”Vi har mycket att vinna på att organisera oss”
Jenny Wrangborg är kallskänka och poet. Två aparta världar som hon tillsammans med 14 andra skribenter förenar i antologin Lösa förbindelser, där det skrivna ordet möter den levda verkligheten av otrygghet på arbetsmarknaden.
Jag träffar Jenny Wrangborg på det klassiska söderfiket Gunnarssons i Stockholm. Inne på konditoriet samsas äldre damer och herrar med kondisbitar på faten framför sig med kaffedrickande ungdomar från det närliggande gymnasiet. Södermalm är en stadsdel med speciell historia. Från att ha tillhört arbetare och trasproletariat en bra bit in på 1900-talet, till att bli den svenska kulturelitens fäste.
Jenny Wrangborg kombinerar på sätt och vis de två världarna. Hon är både kallskänka och poet. Det ena ett yrke med osäkra anställningar, otrygga villkor och oskälig lön. Det andra kanske inte direkt tryggare, men desto rikare på kulturellt kapital.
Jag frågar Jenny vad hon tänker om arbetarrörelsens utveckling från Marx glada dagar till idag.
– Vi kan dra lärdomar av hur man lyckades organisera sig på 1900-talet. Särskilt eftersom vi rör oss mot ett liknande läge i dag, med tillfälliga och osäkra anställningar. Det sägs också att ungdomar inte är lika intresserade av att organisera sig. Det sa man även förr i tiden, att det inte är någon som vågar organisera sig i rädsla för att förlora jobbet. Men historien visar att det faktiskt går, att folk är intresserade av att få det bättre på jobbet. Frågan är vad vi behöver göra för att lyckas i dag? Vilka strategier kan vi använda för att få folk att våga organisera sig?
I ett försök att hitta svar på frågor som dessa har Jenny satt ihop antologin Lösa förbindelser, en samling berättelser från människor som jobbar i branscher som organiseras av Handelsanställdas förbund. ”Handels” är en del av LO-kollektivet, som historiskt sett organiserat arbetare i de allra vanligaste yrkeskategorierna i Sverige. Men under de senaste 20–30 åren är det som att luften gått ur facket, trots att behovet av organisering är större än på länge, menar hon.
– Dels handlar det om att facket har haft fel strategier de senaste decennierna. Det har uppstått en syn som bygger på att facket är de som ska rädda en när någonting går fel till på jobbet. Fackets egentliga uppgift ska vara att sköta det dagliga i fackklubben på jobbet, där vi gör någonting själva och bygger styrkan på arbetsplatserna.
Jenny menar att det även handlar om samhällsutvecklingen.
– I dag styr idén om att man ska klara sig själv. Den går helt emot tanken om att många behövs för att förändra någonting och att vi måste göra det tillsammans.
Varför behovet av starka fackförbund ökat samtidigt som fackets makt klingat av har en rent konkret anledning menar hon; knepiga avtal med många kryphål för sluga arbetsköpare. Men det beror också på någonting större, någonting mer än endast paragrafrytteri. Det ligger en hel ideologi bakom.
– Det finns flera orsaker till hur vi hamnade här, exempelvis att man ska strömlinjeforma allt och så kallad new public management. Vi har har i dag en syn på verksamhetsplanering som utgår ifrån att det ska finnas en ständig underbemanning. Det ska precis gå ihop.
– Det handlar om stora samhällsförändringar, men de har till mångt och mycket möjliggjorts av att facket inte har lyckats organisera på arbetsplatserna. Det är naturligtvis inte fackets fel att det blivit så, men de har misslyckats att organisera.
Det är inte alla anställningsformer eller för den delen alla yrken som lider i sviterna arbetsmarknadens liberalisering. Framför allt är det inom branscher som organiseras av just LO. Dock är det inte förrän medelklassen drabbas som frågan på riktigt uppmärksammas i samhället, menar Jenny.
– Det är ofta medelklassens intressen som får styra diskussionen. När man pratar om otrygghet pratar man om hur otryggheten spridit sig till exempelvis journalister. Det finns en okunskap kring hur det länge har fungerat för arbetarklassen.
Hon menar att dagens arbetarklass utgörs av bland andra personerna som kommer till tals i Lösa förbindelser.
– Även om boken cirkulerar kring arbeten inom Handels så är det berättelser som är allmängiltiga, speciellt för LO-kollektivet. Det är otryggheten som är det stora, och det i sin tur bidrar till en försämrad arbetsmiljö. Bemanningsanställda exempelvis har mycket sämre villkor än direktanställda. Sedan är det vissa som har fast anställning men har man det så är det ofta en deltidsanställning.
Hon har själv arbetat som kallskänka i 15 år i olika anställningsformer. Restaurangbranschen är en av de branscher som förvärrats stadigt med åren.
– Med införandet av allmän visstid, som alliansen skrev in i LAS, så finns en annan frihet för arbetsgivaren att anställa på otrygga anställningar. Jag började jobba via ett bemanningsföretag för fyra–fem år sedan som uthyrd till ett butikskök. Bemanningsbranschen talar om sig själva som en väldigt seriös bransch. De hävdar att den anställde har ett dubbelt skydd i och med att de både skyddas av bemanningsföretaget och av arbetsplatsen de är utyrda till. Men i praktiken funkar det inte så, det är bara fina ord.
Läget kan verka dystert och det är en i allra högsta grad bedrövlig samtid som skildras i Lösa förbindelser. Men hoppet är det sista som lämnar människan och innan dess ska vi organisera oss, menar Jenny.
– Jag tror på att först och främst organisera sig lokalt, på sin arbetsplats med de man arbetar bredvid. Det är lätt att tro att det är svårt att organisera osäkert anställda, men det är också vi som har mycket att vinna på att organisera oss. Har man en fråga som man vill driva, om det så handlar om att få tid att gå på toaletten eller ta sin lunchrast, blir det ganska lätt för fackklubben att få med sig folk på arbetsplatsen. Då ser folk direkt nyttan med det.
Tiden tickar iväg inne på Gunnarssons. Kaffet är drucket och mazarinen uppäten. Jag funderar på vad Jenny berättat. Om usla villkor, utslitna kroppar och kollektiv organisering. Vikten av en bok som Lösa förbindelser ter sig självklar efter vårt samtal.
– Det borde inte funka så här på arbetsplatserna. Ett annat samhälle är möjligt, säger Jenny.
Jenny Wrangborg
Ålder: 33
Bor: Stockholm
Gör: Kallskänka och poet, redaktör för antologin Lösa förbindelser – Om kampen för fasta förhållanden i handeln där bland andra Leonidas Aretakis, Cecilia Berggren, Elina Pahnke och Mikael Färnbo medverkar.