Fördjupning


Malin Gustafsson
  • Löneskillnaden mellan de yrkesgrupper anställda av landstingen som tjänar minst och landstingsdirektörerna runt om i landet är stora. Och de senaste tio åren har de blivit allt större.
  • Mats Runsten, ordförande för Vårdförbundet i Skåne.
  • Märta Stenevi, ordförande i Region Skånes personalnämnd.
  • Johnny Magnusson (M), ordförande regionstyrelsen Västra Götalandsregionen.
  • I Landstinget i Västernorrland har sjuksköterskornas medellön ökat med 23 procent sedan 2005. Samtidigt har landstingsdirektörens lön ökat med 61 procent.
Fria.Nu

Landstingsdirektörers löner ökar snabbast

Samtidigt som nedskärningar inom vården har blivit vardagsmat har landstingsdirektörernas löner skjutit i höjden. Frias undersökning visar att region- och landstingsdirektörerna har haft en betydligt bättre löneutveckling de senaste tio åren än sjuksköterskor, undersköterskor och de yrkesgrupper anställda av landstingen som tjänar allra minst.

För tio år sedan tjänade regiondirektören i Region Skåne sex gånger mer än den yrkesgrupp anställd av regionen som tjänar minst. Nu har det stigit till att regiondirektören tjänar åtta gånger mer än den gruppen. Och samma mönster syns i fem av de sex landsting och regioner Fria har granskat. Löneskillnaderna som fanns för tio år sedan mellan den som tjänar mest inom landsting och regioner och undersköterskor, sjuksköterskor samt den yrkesgrupp som tjänar minst har ökat.

– Det är helt klart en värderingsfråga i offentlig sektor där politiker har ett ansvar att besluta om hur olika yrken ska värderas. Att ha ansvar för människors liv och död, vilket exempelvis en sjuksköterska har, värderas i dagens samhälle inte lika högt som att ha ansvar för ekonomin inom en stor koncern, säger Mats Runsten, ordförande för Vårdförbundet i Skåne.

Han säger att det finns olika värdegrunder som kan motivera att en regiondirektör har en högre lön i kronor och ören än till exempel sjukvårdspersonal. Ansvar för tusentals anställda och ekonomin är två faktorer som spelar in. Löneskillnaden i sig kan det enligt Mats Runsten alltså finnas belägg för även om han tycker att det finns anledning att diskutera om det rättfärdigar så höga löner. När det gäller skillnaden i den procentuella löneökningstakten för olika tjänster och yrkesgrupper inom landstingen tycker han att den går att ifrågasätta.

– Direktörernas löner har ökat procentuellt mer än vad våra medlemmars löner har gjort och det är klart att man kan ställa sig frågan om det är rimligt samtidigt som det nu för tiden är svårt att rekrytera och behålla baspersonalen ute i verksamheterna. Och det är klart att det kan sticka i ögonen på våra medlemmar att de som redan har en hög lön får en större procentuell ökning på sina löner än vad våra medlemmar får. Så visst kan man fråga sig vad vi lägger skattepengarna på.

Däremot säger Mats Runsten att det som Vårdförbundet har riktat in sig på inte är att jämföra direktörernas löner med de yrkesgrupper som de företräder utan att få till jämställda löner utifrån likvärdig utbildning. De yrken Vårdförbundet företräder är kvinnodominerade och de har en lägre lön än likvärdiga mansdominerade yrken med lika lång utbildningstid.

Märta Stenevi, ordförande i Region Skånes personalnämnd, tycker att det är svårt att jämföra tjänster som rör en enda person med yrkesgrupper som består av flera tusen anställda.

– För varje procentenhet som vi höjer lönen för exempelvis sjuksköterskor kostar det regionen ungefär 100–120 miljoner. Även om regiondirektörens lön procentuellt ökar över tid är det inte i närheten av samma summor. Det är den verklighet vi har att förhålla oss till.

Däremot anser hon att det är relevant att ha en diskussion kring vad en rimlig ersättning för en regiondirektör är, men menar samtidigt att regiondirektörens lön delvis styrs av arbetsmarknaden.

Ett argument som Mats Runsten har hört förut.

