Musiklärarstudenten Angelléna Forsell bor i ett lugnt radhusområde i Salem med sin man och tre barn. Hon har precis beställt en färdtjänstresa till Södertälje, en resa som normalt tar drygt tio minuter att åka. Men hon har ändå bokat så att taxin är på plats hos henne en timme innan hon ska vara i grannkommunen.

– För ett år sedan hade jag beställt bilen så att den lämnade Salem tjugo minuter innan, då kunde jag någorlunda räkna med att få åka den tiden jag bokade.

Angelléna Forsell har använt sig av färdtjänst i snart 25 år. Det har inte alltid fungerat perfekt, men ändå på en acceptabel nivå. Men sedan några månader tillbaka upplever hon en dramatisk förändring.

– Jag märkte av en klar försämring i september. Då började det bli vanligare att körningarna bommades, det vill säga att chaufförerna uppgav att de varit på plats men inte kunnat hitta kunden. Det blev också vanligare att ingen bil tilldelades körningen, vilket man kan se i färdtjänst-appen, berättar Angelléna Forsell.

Färdtjänsten är ett komplement för den som inte kan utnyttja kollektivtrafiken och ska enligt färdtjänstlagen vara likvärdig kollektivtrafiken. Färdtjänstbilar som aldrig dyker upp skapar en utsatthet, menar Angelléna Forsell, och syftar främst på de många unga som är färdtjänstkunder.

– Som mamma tänker jag främst på de som är sämre rustade än jag, som min son. Det är inte kul när han ringer från sin träning och berättar att bilen inte dykt upp på femtio minuter. Där står han ensam utanför idrottshallen i mörkret och jag vet inte hur han ska komma hem. Det känns fruktansvärt, säger Angelléna Forsell.

I den debatt som nu blossat upp är det flera saker som får skulden för bristerna. Ett nytt färdtjänstavtal som trädde i kraft i februari och som ska spara landstinget 100 miljoner har kritiseras hårt av taxichaufförerna själva och beskrivs som ett ”slavkontrakt”. Annan kritik handlar om chaufförer som inte hittar, är otrevliga och ohjälpsamma. Företaget som vann upphandlingen och de politiker som är ansvariga för upphandlingen har också fått sin del av kritiken.

Frilansjournalisten och författaren Anna Bergholtz har använt färdtjänst i nästan hela sitt liv. Redan när hon flyttade till Stockholm från Skåne för 16 år sedan var färdtjänsten en het fråga.

– Färdtjänsten har ju alltid varit omdiskuterad inom funktionshinderrörelsen. Men aldrig så omdiskuterad som de senaste månaderna, nu dyker ju bilarna inte ens upp, säger hon.

Som egenföretagare är Anna Bergholtz beroende av att färdtjänsten håller tiderna, precis som många andra stockholmare är av att kollektivtrafiken håller tiderna. Men de senaste månaderna har tvingat henne att helt lägga om sina rutiner.

– Jag märker ju själv att jag ändrat mycket av mitt beteendemönster på grund av att färdtjänsten inte fungerar, vilket är helt galet. Vi som har en funktionsnedsättning har ju färdtjänst för att vi ska kunna delta i samhället på lika villkor, och nu går inte det.

Anna Bergholtz vill trycka på att en dåligt fungerande färdtjänst är en arbetsmarknadsfråga som få tar på allvar. Hon vill som alla andra vara en självständig och arbetande människa, och då är färdtjänst den avgörande pusselbiten. Men hon upplever att det är svårt att bli tagen på allvar av de ansvariga.

– Jag kan ibland känna att jag inte är värd något alls i politikernas ögon. Jag arbetar och har eget företag som drar in skattepengar precis som alla andra. Hade Försäkringskassan och andra jag varit i kontakt med över åren fått bestämma, så hade jag nog inte ens jobbat. Nu gör jag det och färdtjänsten är en så oerhört viktig del i det.

Hon ser också hur personer med funktionsnedsättning nu får en nackdel när det gäller att konkurrera på arbetsmarknaden.

– Man pratar om att man vill ha mångfald på våra arbetsplatser och där ingår ju funktionsvariation. Men vilken arbetsgivare vill anställa mig när de hör hur dåligt färdtjänsten fungerar? undrar hon.