Nu krävs en helt ny energipolitik
Oljetoppen är numera ett faktum. Uppsalaprofessorn Kjell Aleklett leder UGES, Uppsala global energies group, och har skrivit boken Peeking at peak oil. Han har forskat om oljetoppen under tio år och menar att EU borde tillsätta en kriskommitté omedelbart för att säkra framtidens energibehov.
– Problemen måste tas på allvar. Vi behöver göra en omställning av hela vår energianvändning. Vår ekonomi hänger inte med. Det är energibehovet och den dyra energiimporten som bidragit till att ekonomierna i Grekland, Italien och Storbritannien rasar i hop, säger Kjell Aleklett.
Peak oil är det samlade namnet för att den globala och lokala oljeproduktionen inte ökar längre. Från 1950 fram till 1972 ökade oljeproduktionen med 8 procent per år. Efter oljekrisen på 1970-80-talet hade vi en ökning med 1,5 procent per år fram till 2004 då produktionen inte kunde öka mer. Hydraulisk frakturering har gjort att vi de senaste 10 åren fått en liten ökning men priset på olja måste fortsättningsvis vara högt. Aleklett ser allvarliga konsekvenser av vårt oljeberoende.
– Egentligen borde EU tillsätta en kriskommitté för att ta reda på hur energinotan ska betalas i framtiden. När man pratar om energi måste man ha minst ett tjugoårsperspektiv. Det tillåter inte våra politiska system. Men vi måste frikoppla energipolitiken från den övriga politiken, precis som vi gjort med försvarspolitiken. Energipolitik är för viktigt att låta styras av politiska nycker, säger Aleklett.
Han menar att den framtid som vi nu måste diskutera bör handla om hur man bäst använder fossila bränslen för att få förnybar energi.
– Men nu har vi ett allvarligare oljeberoende än på 1970-talet. Det är inte många medvetna om. Faktum är att vår oljekonsumtion för transporter har stigit med 80–90 procent, säger han.
Vi är till exempel helt beroende av olja för våra mattransporter. Den svenska distributionen av matvaror har strukturerats om under de senaste tjugo åren för att byggas runt centraliserade distributionscentra. Det innebär längre transportvägar än förut och att man förlitar sig på att transporterna alltid fungerar för att samhället ska fungera.
– Om man äter 1 000 kalorier från matbordet, så har det kostat 5 000 kalorier i energi för att producera och transportera de 1 000 kalorier som vi kan tillgodogöra oss. Det är ju inte en ekvation som egentligen går ihop. Allt vi gör kostar energi, från att prata i telefon och se på tv till att äta mat.
Oljeutvinningen fortsätter dock att öka i USA genom ny teknik som till exempel fracking, så kallad hydraulisk spräckning. Processen går ut på att man i ett borrhål i marken under högt tryck injicerar stora mängder vatten blandat med kemikalier för att få upp olja eller gas, som annars inte kan utvinnas.
– Just nu gör man investeringar i USA som är otroligt kortsiktiga. Vi pratar om miljarder dollar, där man borrar över 20 000 brunnar per år. Över 80 procent av produktionen i fracking görs under de första åren. Men det handlar inte i första hand om att man ska ha en effektiv oljeutvinning, säger Aleklett.
Skälen till den amerikanska fracking-industrin är istället markägarnas möjlighet att tjäna pengar på utvinningen och att ett stort antal jobb skapas inom oljeindustrin som håller den amerikanska ekonomin i gång. Att man inte behöver importera så mycket olja är också bra för landets ekonomi.
Men oljan är inte den största utmaningen när det gäller klimatet. Egentligen är kolet den stora faran när det gäller koldioxidutsläppen. Det som krävs är fossil energi och förnybar i symbios. Sverige skulle till exempel kunna bli självförsörjande på biogas för matproduktion, menar Aleklett. Dock har den största striden av alla redan vunnits, anser han.
– Utmaningen har varit att få folk att förstå problemen med peak oil. Där har vi egentligen lyckats. När vi fått folk runt om i välden att diskutera peak oil och inse problemen har vi i sak redan nått målet, säger Kjell Aleklett.
Om peak oil
Olja är en ändlig, icke-förnyelsebar naturresurs. Med ”peak oil” avses den maximala utvinningen av olja i ett land, en region eller för hela jordklotet. Utvinning av olja ur ett oljefält följer alltid en klockformad kurva. Efter att ett oljefält hittats, och produktionen startar, så ökar utvinningen successivt, allt eftersom fältet kartläggs noggrannare och fler brunnar borras. Men samtidigt sjunker trycket i reservoaren, grundvatten tränger in, och efter en tid stagnerar oljeutvinningen och når en platå, eller ett maximum, för att därefter avta.
Om man lägger samman utvinningen från flera fält i ett land eller en region så får den totala utvinningen ett liknande utseende. Till exempel nådde oljeutvinningen i Nordsjön ett maximum 1999 och har sedan dess stadigt minskat. USA:s oljeutvinning passerade maximum 1970. Med ”peak oil” avses oftast den tidpunkt när hela jordklotets oljeutvinning når ett maximum. Föreningen ASPO International gör bedömningen att denna kulmen inträffar cirka 2010. Enligt många andra bedömare ligger denna tidpunkt i intervallet 2010–2020.
Oljan kommer troligen aldrig att ta slut helt och hållet. Men utvinningen av olja kommer att nå ett maximum och därefter sakta minska. Allt eftersom den konventionella oljan blir mer knapp, så kommer priset att stiga, och olja som är sämre, smutsigare, och svårare och dyrare att utvinna kommer att spela en större roll. Men denna sämre och kostsammare olja kommer att kräva ett stadigt ökande oljepris för att vara lönsam att utvinna och denna utvinning är i sig energikrävande.
Olja är världens största och viktigaste energikälla. Oljan utgör cirka 35 procent av världens totala energitillförsel; som jämförelse står kärnkraften för cirka 6 procent av den totala energitillförseln. Transportsektorn, som är avgörande för industrin, är helt och hållet oljeberoende. För transportsektorn står oljan för mer än 95 procent av energibehovet. I i stort sett alla samhällen och länder pågår i högre eller lägre grad en utveckling mot ökad urbanisering, industrialisering, mekanisering av jordbruk och globalisering. Allt detta kräver ökande transporter, och därmed ökande konsumtion av olja.
Alternativa, förnyelsebara energikällor som sol och biobränsle kan ersätta en liten del av dagens oljeanvändning. Men dagens oljeförbrukning är på hela 87 miljoner fat varje dag eller 900 fat per sekund (1 fat = 159 liter olja). En så stor energimängd är i princip omöjlig att ersätta med förnyelsebar energi. Som jämförelse kan nämnas att energimängden i all skog som avverkas globalt bara är en bråkdel av den energimängd som oljan ger oss.
Källa: ASPO Sverige
