– Vem ska nu föra deras talan? Vem ska berätta om dem för deras familjer i Kamerun eller i Elfenbenskusten? frågar Nigeria-födde Edmund Okeke, med anledning av händelsen den 6 februari.

Edmund Okeke bor sedan 14 år tillbaka i den sydspanska staden Malaga, där han är ordförande för migrantorganisationen Palma-Palmilla. Han menar att det är omöjligt att rättfärdiga att spanska gränspoliser sköt med gummikulor mot den grupp migranter som närmade sig Ceuta genom att simma från den marockanska sidan. Den spanska spanska regeringen under ledning av premiärminister Mariano Rajoy måste kräva en grundlig utredning av händelsen.

– De som gav ordern om att beskjuta människor - som varken var aggressiva eller representerade en fara för någon - måste åtalas, säger han.

Inrikesminister Jorge Fernández Díaz medgav i mitten av februari att gränspolisen hade skjutit gummikulor och tårgas från land och ut mot vattnet. Att man inte siktat mot människor underströk han med anledning av den utredning som beordrats fram efter krav från en lång rad ickestatliga organisationer.

Díaz besökte förra veckan de spanska enklaverna Ceuta och Melilla och meddelade då att de rakbladsvassa taggtrådsstängsel som separerar enklaverna från Marocko ska förstärkas med ännu effektivare taggtråd för att förhindra migranter från att ta sig över.

EU-kommissionär Cecilia Malmström är mycket kritisk till det spanska agerandet och har i ett brev till Spaniens inrikesminister skrivit att "gummikolorna kan ha förorsakat panik" bland migranterna, vilket kan ha bidragit till att de drunknade. Men Spaniens styrande parti Partido Popular har avvisat ett krav i kongressen om att tillsätta en undersökningskommission för att utreda tragedin.

Varje år försöker tusentals afrikaner, främst från södra Afrika, ta sig in till EU över dessa stängsel, eller via små båtar från Marocko. De migranter som drunknade den 6 februari hade valt ett än mer desperat alternativ - att försöka simma över gränsen. Kropparna efter de fem offer som påträffades på den spanska sidan av gränsen vilar nu i anonyma gravar på en kyrkogård i Ceuta. Övriga avlidna fördes till marockanska bårhus.

Edmund Okeke påpekar att många av de drunknade kanske har en familj i hemlandet som fortfarande väntar på ett telefonsamtal som nu aldrig kommer att komma.

– Men det verkar som att det inte spelar någon roll alls när det handlar om någon fattig, säger han.