Ensam. Ensam. Ensam. Och ensam. I så gott som alla bilar som en helt vanlig tisdagsmorgon i februari 2007 spyr ut avgaser på E4:an sitter det bara en person. Kön rör sig i snigelfart, en syn många stockholmare känner igen. Detta samtidigt som det på alla politikers läppar, i alla medier och kring alla fikabord talas om vädret, om det framtida vädret.
FN:s klimatpanel släpper sin rapport och gör bilden ännu lite tydligare, lite mera skrämmande. Tillsammans med ett halvdussin andra rapporter om den globala uppvärmningen som kommit den senaste tiden skapas en bild som på samma gång är både mörk och hoppfull. Mörk om man tar i beaktande vart vi är på väg, hoppfull om man tänker på att utvecklingen går att hejda. Men det är bara om vi gör något drastiskt, och gör det nu.

En sak gör rapporterna lika: de varnar för resandets konsekvenser. Bilismen, flyget och lastbilarna är bovarna i dramat. En sak skiljer FN:s klimatpanels rapport från de flesta övriga. I den lyfts människans köttätande ut som en stor faktor. Det som tidigare nämnts som en bisats får nu gott om utrymme och beläggs med statistik och annan fakta.
Men där klimatforskare och politiker säger: ställ bilen, tag tåget, är det ingen, eller få, som säger: låt biffen vara. Man säger möjligtvis: köp annan biff än regnskogsbiff (hur man nu kan vara säker på att den ko som blivit biff märkt med svenskt kött inte är utfodrad med sojabönor som odlats just där det tidigare var regnskog), men att uppmana människor att så drastiskt ändra vardagen, ända in på tallriken, vill ingen göra.

Så, när det väldigt tydliga budskapet 'ställ bilen' inte ens lett till samåkande en tisdag i februari, eller vilken annan valfri morgon som helst, kommer det obefintliga budskapet att köttindustrin står för en stor del - 18 procent noga räknat - av det totala utsläppet av växthusgaser att få obetydliga konsekvenser för människors matvanor och därmed för minskad negativ klimatpåverkan. Trots att det andra budskapet - att det brinner i knutarna - är tydligt. Var och en måste ta konsekvenserna oavsett om det handlar om att ställa bilen och åka kollektivt, eller åtminstone gemensamt, till jobbet eller om det handlar om att lära sig äta vegetariskt. När ska världens politiker våga säga detta högt?

De ensamåkande en tisdagsmorgon kör inte miljövänligt och de flesta kör varje dag. Varför man tror att en timme i en bilkö skulle vara det mer smidiga alternativet än motsvarande sträcka kollektivt är en gåta.
Är det friheten att gasas tillsammans med andra i trettio kilometer i timmen? Att sova eller läsa på det kollektiva transportmedlet leder säkert till en förbättring av folkhälsan.
Detsamma gäller förresten även för slopandet av biffen. Dessutom får minskat köttätande ännu en, inte oansenlig, positiv konsekvens ur ett helt annat perspektiv: djurens.
En inte obetydlig förändring för någon, med andra ord.