sina spelare att satsa stenhårt så lägger Ewa tonvikten på det sociala.

- Man kan vara seriös idrottare utanför elitserien. I mitt lag så vill vi vinna mer än vi måste. Jag försöker alltid ta fram det bästa hos varje spelare. Jag kräver mer av dem som jag vet kan mer. Och man ska kunna idrotta på ett sätt som tar så mycket tid som man har att ge.
Men, trots att tonvikten ligger på det sociala, är det är viktigt som ledare att inte bli för mycket kompis med sina unga spelare. Ewa menar att man måste våga vara vuxen, det är inte roligt att gnälla men ibland måste ledaren göra det. Ibland kan man också visa att idrott inte är på liv och död.
- Vi skulle spela en jätteviktig match i serien och tjejerna var nervösa och stämningen var spänd. Så jag drog en rolig historia, istället för att poängtera hur viktig matchen var. Då släppte lite av spänningen och vi vann.

Just nu är Ewa i Tjeckien med ett lag tjejer som läser innebandyprofilen vid gymnasiet Mimers hus i Kungälv. Det är tjejer från klubbar i Kungälv, Ale och Stenungsund som representerar Sverige i skol-VM.
- Vi har ingen aning om hur de andra lagen är så jag har sagt till tjejerna att först och främst ta vara på den här chansen att få spela i landslagströjan med nationalsång och öppningsceremonier. Och vi ska spela fantastisk bra innebandy.