Enligt Amnesty har upp emot 200 miljoner arbetare från Kinas landsbygd flyttat till städerna i jakt på jobb. Men som nyinflyttade har inte arbetarna rätt till utbildning eller vård inom den statliga sjukvården, och de tvingas ofta arbeta övertid.

Att de inflyttade arbetarna utsätts för denna diskriminering hänger samman med det system som innebär att alla tillfälligt inflyttade måste registrera sig, vilket är en krånglig procedur. Också de som lyckas registrera sig blir utsatta för diskriminering i fråga om bostäder, utbildning och sjukvård, eftersom de betraktas som tillfälliga stadsbor.

De som inte lyckas registrera sig alls löper däremot risk att utnyttjas av såväl sina arbetsgivare som av hyresvärdar och poliser.

Arbetsgivarna i de kinesiska städerna använder sig av en rad metoder för att se till att personalen inte ska kunna sluta på sina jobb, även om arbetsförhållandena är usla.

De inflyttade arbetarna har ofta två eller tre månadslöner innestående hos sina arbetsgivare, vilket gör det svårt för dem att sluta innan kontraktstiden har gått ut.

I samband med firandet av det kinesiska nyåret är det vanligt att arbetsgivare håller inne personalens löner för att se till att de återvänder efter helgdagarna. Resultatet är att många inte kan resa hem till sina familjer över helgen, eftersom de inte har råd att köpa tågbiljetter.

Amnesty påpekar i sin rapport att arbetsgivarna ofta bryter mot lagen, och att arbetarna inte har några möjligheter att påverka situationen.

Trots att det ofta saknas arbetskraft har arbetsgivarna inte behövt höja lönerna. Den snabba ekonomiska tillväxten och det stora behovet av outbildad arbetskraft till trots så har löneökningarna varit mycket små.

Sedan 1980-talet, då man beräknar att det fanns ungefär två miljoner tillfälligt inflyttade arbetare i städerna, har antalet exploderat. En del bedömer att det kommer att finnas hela 300 miljoner migrantarbetare i landet år 2015.

Trots att det är dessa tillfälliga stadsbor som bygger landets storstäder så kommer de allra flesta av dem aldrig att få några permanenta hem i städerna, utan återvända till landsbygden när deras arbeten är färdiga.

Wang Yuancheng, som själv tidigare var en av dessa arbetare, men nu sitter i Kinas folkkongress, berättar i rapporten om situationen. Yuancheng säger att de inflyttade arbetarna tvingas leva i provisoriska byggnader, saknar skyddsnät och att lönerna ofta är försenade.

Arbetarna får dessutom ofta bo i städernas utkanter där infrastrukturen är dålig, vanligtvis i extremt överbefolkade och ohygieniska

miljöer. En 21-årig man berättar i rapporten om hur han tvingas bo i en underjordisk lagerlokal utan fönster, dusch eller ventilation, tillsammans med 30 andra arbetare.

Amnesty kräver i rapporten att den kinesiska regeringen agerar för att sätta stopp för alla former av diskriminering av migrantarbetarna.