Dyr fritid för unga funktionshindrade
Många kommuner gör långt ifrån tillräckliga ansträngningar för att se till att unga med funktionshinder också får tillgång till en aktiv fritid. Det visar studier från olika handikapporganisationer som nu ger ut en handbok i hur problemet kan lösas.
- Det är viktigt att även barn får känna sig delaktiga i samhället och i livet. Fritiden är viktig då - det är den starten man får, säger Vanja Nilsson, kanslichef på Göteborgsavdelningen i Handikappförbundens samarbetsorgan, HSO.
Förra året gjorde HSO en enkät där de tillsammans med barnombudsmannen, BO, frågade alla kommuner om hur barn och unga med funktionshinder har tillgång till fritidsaktiviteter.
Resultatet visade att många kommuner har stora brister i dessa frågor. Därför har man nu gjort en handbok som ger tips till landets kommuner om hur de kan arbeta för att ge barn med funktionshinder en aktivare fritid.
Göteborg tillhör varken de sämsta eller bästa kommunerna i Sverige enligt Vanja Nilsson. Men det finns en del saker att förbättra. Som GFT skrev i oktober förra året så har till exempel många fritidsgårdar närmast obefintlig tillgänglighet för personer med rullstol. Även olika stödfunktioner som ledsagning och färdtjänst kan förbättras.
När det gäller fritidsaktiviteter är det många i landet som blir isolerade på grund av sitt funktionshinder. I Göteborg måste till exempel rörelsehindrade som vill idrotta själva stå för kostnaderna av en sportrullstol, något som kan kosta mellan 15 000 och 40 000 kronor.
- Våra riktlinjer har som utgångspunkt lagstiftning och politiska beslut. Fritidshjälpmedel får man därför bekosta själv, säger Sara Blåder på habiliteringen i Södra Älvsborg.
Vanja Nilsson tycker dock att man borde vara lite generösare mot barn med funktionshinder.
- Man bygger upp något för livet. Man tittar ofta för stelbent på kostnader, men de kanske inte tänker på att när ett barn fått en rullstol och sedan vuxit ur den så kan ju ett annat barn ta över den.
Enligt Henrik Erlington, ledare i rullstolsbasket i Viljans IF/Invalidos, är skillnaden på en vanlig rullstol och en sportrullstol stor.
- Det är som att försöka vända en Stenafärja lika snabbt som en liten cigarettbåt.
I den nya handboken beskrivs samarbete mellan olika inblandade som väldigt viktigt för att nå ut till barn och ungdomar med funktionshinder. Erlington tycker att det i Göteborg fungerar rätt bra, men att det kunde bli bättre.
- Om vi ringer till habiliteringen och frågar dem om de har några personer i en viss ålder som sitter i rullstol så får vi ju ingen lista över det. Det är sekretess, så det är svårt. För att nå ut med information till alla skulle vi ju behöva gå ut till alla grundskolor. Det vi gör nu är
istället att använda oss av ryktesmetoden, att någon berättar för sina kompisar att de spelar basket och sen tar med dem för att prova på.
arina Johansson (s) blev nyligen ansvarig för funktionshindrade i kommunen och har inte hunnit sätta sig in i alla frågor än, men hon har en känsla av att det finns en del saker att göra.
- Vi ska ta och läsa igenom den här handboken och se vad vi kan göra för att förbättra. Till exempel tror jag att vi borde bli bättre på att samtala med föreningarna, säger hon.
Den nya handboken heter 'Mer än bara lite kul', och det är just det som fritidsaktiviteter är enligt BO och HSO. Henrik Erlington håller med.
- Det ger en social gemenskap. Du får träffa personer med liknande funktionshinder vilket gör att du kan träna och tävla på lika villkor. Det är roligt att inte alltid behöva vara sämst.
Självständighet är en annan viktig effekt. Ofta är föräldrar med på träningarna, på grund av att många behöver mer stöd, och det kan fortfarande vara svårt att åka kollektivt till och från träningen. Men ibland har de träningsresor då inga föräldrar får följa med.
- Det gör att de skärper sig lite extra och tar mer ansvar. Finns det ingen förälder med så finns det ingen som plockar upp din tröja efter dig.
