Sista kapitlet för mänskligheten
Popmusik är kul, det konstaterade Webstrarna på en numera klassisk singel. Frågan är om popmusik bör var mer än kul?
”Fåglarna, som prickar på den gråa himlen. Sotfläckar mot putsat silver /.../Fåglarna, jag fångar dem i mina händer, de krossas mellan mina fingrar”.
Indiebandet Albion har högtflygande ambitioner med sin musik. Bandets tredje singel Fåglarna (Hybris) beskrivs som ”en mardröm om ekologiskt massutdöende förklädd till elektronisk musik”.
Att förena pop med pretentioner är inte det lättaste. Men enligt Erik Blohmé, som är den som står bakom Albion, är pretentioner något som saknas i den svenska popen. När Kent – de främsta av pretentiös pop – nu beslutat sig för att lägga av finns dessutom ett svart hål att fylla.
Ett citat av Jocke Berg från 1999 är rena visdomsorden för Albion: ”Finns det något mål för mig är det att bli ännu mer pretentiös.”
Erik Blohmé gör vad han kan för att leva upp till de högt ställda målen. När Albion släppte sin debutsingel Paradiset förra året citerade Blohmé ur Goethes Faust – ”Så klinga, ljuva himlasång! Jag gråter, ty du har segrat. Jorden har mig åter!” – för att illustrera låtens existentiella innehåll. Nästa singel, Azrael, hade döden som tema. Titeln syftar till dödsängeln som, enligt judisk-kristen tradition, är den som bestämmer över vem som ska dö och vem som får leva.
Tematiken vävs även in i Fåglarna där den slutgiltiga domen över mänskligheten levereras. När fågelskelett flyter upp på stranden börjar människan till sist fatta att det är något fel:
"Jag skakar som om jag har feber / fjädrar, virus och bakterier".
Det gudomliga tålamodet visar sig vara slut. En pandemi spridd av fåglar blir det sista kapitlet i jordens historia.
Pretentiöst? Jo, men varför inte. Jag håller med Johan Hilton som i en kulturartikel i Dagens Nyheter hävdar att det är dags att omvärdera den pretentiösa människan som en fåntratt som försöker göra sig viktig. Istället är det viktigare än någonsin förr att få vara lite pretentiös: ”Egenskapen är ändå en signal om att man vill framåt, utvecklas, problematisera. Att man sträcker sig efter kunskap, för att därefter kunna sträcka sig efter ännu mer. Om än i lånta fjädrar ibland.”
