De rappar mot patriarkatet
Det nystartade Malmöbaserade hiphopcrewet Kvinnliga situationen vill krossa patriarkatets palats. Med texter om feminism, rasism, kapitalism och snuthat tar de nu plats på Skånes hiphopscen.
För en månad sedan stod Kvinnliga situationen tillsammans på scen för första gången. I fredags spelade de på Babel när Systerkollektivet ordnade kvällen Who run the world och direkt därefter på Asylgruppen i Malmös stödfest. Den här veckan håller de workshops i att rappa, dj:a och göra beats för unga i Helsingborg.
– Det har bara sagt boom helt plötsligt, säger Nicole A Nic Vibe Wiberg.
”För det är fett knas i patriarkatets palats där snubbarna bara tar all plats”, så inleds refrängen till Det är en kvinnlig situation som är gruppens huvudnummer. Låten, både text och beats, har de åtta brudarna gjort tillsammans.
– Alla skriver själva, men vi gör refränger och passar ihop allt tillsammans, säger Tova Kinder.
17 år och yngst i gänget, konstaterar hon. Åldersskillnaden till den äldsta medlemmen är nio år.
– Kontrasterna mellan oss och våra olika musikaliska bakgrunder är viktiga, säger Tova Kinder.
Någon är före detta vistrubadur, en annan har aldrig gjort musik, en tredje har mestadels varit inne på trance. Majoriteten av gruppen fann varandra i somras på Femtastic och Popkollos gemensamma läger. Där fick de öva på att rappa, göra beats och skriva låtar bland annat med hjälp av en av sina största inspirationskällor Ayla Shatz.
– Hon är en sådan grym Malmörappare som gör allt själv, säger Nicole Wiberg.
Att vara endast brudar är viktigt, det behövs på en snubbig hiphopscen. De säger sig märka av ett sug efter feministisk hiphop.
– Det är fett att vi får uppmärksamhet men samtidigt vill vi inte bli bokade för att vi är brudar utan för att vi är grymma, säger Tova Kinder.
Det politiska förenar medlemmarna i Kvinnliga situationen, men även här finns det olikheter.
– Vi är eniga om mycket, men vi tycker också olika och då tar vi diskussionen med varandra. Det är bra att lära sig fler perspektiv, säger Nicole Wiberg.
Emilia, RudekidEm, ansluter till intervjun med en pappmugg i handen.
– Jag skiljer mig egentligen ganska mycket från de andra. Det är klart att jag är feminist, men därifrån jag kommer i Finland har orättvisan i hur pengar fördelas och klasskillnader alltid varit mer centrala än patriarkatet.
Hennes texter är kaxiga och handlar inte sällan om tidigare missbruk, bråk med snuten och gamla vänners död. De andra beskriver Emilia som ”en brud med kaliber” och ”den som kör mest gangster”. Samtidigt trodde hon bara för några månader sedan att hon aldrig skulle stå på en scen.
– Jag var väldigt kritisk till mig själv. Men vi är ett crew av systrar med massa kärlek och pepp och det är en ny tidsepok för mig nu, säger Emilia.

