Upprinnelsen till Morfar – Så nära långt borta är ett samtal mellan skådespelaren Matthias Hahne Thorbjörnsson och musikern Elias Faingersch. Deras morfäder stred i andra världskriget; den ene för Tyskland och den andre för Sovjetunionen. Deras efterforskningar har nu resulterat i en nyskriven pjäs i regi av Pelle Öhlund med manus av Keren Klimovsky från KEF och dramatikern Maria Reihs.

Redan innan publiken släpps in i salongen får vi veta vikten av att själva fylla i våra mellanrum. Det visar sig snart att hela föreställningen bygger på denna inledande uppmaning. I avsaknad av ett traditionellt uppbyggt scenrum med publikplatser och fast plats för skådespelarnas gestaltning är det just detta som sker. Vi registrerar. Fyller i luckorna.

Efter insläppet i det frilagda scenutrymmet där vi möts av Faingersch suggestiva trombonbaserade livemusik sugs vi snabbt in i berättelserna om Helmut och Semyon, två vanliga unga män inkallade i ett förödande krig. Inom dessa ramar ryms också budskap om faran med historielöshet och vikten av tänka självständigt. En mängd frågor ställs på sin spets och en del av dem besvaras, andra inte.

Pelle Öhlund och manusförfattarna har tillsammans med ensemblen kastat ut det mesta som har med traditionell västerländsk talteater att göra och resultatet blir ett ofrånkomligt engagemang. Allt och alla på scen samverkar för att bidra till att vi som publik ska bry oss om två morfäders öden. Thorbjörnssons och Faingerschs skådespeleri och sampel är högklassigt och fullt av nyanser i karaktärerna.

Insite har jobbat med platsspecifika föreställningar och upplevelseteater sedan starten 2007. Uppsättningarna har med tiden bara blivit bättre och frågan är om de inte har bestigit något slags konstnärlig bergstopp inom genren med Morfar. Den deltagande upplevelsen är total i en djupt engagerande föreställning och frågan är vad gruppen nu ska ta sig an om de vill toppa det här.