En av dessa röster tillhör den amerikansk-judiske affärsmannen Michael Wise. För lite drygt ett år sedan initierade han en av israels största reklamkampanjer för att behålla Al Aqsa moskén i Israels händer. Den ledde till att judar fick besöka moskéområdet. Nu pläderar han för en fullständig annexering av Västbanken och ett erkännande av palestiniers medborgerliga rättigheter.

- En tvåstatslösning är vare sig möjlig eller åtråvärd. Knäckfrågorna, Jerusalem, vattnet och gränserna kommer inte att kunna lösas. Palestinierna kommer därför aldrig att vara nöjda med våra erbjudanden och förblir därför fientligt inställda mot Israel förklarar Wise. Dessutom, menar han, är hela landet för viktigt för bägge folk och för litet för att kunna delas.

Utanför fönstret till kaféet på Emek Refaim i Jerusalems överklasskvarter hörs en smäll. Gästerna rycker till. En mopedist blir överkörd och ett kort ögonblick riktas alla gästers uppmärksamhet utåt. När de märker att det inte är det väntade svaret på avrättningen av Hamas ledare, utan bara är ytterligare en av tusentals årliga trafikolyckor, fortgår samtalen.

Wise förklarar att enstatslösningen är den enda som långsiktigt kan garantera Israels och israelernas fortsatta existens. Att göra sig ovän med hela regionen är förödande, förklarar han, samtidigt förtydligas hans högersympatier då han förklarar Israels slakhänthet gentemot palestinierna.

- I vilket annat land som helst hade man jämnat en plats som Gaza med marken, medan vi tolererar att araberna skjuter på våra militärer och försvarar oss med att bygga in oss med meningslösa murar, menar han.

Wises förslag är långt ifrån en humanistisk tanke, den grundar sig på Israels välbefinnande och har därför självklara förbehåll för hur man bör behålla statens judiska karaktär. Bland annat bör man dela in Israel i tolv delstater varav endast fyra får en arabisk majoritet. Med förbehåll för att judar även i fortsättningen behåller rätten att återvända, är landet dock tänkt att bli nästan fullkomligt demokratiskt och dess medborgare ha lika rättigheter.

Wises enstatslösning diskuteras nu för fullt med israeliska och palestinska politiker, ingen vill dock riskera att offentligt uttala sig i frågan. Från palestinska elitens håll finns mycket att vinna på en egen stat, och israeliska politiker har sedan länge avfärdat enstatslösningen som antisemitism. Medan den israeliska vänstern ännu inte samlat sig efter den förödande kollapsen av Osloprocessen, och ännu pläderar för den tvåstatslösning som nu formeras med hjälp av murar, blir andra alternativ alltmer eftersökta särskilt om Sharons reträttplaner inte går igenom i söndagens omröstning.

Det återstår att se om den israeliska antisionistiska radikalvänstern och radikalhögern kan göra gemensam sak med sina palestinska motsvarigheter och erbjuda ett konkret alternativ till den sedan länge kapsejsade fredsprocessen. Alternativt kommer sommarens kommande enstatskonferensen i Lausanne i Schweiz enbart att bli ytterligare ett oförankrat Genèveavtal..