- Om jag sitter i mitt klassrum och en tjej pratar så kan jag när som helst börja prata. Och alla i klassen kommer att börja lyssna på mig istället. Det är väldigt tydligt, jag har testat det empiriskt hur många gånger som helst och det funkar varje gång, berättar Ramiro Häggdahl Martinez.
- Medan om en tjej vill börja prata är det mycket svårare om inte en kille som har ordet ger henne plats.
- På olika vårdjobb jag har haft kommer de direkt till mig så fort det är något tekniskt som ska fixas. Om det är något vårdrelaterat, att byta blöjor eller så, då går de till en kvinna. När jag ändå gör de 'mjuka' grejerna, då ses jag som en fantastiskt duktig människa som får massor av beröm, säger Patrick Gruczkun.
De båda träffades i november på en fest. Gruczkun hade sedan en tid funderat på att starta en diskussionsgrupp där bara killar pratar jämställdhet. Sedan några veckor träffas nu i en grupp om sex unga män hemma hos någon i gruppen.
- Det här är ju enormt viktigt, ojämlikheten genomsyrar hela vår vardag - relationer till flickvänner, kompisar, familj. De flesta har helt annorlunda relationer med sin mamma än med sin pappa. Det är klart att det är viktigt att få ärligare, enklare sätt att umgås, säger Ramiro Häggdahl Martinez.
- Jag vill bestämma själv vem jag är, inte bestämmas av sociala normer, säger Patrick Gruczkun.
Åldrarna i gruppen varierar mellan 20 och 30 och de flesta är studenter, någon nybliven pappa.
Poängen med en grupp bara för män är att kunna prata om egna misstag, fördomar och sådant man skäms för i relationen framför allt med kvinnor.
- Man får aha-upplevelser, väldigt mycket känslor tror man att man haft ensam men så visar det sig att alla i gruppen har tänkt likadant, säger Ramiro Häggdahl Martinez.
Könsrollerna undergräver inte bara deras relationer med tjejer utan även med andra män.
- Det är ju känsligt att kunna krama om en killkompis och säga 'jag tycker så väldigt mycket om dig, du är viktig för mig,' säger Häggdahl Martinez.