Ravenhill spelade själv rollen i pjäsens urpremiär på Traverse Theatre i Edinburgh 2005. Regissören Emil Graffman sätter med stor skicklighet Robin Stegmars monolog i spel.

Pjäskonstruktionen är så intrikat att man förundras över både berättelsens och rollgestaltningens mångfald av lager.

Robin Stegmar spelar en filmproducent som för en tilltänkt skådespelerska säljer in, inte bara manuset utan också varenda roll och stunt och hela filmens bärande idé.

I denna film skall en kvinna på ett flygplan plötsligt upptäcka att en mörkhyad man i fåtöljen bredvid hennes är al-Qaidaterrorist. Senare skall hon bli förälskad i honom och snart är filmens dramatiska snurr i full gång.

I en, milt uttryckt, omtumlande mix av orientalism, sexism, främlingsfientlighet och djupt fördomsfull kvinnosyn spelar Stegmar samtliga roller, inklusive sin egen bild av hur kvinnorollen bör spelas. Men han gör det så skickligt att associationerna och producentens bildliga metaforer osökt vävs in i spelets höga och varierande tempo. Som i en mycket dålig b-film, utsökt spelad av en a-skådespelare, vibrerar inte bara bilderna av dramatisk spänning utan också av västerlandets skräckblandade förakt för islams okända världar.

Stegmars spel är helt lysande, ett under av samlad och uttrycksfull koncentration in i minsta rörelse. Med händernas livfullhet understryker han, visar fram, gestikulerar, berättar hur kamerorna är placerade och hur många, hur scenen skall belysas, vilken musik som ligger under. Samtidigt som skildringens överdrifter är väldigt roliga så speglas hela tiden ens egna fördomar både i filmbildernas fantasifulla upplägg och i rollernas gestaltning. Trots Mark Ravenhills knivskarpa ironier fastnar ofta skrattet ett litet stycke ner i halsen.

För vad denne filmproducent ger uttryck för är västvärldens och våra egna bilder av "de andras" liv. Vårt förhållande till detta okända och skrämmande andra löper som en taggig röd lysande tråd genom pjäsens helhet. Det är också pjäsens riktigt stora kvalitet. Missa inte.

Recensionen är tidigare publicerad i Bohusläningen.