Jon Weman

Fördjupning


Jon Weman
  • En all vanligare syn. Men hur påverkar egentligen alla sociala medier vårt sociala liv. Forskarna är inte ense.
Fria.Nu

”På Facebook är vi alla ensamma tillsammans”

På några få år har en stor del av världens befolkning börjat umgås i ett helt nytt sammanhang – sociala nätverk. Men livet där har sina speciella villkor och regler och vilken effekt det egentligen har på oss har forskarna ännu bara börjat undersöka.

Sociala medier i allmänhet, och Facebook i synnerhet, har skapat ett nytt socialt sammanhang, som inte bara består i att mänskliga relationer flyttat ut på nätet utan också att former av mänskliga relationer som tidigare inte existerat har skapats. Men hur påverkar detta nya sociala liv oss?

Sydsvenskans krönikör Filippa Yifter-Svensson uttrycker något som många av oss förmodligen känner igen, även om få väljer att faktiskt agera efter det, när hon frågar sig ”Kan vi inte lika gärna prata med varandra?”. ”Tanken på att som vuxen människa skriva saker på en annan vuxen människas ”vägg” och ”gilla” saker genom att trycka på en uppåtpekande tumme, känns ungefär lika lockande som att köra moppe igen, särskilt som alla dessutom skriver precis likadant. Personer jag minns som intelligenta använder ett skriftspråk lika debilt som en tolvårings”. Numera är hon stolt bortkopplad från nätverket.

Gör Facebook dig olyckligare?

Flera undersökningar har kopplat samman Facebookanvändande med psykiska problem i olika former. Forskare från Michigans universitet fann att universitetsstudenter med högt Facebookanvändande beskrev sig som mindre nöjda med livet och de som använt Facebook mellan två kommunikationstillfällen med forskargruppen verkade ha blivit mer negativt stämda vid det senare. Ytterligare en annan studie, från Illinois universitet, fann ett samband mellan högt Facebookanvändande och narcissistiska personlighetsdrag. ”Unga är i ökande grad narcissistiska och Facebook erbjuder en plattform där allt handlar om mig”, kommenterade den brittiske forskaren Carol Craig .

Liknande tankar har återkommit i många varianter i krönikorna över 10-årsjubiléet: på Facebook är vi alla ensamma tillsammans, ytligheten flödar och allt handlar om att visa upp en perfekt fasad.

Elza Dunkels vid Umeå universitet är dock skeptisk till den sortens retorik.

– Det finns en tendens att stirra sig blind på tekniken, som påminner lite om tidigare fall av moralpanik inför nya fenomen. Det talas om Facebook-depression, att folk mår sämre av se andras lyckliga statusuppdateringar, men beror inte det i så fall på personen om man har tendens till avundsjuka. Har man det, ja då kanske man ska undvika att vara för mycket på Facebook då, menar hon.

Hon ger inte mycket för retorik som Yifter-Svenssons.

– Man frågar sig ”varför inte umgås på riktigt”, ”vart tar det fysiska mötet vägen”. Men det handlar ju bara om olika genrer av mänskligt umgänge, det ena är inte mer ”riktigt” än det andra, säger hon.

Hon forskar för närvarande i ett projekt om nätmobbning, näthat och nätkärlek.

– På nätet är vi mindre hämmade, man talar om ”online dishibition”, vi är mer benägna att visa antingen hat eller kärlek, och i en bredare krets av människor. Men det förstnämnda fenomenet har fått ojämförligt mer uppmärksamhet, tar hon som exempel.

Och det finns förstås också studier som tar de sociala medierna i försvar: forskare från Columbia University fann exempelvis ett samband mellan Facebookanvändning och förbättrat självförtroende.

Styrt utifrån vinstmotiv

Martin Berg, som forskar om sociala medier på Högskolan i Halmstad, anser däremot att man måste kunna ifrågasätta och inte bara utgå från att relationer på exempelvis Facebook är ett oproblematiskt nytt sätt att umgås. Han skriver i en artikel att ”historien visar att det inte alltid är positivt att människor kommer tillsammans på nya sätt”.

– Forskningen behandlar oftast sociala medier som ett verktyg och frågar sig hur vi kan använda det. Det saknas forskning som problematiserar, säger han.

Han konstaterar att det är sällan som exempelvis Facebook används på ett sätt analogt med traditionella medier – ”sociala mellanhänder” vore en korrektare benämning än ”sociala medier”, menar han.

Det är ett begrepp som ger betydligt svagare positiva associationer.

– Javisst, det jag menar är att vi inte får tappa bort att det är ett företag som förmedlar kommunikationen utifrån sitt vinstmotiv. Det är sociala relationer strukturerade av Facebook, säger han.

Facebook skapar en kategori av ”vänskap” som är ologisk och obegriplig, tycker krönikören Galanty Miller på Huffington Post: vad är egentligen vår relation till alla dessa ”vänner” tänkt att representera och vad ger den oss mer än en siffra att jämföra med andras siffror? Nätverket inbjuder till en tom och meningslös positivitet: det finns en knapp för att gilla men inte för att ogilla, vi styrs till att uppmuntra men aldrig korrigera de dummaste av beteenden. De drag hon retar sig på är helt klart ”strukturerade relationer” som kommit till av kommersiella skäl: ju fler vänner, desto större chans att kartlägga användarna, och att undvika att förknippas med negativitet är förstås något varje företag strävar efter.

Så vad karaktäriserar detta nya sociala sammanhang?

– Det är rationaliserade sociala relationer, förutsägbara, med en låg grad av komplexitet till stora delar. Tekniken sätter begränsningar för vad som är möjligt och inte att göra, säger Martin Berg.

Den nya Facebookmänniskan

Internetanalytikern Jay Baer menar att det ”sociala” i sociala medier kan vara överdrivet. Facebook inbjuder oss att dela med oss av den personliga film företaget producerat inför 10-årsjubileet, men ingen är egentligen intresserad av någon annan än sin egen, påpekar han. När vi fyller i våra intressen, favoritfilmer och musiksmak rationaliserar vi det kanske som att det är för andras skull, men i verkligheten handlar det minst lika mycket om att definiera och bekräfta för oss själva vem vi är, ett beteende som är typiskt för vår tids ihåliga narcissister. Men just detta är också en typ av information med direkt marknadsvärde.

En brittisk studie konstaterade nyligen att den mänskliga hjärnan i dag reagerar på smileys på samma sätt som på en bild av ett verkligt leende.

Går det att se en ny psykologi formad av sociala medier – en Facebookmänniska?

– Man kan se att unga som vuxit upp med nätet tränat upp förmågan till exempelvis att läsa mellan raderna, eller att gissa sig till ungefär vilken typ av person man pratar med över nätet, på samma sätt som vi alla gör vid ett fysiskt möte, det är ett sätt vi tycks påverkas på, säger Elza Dunkels.

– Människor verkar ibland börja planera sina aktiviteter med hur det kommer se ut i sociala medier redan i åtanke. Man går en promenad funderande på vilka bilder man ska ta. Vi tänker lite grann i statusuppdateringar, är Martin Bergs exempel.

Facebook-konkurrenten Snapchat har en anställd ”hussociolog”, Nathan Jurgenson, som kommer med en sofistikerad kritik: ”dagens sociala media har tagit stark ställning för en form av identitet som är starkt klassificerad, allstädes närvarande, singular och stabil” – Facebook inte bara uppmuntrar oss att definiera så mycket som möjligt, utan allt vi sagt och gjort blir kvar i evighet om vi inte aktivt raderar det. Mot det ställer han en ”flytande” identitet, som uppmuntras av de självraderande bilderna på Snapchat, vars ägare nyligen avvisade ett bud från Facebook på företaget om 3 miljarder dollar.

Utifrån ett lite annat perspektiv ser alltså också han Facebook som något av en järnbur – där alla dessa vänskapsrelationer, intressen och statusuppdateringar som företaget lockat av oss börjar upplevas som något som håller oss fångna.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Dunkla motiv bakom häxjakten mot Rousseff

Analys

Processen mot Brasiliens president Dilma Rousseff handlar inte om hon brutit mot lagen eller inte – det är bara en bricka i den USA-stödda högerelitens försöka att sänka arbetarpartiet PT, skriver Jon Weman i en analys.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu