Vi är många som väntar otåligt på en modern djurskyddslag
Efter åtta år då djurskyddsfrågan stått stilla och konsekvent fått stryka på foten för djurindustrins intressen är vi många som sätter vårt hopp till förändring och en politik som vågar sätta djuren i centrum, skriver Camilla Björkbom, förbundsordförande Djurens rätt.
Djurskydd nämns som en viktig fråga i den nya regeringens budgetförslag, och regeringen anser att djurskyddet ska stärkas. Särskilt lyfter regeringen fram att djur ska ges möjlighet att utföra sitt naturliga beteende. Nu gäller det att regeringen visar vad det betyder i praktiken.
Efter att Sverige har haft en regering som under åtta års tid konsekvent har visat sig villig att offra djuren i syfte att öka Sveriges konkurrenskraft är det verkligen dags att djuren prioriteras. Djuren har väntat länge nog, inte minst den miljon minkar som hålls i burar i Sverige och som just nu i november dödas för sin päls. Att regeringen vill att djuren ska kunna utföra sina naturliga beteenden och att beteendestörningar hos djur ska förebyggas är en central fråga som bör leda till att minkar inte längre ska kunna hållas i burar knappt större än en uppslagen kvällstidning. Striktare regler för hur minkar får hållas skulle sannolikt föra med sig en avveckling av hela minkindustrin. Minkindustrin har fått tjäna stora pengar på djurens bekostnad allt för länge.
Regeringen skriver att de kommer att återuppta arbetet med den nya djurskyddslagen, ett arbete som den tidigare Alliansregeringen lämnade där hän. Vi är många som väntar otåligt på en ny, modern djurskyddslag som ska sätta djuren i centrum. Särskilt angeläget är det att vilda djur, som elefanter och sjölejon, förbjuds på cirkus.
Det bör också bli förbjudet att binda upp djur annat än tillfälligtvis och alla djur bör hållas lösgående. I dag står nästan hälften av de svenska mjölkkorna uppbundna inomhus under större delen av året. De har ingen möjlighet att vända sig om eller ens klia sig på bakdelen. Verkligheten i mjölkfabriken är långt ifrån de idylliska gröna ängar som Bregottreklamen vill få oss att tro på. Jag tror de flesta håller med om att möjligheten för en ko att vända sig om och klia sig på bakdelen är det allra minsta vi kan begära.
Jag håller med regeringen om att vilda djur är en del av den naturupplevelse många söker, men blir bestört över att läsa att regeringen anser att jakt är en populär fritidssysselsättning i Sverige och även en möjlighet för näringsverksamhet på landsbygden. Det måste finnas andra sätt att vara i naturen och uppleva vilda djur än att fylla den egna frysboxen med dem. Den största delen av befolkningen jagar inte, och jägarorganisationerna har ett oproportionerligt stort inflytande när det gäller jakten.
Regeringen borde istället se till att även de vilda djuren omfattas av djurskyddslagen, att djurrättsorganisationer får talerätt för djur samt att djurskyddsintresset ska släppas in i viltvårdsdelegationerna. Skadskjutningar orsakar ett stort lidande i skogen. Enligt en av de sällsynta studierna över antalet älgar som skadskjuts är det så många som 14 000 älgar som måste eftersökas innan de kan dödas. Runt 1 000 individer återfinns aldrig och vi kan bara föreställa oss det fruktansvärda lidande som går dem till mötes. Ett bukskott kan leda till plågsam bukhinneinflammation, smärtan från sönderskjutna mjukdelar och ben är stor, medan långsam blodförlust leder till svaghet och successivt nedsatt allmäntillstånd.
Den lilla minoritet av svenska folket som jagar kan inte få tillåtas bestämma över utgångspunkten för livet i de svenska skogarna.
Ett viktigt arbete för Sverige är att satsa på alternativ till djurförsök. Det här ska göras genom ett kompetenscentrum som ska arbeta med att minska och ersätta djurförsök, samt att förfina metoder så att färre djur behöver utsättas. Det som är oroande är hur det här viktiga arbetet, som kan rädda tusentals djur från stort lidande, ska finansieras. Som det ser ut nu finns inga särskilda medel avsatta och då vet vi vad som brukar hända, alltså inte särskilt mycket. Det bästa vore att signalera att det här arbetet är viktigt och prioriterat genom att avsätta särskilda medel för det.
Det återstår ännu att se vad som blir verklighet. Efter åtta år då djurskyddsfrågan stått stilla och konsekvent fått stryka på foten för djurindustrins intressen är vi många som sätter vårt hopp till förändring och en politik som vågar sätta djuren i centrum. Det återstår att se om regeringen också är villig att satsa pengar på viktiga frågor, som till exempel på att utveckla alternativ till djurförsök, och vågar ta konflikten med de företag, framför allt inom pälsindustrin, som tjänar stora pengar på dåligt djurskydd.
