Zimbabwe upplever sedan 2,5 månader en våg av protester med krav på president Robert Mugabes avgång. Det fick myndigheterna att i början av september gå ut med ett förbud mot att protestera – trots att det är en rättighet som stipuleras i konstitutionen. Det i sig är inte nytt. Zimbabwes konstitution garanterar demokrati och en rad friheter men det juridiska systemet är inte alltid fritt att utöva sin makt för att upprätthålla lagarna. Det auktoritära styret under Robert Mugabe och hans regeringsparti Zanu PF innebär att många utnämningar av statens nyckelroller är partiska, inte minst inom det juridiska systemet.

Men den här gången gick Högsta domstolen emot staten och deklarerade förbudet som ogiltigt; ett verkligt landmärke för de protesterande massorna.

– Det som hände förra veckan gav förtroende för de högre instansernas kapacitet att upprätthålla konstitutionen, säger Promise Mkwananzi, 28-årig talesperson för #Tajamuka, som är den rörelse som går i spetsen för protesterna i Zimbabwe.

När jag träffar Mkwananzi har han just släppts från fängelset. Han arresterades den 25 augusti i år, anklagad för offentligt våld när han deltog i en demonstration mot polisbrutalitet, och förnekades i tingsrätten möjligheten till att släppas mot borgen.

– Det tog sedan inte Högsta domstolen mer än fem minuter att godkänna min förfrågan, säger Mkwananzi som menar att hans fall är ett tecken på att mer behöver göras gällande de juridiska instansernas oberoende.

För honom själv var några veckor i fängelse ett smärre pris att betala för den övergripande kampen.

– Vi kämpar för ett rättvist samhälle där ekonomisk jämlikhet, rättssäkerhet och demokrati upprätthålls. President Robert Mugabes avgång är startpunkten för det.

Promise Mkwananzis känslor delas av många av dem som protesterar i Zimbabwe. Alla tror på att Mugabe måste lämna sin post för att ekonomin ska komma på fötter igen. Den 92-årige presidenten har suttit vid makten ända sedan landet blev självständigt år 1980. Ekonomin i landet går på knäna och centrala samhällstjänster har helt kollapsat.

Människors frustration har de senaste månaderna fått sitt utlopp genom sociala medier, vilket inneburit att proteströrelser som #Tajamuka kommit till.

Men kampen för att se världens äldsta statschef dra sig tillbaka sker även på andra håll. I december 2015 skapades ”Den nationella valreformagendan” (NERA) av en koalition av 18 oppositionspartier. Mugabe anklagas för att ha manipulerat valen det senaste årtiondet för att kunna hålla sig kvar vid makten och NERA arbetar därför för att skapa jämlika villkor inför valen 2018.

– NERA kämpar för att se till att folkets vilja respekteras och att vi har en legitim regering. Som oppositionspartier har vi ingen tilltro till att Zimbabwes valkommission och den tidigare folkbokföringsmyndigheten är oberoende. De arbetar i nära samarbete med den statliga säkerhetstjänsten och folkbokföringsmyndigheten är tidigare anklagad för att bistå Zanu PF med att rigga valen, säger Jacob Ngarivhume som sitter i NERA:s styrelse.

Enligt vad NERA och #Tajamuka erfar är de flesta institutioner i Zimbabwe starkt partiska och lojala mot Mugabe och regeringspartiet Zanu PF. Konstitutionen ger Mugabe möjlighet att påverka utnämningarna eftersom han har den sista rösten vad gäller nyckelpositioner i statliga institutioner. De sker därför på grundval av lojalitet, något som har gjort att lagar inte alltid upprätthålls och att det ofta saknas politisk vilja att se till att den del av konstitutionen som garanterar demokrati och frihet efterföljs.

– Sammanfattningsvis håller partiet (Zanu PF) staten i schack. På landsbygden verkar partiets milis (ligister betalade av Zanu PF) – helt ostraffat – i samarbete med polisen och säkerhetstjänsten för att sprida rädsla för att ”rösta fel”. NERA försöker skapa press gällande medborgarnas möjlighet att utöva den konstitutionella rätten att rösta på den kandidat de valt. Det ska ske fritt, rättvist och utan minsta tillstymmelse till hot eller rädsla, säger Jacob Ngarivhume.

Promise Mkwananzi säger att rättvisa val krävs för att Mugabe ska kunna röstas bort från makten. Samtidigt menar han att korruptionen och den undermåliga statliga förvaltningen under Zanu PF:s ledning har skapat en frustration som gör att #Tajamuka inte är beredda att vänta till 2018 års val.

– Mugabe är limmet i det förtryckande system vi har i Zimbabwe. Han måste avgå nu och lämna plats åt rättvisan eftersom han är hindret för Zimbabwes utveckling. Det kommer att ge utrymme för en övergång.

#Tajamuka menar att övergångsprocessen måste inrikta sig på frågor gällande legitimitet (att regeringen är vald i fria och rättvisa val) och att representanter från alla landets politiska partier deltar.

– Det borde vara en tidsbegränsad process under vilken både valreformer och sociala och politiska reformer genomförs. Internationellt samarbete måste också säkerställas, säger Promise Mkwananzi.

I Zimbabwe har en grupp akademiker och tidigare anhängare till Mugabe under namnet ”Bekymrade medborgare” tagit fram ett koncept kallat National Transition Authority (NTA). Tanken är att NTA skulle säkerställa en mjuk maktövergång under perioden efter Mugabe genom att fylla i det tomrum som utan tvekan skulle uppstå efter avgången fram till 2018 års val.

De jag pratat med från #Tajamuka och NERA finner idén ”intressant” men något elitistisk. Jacob Mafume, en advokat för mänskliga rättigheter och del av NTA, säger att idén fortfarande diskuteras av kommittén och att den så småningom kommer att spridas till andra delar av gräsrötterna.

– Vi behöver civila protester och vi säger att Zanu PF:s konstitutionsvidriga och illegitima position måste föras fram till den interna och externa publiken. Vi behöver skapa press underifrån för att det ska fungera.

Mafume menar att NTA skulle fungera som modell med tanke på att den har använts i länder som Burkina Faso. Enligt honom skulle NTA leda till en process mot rättvisa val, vilket också är NERA:s och #Tajamukas mål.

Men Jacob Ngarivhume från NERA är inte säker på att NTA skulle fungera i ett land som Zimbabwe. Varför skulle Zanu PF som suttit vid makten sedan självständigheten acceptera ett maktöverlämnande? frågar han.

– Det har funnits tillfällen – som nyligen i Italien (under ekonomen Mario Monti) – när en teknokratisk regering har tagit över för att stabilisera den statliga skutan fram till valen. Det var möjligt för att de hade stöd av EU. Svårigheten här är att vi inte har någon överauktoritet som kan bygga konsensus för NTA.

Det finns tydliga tecken på att presidenten är redo att gå långt för att hålla fast vid makten. För en lösning på krisen i Zimbabwe kommer det därför med största sannolikhet krävas att regionala instanser som SADC (South African Development Community) och det internationella samfundet ingriper på samma sätt som de gjorde efter valen år 2008.