Vad man där väljer har stor betydelse, och även vilken affär som valts. Befinner man sig i någon av de stora köpcenter dit man måste ta sig med bil har även det valet påverkat världen, likaså det mellan europeiska apelsiner eller äpplen från Latinamerika. Men när valet står mellan den emballage- och tillverkningskrävande varan som tar tio minuter att laga till och den vara som kanske kräver flera timmars blötläggning och förberedelse så är valet enkelt. Det egna välbefinnandet här och nu står mot en oviss framtid och tanken hur stor betydelse har mitt val, egentligen. Hur stor förändring krävs? Det ekologiska fotavtrycket ger för svensken sju jordklot. Det innebär att den livsstil genomsnittssvensken har gör att det skulle krävas sju jordklot om alla levde som vi. Etiopiens fotavtryck är 0,7. Det är en avsevärd skillnad. Men krävs det sådan drastisk förändring, måste vi börja leva som man gör i Etiopien för att våra barn, barnbarn, barnbarnsbarn ska ha någonstans att bo?

1979 myntades begreppet fjärilseffekt. Det handlade om väder, och det var metrologen och matematikern Edwards Lorenz vid MIT som myntade begreppet som senare spreds av en New York Times-journalist till var mans mun. Inte desto mindre sant idag, och gäller inte bara väder. Och därför. När mobiltelebranschen spår att det 2007 kommer att säljas fler än 3,3 miljoner mobiltelefoner i Sverige så börjar man onekligen fundera. Det betyder att en dryg tredjedel av alla invånare i Sverige kommer att köpa nya mobiler. Är det rimligt? Siffran baseras på första kvartalets försäljning, och 2006 års siffra: 3,2 miljoner sålda mobiler. De försäljningsargument som är legio när man köper en soffa eller ett kök – den här kommer att hålla länge/tio år/hela livet – är inget som mobilbranschen gör gällande för deras produkter. Utvecklingen går framåt heter det, och det betyder att de tekniska prylarna är omoderna i samma ögonblick de når konsumenterna.

Men varje dag-val var det. De val som görs kvart i sju en tisdag när magen kurrar och ögonen värker av åtta timmars datorskärmsstirrande är kanske inte alltid baserade på det som är bäst för världen. Då är det lätt att köpa en flaska kolsyrat vatten eller en kaffe i pappmugg. För att inte prata om plastinpackade färdigrätter klara att poppa in i ugnen. Så hur långt måste vi gå? När börjar vi planera för en tillvaro som inte mäts i köpkraft. Hur övertyga politikerna om att framtid och framgång inte uteslutande stavas materiell standard och ekonomisk tillväxt utan framförallt hållbar utveckling? För att leva som i Etiopien? Är det vad som krävs så är det förmodligen ett icke uppnåeligt mål. Frågan är om det ens är önskvärt.