– Det vanligaste vi hör är att det är marknadskrafterna som styr direktörers löner. Men det argumentet håller inte då även våra yrkesgrupper har en öppen arbetsmarknad och ingen arbetslöshet. Förhåller sig arbetsgivarna inte till marknadskrafterna för våra yrkesgrupper så kan man fråga sig varför det bara är direktörernas löner som styrs av marknaden, säger Mats Runsten.

Men Märta Stenevi menar att situationen är annorlunda när det gäller utvecklingstakten för yrkesgrupper som omfattar tusentals personer och menar därför att det är en annan fråga än utvecklingen av regiondirektörens lön. Och när det gäller de kvinnodominerade yrkena inom vården säger hon att det satsas.

– Kvinnodominerade yrken med medellång högskoleutbildning har prioriterats och kommer att prioriteras framöver när det gäller lönesatsningar inom Region Skåne. Den gruppen har en snabbare löneökningstakt än andra grupper.

Men Mats Runsten anser att regionens satsningar inte är tillräckliga.

– Med dagens löneökningstakt tar det lite mer än 100 år för yrkesgrupperna Vårdförbundet företräder att få jämställda löner och komma ifatt jämförbara yrkesgrupper som exempelvis it-tekniker och ingenjörer.

Nuvarande regiondirektör i Region Skåne är Alf Jönsson och han svarar via mejl att han tycker att det är svårt att jämföra yrkesgrupper och individer när det gäller lönesättning och att Region Skåne i stort följer den nationella lönekurvan. När det gäller de frågor Fria ställer om vad han anser om de stora skillnaderna i löneutvecklingen för olika yrkesgrupper och vad som kan ha motiverat en sådan utveckling hänvisar han till regionstyrelsens ordförande Henrik Fritzon (S). Men enligt Fritzons pressekreterare Malin Tykesson kan han inte stå till svars för den undersökta tioårsperioden då han tillträdde som ordförande efter valet 2014. Däremot uppger Tykesson att när det gäller Alf Jönssons lön slöts ett anställningsavtal som innebar att han fick 10 000 kronor mindre i månaden jämfört med hans företrädare, Jonas Rastad.

Även i Västra Götalandsregionen har regiondirektören haft en procentuellt högre löneökning de senaste tio åren än yrkesgrupper som undersköterskor, sjuksköterskor och köks- och städpersonal. Men regionstyrelsens ordförande Johnny Magnusson (M) tycker att det är knepigt att jämföra en persons lön med ett kollektiv.

– Jämför man undersköterskor i vår region med undersköterskor i Sverige tror jag inte att våra är sämre betalda och jämför man vår regiondirektörs lön med andra regiondirektörer i Sverige så är inte vår lönesättning i topp.

Men tycker du inte att det är relevant att göra paralleller ur ett större perspektiv vilket visar på en utveckling att de som har höga löner har en snabbare löneutveckling än de med lägre löner?

– Nej, det är inte en relevant jämförelse. Vi satsar på att ha bra och välutbildad personal som vi ger lön efter förtjänst och bra och välutbildade chefer som vi ger lön efter förtjänst. Sedan kan man alltid göra jämförelser och då kan vi jämföra våra chefers löner med andra chefers löner i det privata näringslivet och då är det förfärligt illa.

Ann-Sofi Lodin är regiondirektör i Västra Götalandsregionen och även hon säger att det allmänt sett är omöjligt att jämföra löner för en större yrkesgrupp över tid med enstaka befattningshavare på chefsnivå. Detta då lönen är individuellt satt för de enskilda befattningshavarna vilket de inte är i de yrkeskategorier Fria undersökt. Hon anser att högre löner krävs för att kunna locka de bästa cheferna till regionen.

– Ställs lön mot lön kan varje skillnad uppfattas som ojämlik. Lönerna för olika uppdrag är dock olika. Både inom Västra Götalandsregionen och i samhället i övrigt. Frågan behöver adresseras inom ramen för samhällsdebatten och där är offentlig sektor inte det område som främst behöver vara svarande i dagsläget. Det är dock viktigt även för vår verksamhet att vi kan attrahera duktiga chefer på alla nivåer.​

Den näst högsta löneutvecklingen i Frias undersökning står Landstinget Västernorrland för där landstingsdirektörens lön de senaste tio åren ökat med 61 procent. Jan-Olov Lampinen, ordförande i Kommunal mellersta Norrlands landstingssektion, säger att de inte jämför deras yrkesgrupper med direktörernas löner utan har ett annat fokus. De jämför deras yrkesgrupper, bland annat undersköterskor, med industriarbetare och han säger att de i dagsläget inte har nått jämställda löner på långa vägar. Men vad det gäller landstingsdirektören skenande löneökning tror han att det är svårt att stoppa den utvecklingen.

