• I ÖFK:s ungdomsakademi utbildas barn och unga i fotboll. ”Vi i ÖFK ser det som vår uppgift att fostra modiga medmänniskor som har empati för varandra och andra. Det skapar i förlängningen också vinnare. På och utanför planen”, beskriver klubben sin kultursatsning.
  • Läs mer om klubbens läsprojekt på passaboken.se.
Landets Fria

Fotbollsklubb dansar för att vinna

Östersunds fotbollklubb tror att kultur gör dem till bättre spelare – och människor. Laget och personalen har spelat teater, skapat konst och skrivit en bok. Nu ska de visa publiken vad de lärt sig om dans.

Det var 2012 som Östersunds FK påbörjade sin kultursatsning.

– Vi jobbar med kultur för att vi tror att vi vinner fler matcher. Om vi blir modigare utanför planen blir vi modigare på planen. Allt som händer omkring oss påverkar spelet, säger klubbens kulturcoach Karin Wahlén.

Hon berättar att grunden för ÖFK är att jobba med hela människan. Därför har föreningen också en social coach.

Enligt Karin Wahlén har det gett effekt. Hon berättar om ett samtal med lagkaptenen häromdagen, som tyckte att en av spelarna verkligen hade vuxit.

– Förut var han blyg och bad inte om bollen. Men han har blivit modigare och det syns på hans spel.

Men satsningen har också en demokratisk dimension.

– Spelarna ska känna sig hemma i de kulturella rummen, de ska få referensramar för att kunna uttala sig om litteratur och teater.

Hon säger att hon är trött på stereotypen om att unga män inte läser och tror att det kan bli en självuppfyllande profetia.

– Det här handlar om att vara förebilder. Vi har andra sidor och boken är en del av vilka vi är.

En annan faktor är att laget består av personer från flera olika länder och bakgrunder, med olika religioner och utbildningsnivå.

– Det här är ett sätt att förstå och lära känna varandra även utanför plan.

Dessutom bidrar det till att hålla spelarnas fötter på jorden och att stärka lagandan.

– De får vara nybörjare på nytt och utmana sig själva. Det är väldigt utvecklande. Det är en fantastisk teambuildinggrej också att alla är där på samma villkor.

Karin Wahlén tror också att satsningen påverkar fansen. Hon berättar att klubben haft det högsta publiksnittet i Superettan.

– Jag tror att en del av publiken inte är vana fotbollssupportrar, utan att de främst står upp för det som ÖFK står för.

Klubben har just nu ett samarbete med biblioteket där de ordnar lästräffar för barn och unga.

– Jag tror att det är viktigt att vi pratar om att vi läser. Man behöver inte vara bokslukare för att gilla att läsa. Vi vill öppna upp och visa att man kan känna kring kultur på samma sätt som man känner kring fotboll, att det kan handla om lust och inte om prestation.

Satsningen började med kulturmöten, där spelare och personal träffade författare, tittade på teater och dans. Därefter började klubben att själva skapa i samarbete med professionella kulturarbete. Hittills har det blivit teater, en självbiografisk bok, konstworkshops och en utställning med allt från gatukonst till performance och just nu – modern dans. Dessutom har spelarna en frivillig bokcirkel som ligger utanför klubbens verksamhet.

– Internt var det lite mutter i början men en fördel med att jobba med en fotbollsklubb är att om tränaren och ordföranden säger att vi ska göra det här, då gör man det. Men i början gick det sämre på våra matcher och då tyckte vissa journalister att vi skulle ”sluta tramsa” och börja spela fotboll.

Hon tycker dock att många har ändrat sin syn på satsningen eftersom den är så långsiktig.

– Vi har vågat tro på vår modell och det har kommit resultat. Vi tror att vi vinner fler matcher, oavsett vad de skriver om oss.

När klubben började med kulturmötena 2012 spelade de i division 1. Nästa år ska de upp i Allsvenskan.

Och än så länge finns inga planer på att avsluta satsningen.

– Allt beror på ordföranden och tränaren och människorna runt omkring. Det går inte att stoppa in kulturtänket om inte ledarna är med. Det tror jag är hemligheten.

Inför dansföreställningen har klubben fått hjälp av koreografen och dansaren Maria Nilsson Waller, som tycker att ÖFK:s satsning på kultur är modig.

– De blev totalt utskrattade i media men nu har det gått bra. Jag tror att det skulle vara jättebra om alla arbetsplatser kunde bryta sina vanliga mönster i några veckor. Att chefen är lika mycket nybörjare som de andra och alla är med på lika villkor.

Att kultursatsningen har påverkat gruppen tycker Maria Nilsson Waller har märkts i arbetet. Hon säger att det är tydligt att spelarna och personalen står varandra nära, och att de är positiva och modiga trots att alla är nybörjare.

– Varje gång man kliver utanför sin bekvämlighetszon och jobbar med en sådan här process som är ganska krävande möter man sig själv och sina inre demoner. Det är det som är nyttigt med allt kreativt. Man lär sig mer om vad som finns inuti sig själv, gruppen och hela samhället. Det tror jag är supervärdefullt.

