Tidigt en morgon efter en lång natt av festande är den då 19-åriga Fatou Khan på väg hem. Hon går över Östermalmstorg i Stockholm. En man passerar och utan att hon förstår hur det går till har han placerat ett hårt knytnävsslag i hennes mage. Hon faller ihop.

– Jag bara reste mig upp och gick vidare som om inget hade hänt. Jag grät inte, skrek inte, utan bara fortsatte.

Många afrosvenskar utsätts för rasistiska hatbrott. Få anmäler vad de varit med om eftersom utredningarna ofta läggs ner.

– Då när jag var 19 anmälde jag inte, men hade det hänt nu skulle jag göra det.

I dag skulle Fatou Khan ha reagerat annorlunda. Hon är engagerad styrelsemedlem i Afrosvenskarnas forum för rättvisa och säger att hon blivit mer medveten om sitt värde som människa.

– Ingen har rätt att behandla mig så. Det är farligt om minoriteten afrosvenskar accepterar att utsättas för rasism.

Fatou Khan ser det också som en politiskt viktig strategi att anmäla hatbrott. Även om det inte leder till något i stunden är statistiken viktig, menar hon.

– För att visa politikerna hur situationen för afrosvenskar är behöver vi statistiken.

Men det handlar inte bara om synligt våldsamma handlingar. Det kan vara blickar, kommentarer eller frågor som är rasistiska. Eller att svarta diskrimineras på arbetsmarknaden. Får lägre lön eller har svårare att få jobb.

– Många afrosvenskar får frågan ”var kommer du ifrån”, och folk förstår inte hur det känns att höra den om och om igen när du är född och uppvuxen i Sverige.

– Det blir en påminnelse om att inte höra till på riktigt. Men ingen ska få exkludera mig för att den tycker att den är mer svensk än jag.

När Fatou Khan växte upp bodde hon i Hedemora. Där blev familjen hotad av nazister som var deras grannar.

– De skulle lägga oss på järnvägsspåret sa de. Polisen gjorde inget, det hade ju inte hänt.

När hon var 12 år flyttade hon till Gambia i ett år och därefter till Stockholm.

– Jag gillade att komma till Stockholm. Där var jag inte så udda som i Hedemora och det fanns många i skolan med liknande bakgrund.

Då hon var 15 och gick runt på stan i centrala Stockholm tog en fotograf kontakt och vill ha med Fatou Khan på ett jobb. Hon tackade ja och därefter rullade det på med skönhetstävlingar och modelljobb.

– Det boostade mitt självförtroende.

2013 var hon med i svenska tv-programmet Top model.

– Det var jobbigt, överallt fanns det afrofobiska kommentarer om mitt utseende. Vithetsnormen är väldigt stark i det svenska skönhetsidealet och jag är motsatsen till det.

Samtidigt pluggade hon programmet Internationell migration och etniska relationer på Malmö högskola. I sin c-uppsats intervjuade hon andra generationens afrosvenskar. En av frågorna var i vilka sammanhang som de kände sig är mest utsatta.

– Det var inte på arbetsmarknaden eller i skolan, som jag kanske trodde, utan det är i sociala sammanhang som utsattheten är störst. Där finns det mycket smygrasism.