– Har man en gång anställt en hög tjänsteman för en hög lön är det nog svårt att gå in och sänka den lönen då det kan bli svårt att rekrytera. Så det finns nog inte någon direkt vilja att göra det heller.

Bara i Stockholms läns landsting har en annan yrkesgrupp haft en högre procentuell löneökning än landstingsdirektören och det är sjuksköterskorna som på tio år har ökat sina medellöner med 40 procent gentemot landstingsdirektörens löneökning på 34 procent. Däremot har landstingsdirektören i Stockholms läns landsting den högsta månadslönen av alla de undersökta regionerna och landstingen.

Fakta: 

Procentuell löneutveckling 2005­–2014/2015

Västra Götalandsregionen

Regiondirektör ökat med 49 procent, från 122 400 kronor i månaden till 181 900 kronor i månaden.

Sjuksköterskor ökat med 34 procent, från 22 760 kronor i månaden till 30 400 kronor i månaden.

Undersköterskor ökat med 31 procent, från 18 100 kronor i månaden till 23 660 kronor i månaden.

Köks/städ/tvättpersonal ökat med 32 procent, från 17 200 kronor i månaden till 22 650 kronor i månaden.

Region Skåne

Regiondirektör ökat med 68 procent, från 100 952 kronor i månaden till 170 000 kronor i månaden.

Sjuksköterskor ökat med 38 procent, från 22 169 kronor i månaden till 30 595 kronor i månaden.

Undersköterskor ökat med 32 procent, från 18 161 kronor i månaden till 23 916 kronor i månaden.

Köks- och måltidsarbetare ökat med 26 procent, från 16 809 kronor i månaden till 21 112 kronor i månaden.

Stockholms läns landsting

Landstingsdirektör ökat med 34 procent, från 137 600 kronor i månaden till 184 000 kronor i månaden.

Sjuksköterskor ökat med 40 procent, från 24 672kronor i månaden till 34 601 kronor i månaden.

Undersköterskor ökat med 31 procent, från 18 432 kronor i månaden till 24 230 kronor i månaden.

Landstinget i Västernorrland

Landstingsdirektör ökat med 61 procent, från 86 700 kronor i månaden till 140 000 kronor i månaden.

Sjuksköterskor ökat med 23 procent, från 22 310 kronor i månaden till 27 378 kronor i månaden.

Undersköterskor ökat med 30 procent, från 18 350 kronor i månaden till 23 876 kronor i månaden.

Receptionist/telefonist/kanslist ökat med 30 procent, från 17 550 kronor i månaden till 22 845 kronor i månaden.

Landstinget i Värmland

Landstingsdirektör ökat med 40 procent, från 81 600 kronor i månaden till 114 000 kronor i månaden.

Sjuksköterskor ökat med 37 procent, från 21 815 kronor i månaden till 29 895 kronor i månaden.

Undersköterskor ökat med 33 procent, från 18 191 kronor i månaden till 24 263 kronor i månaden.

Region Jönköpings län

Regiondirektör ökat med 52 procent, från 90 000 kronor i månaden till 136 500 kronor i månaden.

Sjuksköterskor ökat med 27 procent, från 22 336 kronor i månaden till 28 467 kronor i månaden.

Undersköterskor ökat med 38 procent, från 17 741 kronor i månaden till 24 486 kronor i månaden.

Statistiken för löneutvecklingen är inte helt jämförbar mellan de olika landstingen/regionerna då olika landsting och regioner klassificerar yrkesgrupperna något olika. Även siffrorna för respektive landsting eller region är inte helt jämförbara och identiska då kategoriseringen av yrkesgrupper utgår från olika modeller för 2005 och 2015.

För yrkesgrupperna sjuksköterskor, undersköterskor samt den grupp anställda av landsting eller regioner som tjänar minst är det statistik utifrån medellöner som använts.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu