När Annika Wangson i vintras ville lämna 30 år av egenföretagande och ta ett vanligt jobb möttes hon av en viss skepsis.
– Jag upplevde en känsla av hopplöshet. De tog gärna emot mig på arbetsförmedlingen men jag fick ingen känsla av att jag skulle få något jobb.
– Jag sätter mig gärna som sekreterare med redovisningsuppgifter, bara jag får umgås med andra. Men antingen är man för välmeriterad eller så upplevs man som förbrukad, säger Annika Wangson, som är ute och går med hunden innan hon ska iväg till maken på sjukhuset.
Sedan hans hälsa försämrats har hon behövt gå vidare från den affärsjuridikbyrå de drivit gemensamt. Annika Wangsons upplevelse av fördomar mot äldre på arbetsmarknaden bekräftas av många.
– Sverige har en lång tradition av åldersdiskriminering. Hur skulle vi annars kunna behandla äldre så dåligt som på våra institutioner för äldreboende, om det inte vore för att vi tillskriver dem ett lägre människovärde? säger Margó Ingvardsson, före detta riksdagsledamot (v) och numera aktiv inom lobbynätverket Forum 50+.

Åldersdiskriminering handlar om att nedvärdera människor enbart utifrån ålder, vilket både är kränkande och direkt irrationellt.
– Visst sjutton ska åldern ha en viss betydelse, exempelvis inom medicinen så att prognosen för tillfrisknande får ha betydelse för valet av medicinsk behandling. Men att automatiskt ge yngre människor förtur utan att göra någon bedömning tycker jag är snett, säger Margó Ingvardsson.

I december stod det klart att Sverige brutit mot ett EU-direktiv att införa en lag mot åldersdiskriminering.
– Det här är skämmigt. Sverige ställde upp på direktivet men sedan klarade man det inte, säger riksdagsledamoten Barbro Westerholm (fp).
År 2000 uppdaterade EU likabehandlingsdirektivet från 1976 som dittills bara fokuserat på jämställdhet mellan män och kvinnor. Nu uppmanades alla medlemsländer att senast år 2003 införa lagstiftning om likabehandling av människor även vad avser etnisk härkomst, sexuell läggning och identitet och funktionsnedsättning.
Också ålder ansågs vara ett område där gemensam lagstiftning var nödvändig. Eftersom det ansågs extra komplext gavs dispens till den 6 december 2006. Alla EU:s medlemsländer – förutom Sverige, Belgien och Luxemburg – klarade tidsramen.

EU-kommissionen har konstaterat att Sverige har överträtt direktivet och ställde i januari skriftliga frågor till regeringen, vars besked då var att lagen blir klar till nästa år.
– Men i det lagförslaget är åldersdiskriminering mycket sparsamt medtaget, och gäller bara arbetslivet. Och vad gäller diskriminering i tillgången till varor och tjänster klarade man inte att skriva någonting, säger Barbro Westerholm.
Hon tillägger att EU-direktivet inte bara handlar om mänskliga rättigheter utan också rent ekonomiskt om att vi behöver ta vara på de äldres arbetsförmåga när allt färre européer i framtiden ska försörja allt fler.

Det är inte rekryteringsföretagen utan oftast de anställande företagen själva som står för fördomarna, menar Margó Ingvardsson från Forum 50+. Trots hennes egen bakgrund som vänsterpartistisk riksdagsledamot är hon kritisk mot den förra vänsterregeringen.
– Jag tycker nog att det är lättare att få gehör för de här frågorna på den borgerliga sidan. Jag tror att det hänger ihop med en gammal socialdemokratisk syn att en riktig arbetare är slut vid 55, och facket har strävat att se till att folk får lämna arbetslivet så tidigit som möjligt, säger Margó Ingvardsson.
Själv förespråkar hon lika rättigheter och frivillig pension från 60 års ålder.