En liten grupp ungdomar har tagit plats i Arena 29:s lokaler på Djurgårdsgatan i Majorna. Det är den andra och sista dagen av den workshop i serietecknande som anordnats av Ateljén, en av Arena 29:s verksamheter.

– Det känns som att många ibland tänker att serier är manliga superhjältar och Kalle Anka, säger Bianca Casco som är en av deltagarna. Serier har mycket mer bredd än det och workshopen har varit bra på att visa att serier kan göras på väldigt olika sätt.

Ateljén i Arena 29 är en del av Göteborgs Ungdomssatsning, som syftar till att ge ungdomar i olika stadsdelar meningsfulla fritidsaktiviteter. Här finns färg och penslar, papper och pennor, sybehör, screentrycksramar och fotoutrustning. Linnea Hansson och Hanna Nyberg går ofta till Ateljén om torsdagarna.

– Det är skönt att komma hit, säger Linnea. Det är avslappnande och man tänker inte på något annat.

AnnaCarin Isaksson är anställd som fritidsassistent på Arena 29 och aktiv inom Ateljén.

– Det är en jättefin verksamhet, säger hon. Tanken är att ungdomarna ska få komma med egna idéer och så finns jag här som en slags coach.

Efter att ha tittat igenom olika exempel på tuschtekniker har workshopgruppen flyttat upp en våning för fikapaus i köket. På bordet står uppskuret bröd, frukt, chokladmuffins och kaffe. Det diskuteras genus över kaffekopparna.

– Det blir mycket samtal kring politik och feminism här, säger AnnaCarin när hon efter pausen plockar undan i köket. Det är bra att sådana tankar kommer in, men vi är inte politiskt bundna på något sätt. Ateljén är till för alla.

Moa Ryman och Bianca Casco är båda politiskt engagerade och tycker att serier är ett bra forum för att diskutera politiska frågor. De nämner seriefiguren Zelda, skapad av Lina Neidestam, som exempel.

– Hon är rakt på sak, säger Bianca. Hon är arg och hon får vara det.

– När jag upptäckte Zelda kände jag direkt att ”det här är så rätt”. Jag känner igen mig så i henne, säger Moa.

Efter fikat slår sig workshopdeltagarna ned kring det stora bordet i ateljén. Serietecknaren Henri Gylander har bett dem att rita en seriestrip på tre rutor, helt utan pratbubblor.

– Man kan säga mycket utan ord, säger han.

Koncentrationen lägger sig över rummet och allt som hörs är rasp från linjaler och Emil Jensens röst i stereohögtalarna. Penslar doppas i vatten och på papperen framträder hus och planeter.

Det är en ganska liten skara ungdomar som brukar komma till Ateljén, men AnnaCarin Isaksson hoppas att fler ska få upp ögonen för verksamheten.

– Det är en jättefin möjlighet för ungdomar som vill hålla med på konst, säger hon.

De som redan har hittat till Ateljén verkar inte ha några planer på att lämna den.

– Jag är dålig på att jobba med sådant här hemma, säger Moa Ryman, så det är bra att ha en bestämd tid för kreativitet så att man får någonting gjort. Det här är lite som en fritidsgård för konst.