Hon har jobbat med föreställningen på samma sätt som hon brukar göra med professionella dansare, genom att använda samtal och övningar för att få fram både abstrakta teman och konkreta rörelser. Deltagarna från klubben var ovana vid att improvisera på det sättet och en del blev nervösa av att inte ha så fasta ramar. För många känns det tryggare nu när Maria Nilsson Waller har gett dem en färdig koreografi.

– Det är en speciell grupp med 40 män och några kvinnor med olika bakgrunder, från olika kulturer, i olika åldrar och med olika fysisk förmåga. Det har varit väldigt speciellt för mig som koreograf att hitta gruppen och vad för föreställning vi ska göra. Vi har också haft väldigt lite tid jämfört med en vanlig grupp.

Men några gemensamma teman kom fram under processen som nu ligger till grund för verket. Ett av dem är glädje. Ett annat är myten om David och Goliat, att den som är liten kan vinna över jätten, att det som verkar omöjligt kan vara möjligt. Ett tredje är att mångfald berikar, utifrån att de är en mångkulturell grupp som jobbat en hel del med nyanlända flyktingar.

– Det som jag har tänkt är att föreställningen ska lyfta dem som människor och andra sidor av dem än att de är fotbollspelare. Kärnan är att varje människa har en unik historia och personlighet, och att upppmuntra publiken att se människan, särskilt nu när alla dessa flyktingar kommer hit.

Musiken består bland annat av utdrag från Tjaikovskys klassiker Svansjön. Många av rörelserna är hämtade från dansarnas liv, med både fotboll och känslor från vardagen. En del blir lättsamt och glatt, annat mer introvert och personligt. Dansen på scen ska varvas med filmat material, bland annat intervjuer med spelarna.

Är det något som har förvånat dig i arbetet?

– Kanske att de tror att de inte kan dansa. Jag ser inte det problemet. De har verkligen en fysisk intelligens. Det finns en föreställning om att all dans är lite skrämmande och svår, men jag tänker att rörelse, kropp, känslor och uttryck är något väldigt mänskligt och naturligt för alla.

När det gäller publiken hoppas Maria Nilsson Waller att samarbetet med ÖFK gör att fler upptäcker modern dans och kanske fortsätter att gå på andra dansföreställningar.

– Och att det blir en uppmuntran till andra att våga prova något nytt och fatta djärva beslut, att våga bryta mönster i alla möjliga sammanhang och att hålla fast vid sin plan.

Bobo Sollander är anfallare i laget. Han minns när kultursatsningen kom igång 2012.

– Jag tyckte att det var ett spännande sätt att bli bättre spelare och personer, och att det var modigt gjort. Det är kul att som idrottsförening våga hitta andra vägar för att försöka att bli bäst.

Annars har Bobo Sollander inte utövat kultur själv sedan estetisk verksamhet var ett obligatoriskt ämne på gymnasiet.

– Det är spännande att lära känna lagkompisarna och andra i föreningen på ett helt nytt sätt. Vi får helt andra roller än på plan eller i omklädningsrummet, det är väldigt kul.

Skulle du rekommendera andra klubbar att satsa på kultur?

– Ja, om de vet varför de gör det. De måste ha ett syfte. För vår del ska det här göra oss till bättre fotbollsspelare.

Exakt hur det har påverkat honom tycker han är svårt att sätta fingret på, men han känner att han har lärt sig mycket om de andra i föreningen.

– Det tillför en styrka i vår grupp när vi gör något tillsammans. Jag märker att gruppdynamiken blir bättre.

Och han känner att han växer som människa av satsningen.

– Jag lär mig väldigt mycket av att se andra i annorlunda situationen och får syn på hur jag själv fungerar. Det borde betyda att jag blir en bättre spelare.

Roligast hittills var boken som klubben skrev tillsammans. Att skriva den var svårt, men att läsa de andras historier och känna att de hade författat en bok ihop var fantastiskt, säger han. Inte minst fick han upp ögonen för vad de andra i laget har upplevt.

– Förut såg jag en kille från Ghana och trodde att han hade typ samma uppväxt som jag. Sedan insåg jag att han levt i en slum och att fotbollen är ett sätt att försörja hans familj, att han skickar hem pengar.

Att dansa har varit förvånansvärt fysiskt ansträngande, tycker han. Spelarna är inte vana vid att använda sin kropp just på det sättet och har inte samma muskelminne som professionella dansare.

– Men att dansa är ganska naturligt. Man gillar ju att dansa på fest. Vissa har jättedålig taktkänsla men för mig har det gått ganska bra.

Bobo Sollander hoppas att föreställningen lockar en bred publik och att de ska gå nöjda därifrån – precis som när de sett en match.

– Jag hoppas att folk som är intresserade av dans kommer och bedömer oss utifrån sina förutsättningar, och att folk som tycker att dans är fjantigt kommer och får sig en tankeställare.

Klubben brukar hålla hemligt vilken kulturyttring som är näst på tur, men Bobo Sollander hoppas att det blir körsång.

– Det vore roligt, det är outforskad mark.

ÖFK:s dansföreställningen Match på riktigt visas 15 november på Storsjöteatern i Östersund.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Turné hittar nya vägar för konsten

Utställningen Moving art project visas i oväntade lokaler på 10 orter. Målet är att underlätta möten mellan en ny publik och oetablerade konstnärer.

Landets Fria

© 2024 Fria.Nu