• Filmaren Nevline Nnaji från Brooklyn har gjort en dokumentär om feminism inom bland annat Svarta pantrarna.
  • Arkivmaterial ur filmen Reflections unheard, från Svarta pantrarnas demonstration 1 maj 1969 i San Francisco för Huey Newton.
Fria Tidningen

Hon ger röst åt panterkvinnor

Fria har träffat den amerikanska filmskaparen Nevline Nnaji för ett samtal om feminism och filmskapande. Förra veckan var hon i Stockholm för att visa sin nya film om svarta kvinnors situation inom medborgarrättsrörelsen i USA.

Vi ses på Bio Rio på Södermalm i Stockholm. Det är första gången Nevline Nnaji är i Sverige. Om en stund ska hennes film visas på filmfestivalen Cinemafrica.

– Jag trodde aldrig att jag skulle komma till Stockholm, men det är verkligen fint här. Och jag har träffat fantastiska människor här på festivalen, jag känner mig som hemma. Det enda som var lite svårt de första dagarna var att hitta vegansk mat, säger hon.

Till vardags bor Nevline Nnaji i en lägenhet i Brooklyn i New York. Det är där hon har suttit och klippt ihop Reflections unheard, en dokumentärfilm på en och en halv timme som handlar om situationen för svarta kvinnor inom medborgarrättsrörelsen i USA under 60- och 70-talen.

– Jag gjorde filmen därför att jag ville visa rörelsen ur ett annat perspektiv. Black power-rörelsen var väldigt mansdominerad och feministrörelsen bestod mest av vita medelklasskvinnor. Så de svarta kvinnorna blev marginaliserade inom båda rörelserna. Det är något som folk generellt inte känner till. Jag tror inte att någon annan än en svart kvinna hade kunnat göra en sådan här film. Därför kände jag att jag behövde göra den, säger hon.

En stor del av dokumentären består av intervjuer med svarta före detta kvinnliga aktivister, bland annat tidigare medlemmar i Svarta pantrarna, som kämpade för afroamerikaners rättigheter i USA. I intervjuerna berättar de om sina egna erfarenheter både av rasism och av sexism.

Bland annat berättar ickevåldsförespråkaren Gwendolyn Simmons att black power-rörelsens arbete delvis handlade om att svarta män skulle ta tillbaka den manlighet som de ansåg sig ha förlorat i samband med slaveriet. Det var en förklaring till att kvinnorna hamnade i bakgrunden.

Filmen innehåller också mycket arkivmaterial som visar hur svårt de svarta kvinnorna hade att identifiera sig med de vita medelklasskvinnornas feministiska kamp. Detta är något som även Rosemari Mealy, som var engagerad i svarta pantrarnas kvinnorörelse, tar upp i en av intervjuerna.

– Vi svarta kvinnor kände oss alltid åsidosatta och hade svårt att passa in. Det var en ständig kamp för att försöka visa att vi inte bara blev förtryckta som kvinnor utan även på grund av vår hudfärg, säger hon.

Reflections unheard är Nevline Nnajis första långa dokumentärfilm och hon beskriver arbetet som en läroprocess.

– Jag lärde mig så mycket om de här kvinnorna och också om att göra film. Det märks i dokumentären att de intervjuer jag gjorde i början har sämre kvalitet än de jag gjorde på slutet.

Dokumentären bekostades med hjälp av crowdfunding, alltså att filmen är finansierad av supportrar via nätet. Arbetet tog två år och Nevline Nnaji har gjort i stort sett allting själv.

– Det var ensamt många gånger, men det var värt allt slit. Nu har jag fått väldigt mycket positiv respons. När jag började var det främst för att stärka andra svarta kvinnor, men ett år in i processen märkte jag att den intresserar en bredare publik. Nu vill jag att alla ska se den, men särskilt svarta kvinnor. En förhoppning är att den ska inspirera fler svarta kvinnor att göra film.

Intresset för att göra film startade när hon började videoblogga på Youtube som tonåring. Där lägger hon fortfarande upp korta filmer baserade på egna upplevelser som svart hbtq-kvinna.

– Det handlar om bland annat rasism och sexism. Jag har fått både positiv och negativ respons. Det är sårande när folk skriver rasistiska kommentarer, men det har också varit väldigt häftigt eftersom jag kommit i kontakt med många bra människor genom bloggen. Nu kan jag inte sluta.

När hon började videoblogga hade hon nyligen kommit hem till USA efter ett par år i sin pappas hemland Nigeria.

– De skickade mig dit för att gå på internatskola. Det var en riktig kulturchock. Den största skillnaden var att jag kände att jag inte hade samma frihet att uttrycka mig som i USA. Jag drömmer fortfarande mardrömmar om den skolan. Det är något som jag tänker göra en film om någon gång i framtiden.

Nevline Nnaji har flera projekt på gång och vill göra film om allt från djurrättsfrågor till könsroller.

– Just nu är jag inne mycket på animerad film. Jag har många idéer. I grund och botten handlar det om att jag vill berätta min egen historia. Jag tror inte att jag någonsin kommer att sluta göra filmer.

Fakta: 

Nevline Nnaji

  • Dokumentärfilmare, 23 år och bosatt i New York. Har mamma och storebror i USA, pappa och tre halvsyskon i Nigeria.
  • Blir glad av: solsken och katter. Blir arg av orättvisor.
  • Favoritmat: vegansk etiopisk mat.
  • Läser: Hanet Mock och Sistah Vegan.
  • Aktuell med: dokumentärfilmen Reflections unheard: Black women in civil rights, som hade skandinavisk premiär under festivalen Cinemafrica förra veckan. Filmen följer framväxten av en svart feminism som kämpar mot både sexistiska strukturer i medborgarrättsrörelsen och rasistiska strukturer i kvinnorörelsen.
ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu