Kommunpolitikern Jani Viinikainen (mitten i bild, här) gör nazistsalut i samband med en parad till stöd för heterosexualiteten i september i år. Bara dagar tidigare har riksdagsledamoten James Hirvisaari bjudit in en vän och fotograferat när denne gör nazistsalut i riksdagshuset. Välkommen till Sannfinländarna anno 2013.

Sannfinländarna, Perussuomalaiset som de heter på finska, bildades ur resterna av det populistiska Finlands landsbygdsparti i mitten av 1990-talet. Efter att länge setts som ett marginellt parti på högerkanten skapade Sannfinnländarna enorma rubriker då de gick från ett väljarstöd på 4 procent till att bli Finlands tredje största parti, med 19 procent och 39 ledamöter, i senaste riksdagsvalet 2011.

För många kom partiets framgång som en schock.

– Det skakade om hela det politiska fältet i Finland. Framför allt var det en ordentlig väckarklocka för de etablerade partierna, de som ändå har kontrollerat och dominerat finländsk politik under mycket lång tid, säger Åsa Bengtsson, forskare vid Åbo Akademi och professor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.

I Sverige har svenska språkets status i Finland, eller tvångssvenskan som blivit ett vanligt begrepp i Finland på senare år, fått stor uppmärksamhet. Sannfinländarnas framgångar har presenterats som ett stort hot mot den svenska minoriteten i landet. Men enligt Åsa Bengtsson är språkfrågan marginell för Sannfinländarna.

– Svenskan är en fråga de förvisso tycker om att tala om, det är lite populistiskt, och ett sätt att utmåla samhället i termer av vi och dom: de svenskspråkiga som oftast ses som folk som har det lite bättre, ekonomiskt, socialt och kulturellt. Det blir en del av paketet folket mot herrarna. Men med bara det budskapet skulle de aldrig ha nått nitton procent i valet. Knappast ens fyra.

Snarare än svenska språket är det frågor om invandring, asylrätt och flyktingkvoter som är Sannfinländarnas profilering. Partiet har flitigt motionerat och uttalar sig ständigt om alltmer begränsad invandring och stramare regler för asylrätt.

I konkret politik har Sannfinländarna inte haft något inflytande, eftersom Finland har en majoritetsregering som förhandlar internt och Sannfinländarna sitter som oppositionsparti. Men partiet har ändå haft en stor indirekt påverkan, menar Li Andersson, ordförande för Vänsterunga, och medförfattare till boken Äärioikeisto Suomessa (extremhögern i Finland, fritt översatt).

– De har haft ett jättestort inflytande, som började redan innan valframgångarna 2011, säger hon.

– Egentligen tycker jag att man kan se att det började redan i samband med kommunalvalet 2008, då en ganska stor mängd av människor med förflutet inom den fascistiska organisationen Suomen Sisu som stod uppställda på Sannfinländarnas vallistor. Och det var också då som man började driva invandringen som en politisk fråga som man profilerade sig med. Man försökte tvinga alla andra partier att själva positionera sig i den frågan.

Ett område där Sannfinländarna haft inflytande är i begreppsförskjutningen från att vara rasistisk till att numera benämnas invandringskritisk, något som Li Andersson tycker sig se väldigt tydligt i Finland.

– Det är väldigt intressant attfölja med i utvecklingen i hur man i början använde ordet ”invandringskritisk” inom citattecken, men hur dessa citattecken under de senare åren har fallit bort. Det har blivit en legi­tim position från vilken man kan prata om migration och islam, och på detta sätt har man lyckats distansera sig totalt från all kritik om rasism.

Ganska talande är det därför hur Yle, finska public service, den 29 oktober sänder ett debattprogram med rubriken Islamkväll – hur kan Finland och islam leva tillsammans?, där sannfinländare sitter med i panelen.

– I egenskap av vilken expertis sitter de med i panelen? som islamofober? frågar sig Li Andersson, och ger ifrån sig ett spontant skratt åt den absurda situationen.

Den 23 oktober publicerar svenskspråkiga nätversionen av Yle en artikel kring ungdomsarbetslösheten i Finland, med rubriken Unga invandrare har speciellt svårt att anpassa sig.

27 oktober sänds, i Yles radio Vega, programmet Marikas kamp – om att kämpa för familj och fosterland, där en sannfinländsk aktivist oemotsagd får föra fram partiets idéer.

Typiskt nog säger också hon ”jag är inte rasist – jag är invandringskritisk”, för att i nästa andetag berätta om hur bra arbetsmoral människor från just Asien har, till skillnad från vissa andra invandrargrupper. Intervjuaren ställer inga kritiska följdfrågor.

Det var tre nedslag – alla inom spannet av en enda vecka. Sannfinländarna påverkar dock inte bara media och det allmänna språkbruket. De har också skapat nytt utrymme åt extremhöger, exempelvis för den öppet nazistiska Finska motståndsrörelsen, påpekar Li Andersson:

– Finska motståndsrörelsen har vuxit och lyckats organisera sig på sätt som inte skett tidigare, och det sker nu just samtidigt som Sannfinländarna breddar utrymmet för vad som är ”normalt” att tala om. Sannfinländarna har betytt mycket för att göra extremhögerns åsikter mer rumsrena.

Påverkan har också skett åt andra hållet. I samband med riksdagsvalet 2011 formulerade en falang inom Sannfinländarna Nuiva Vaalimanifesti, ett program som bland annat tidigare nämnda James Hirvisaari samt riksdagsledamoten Jussi Halla-aho var medförfattare till, och som formulerar rasistiska och islamofobiska värderingar. Ett program som till stora delar innehållsmässigt sedan blev en del av Sannfinländarnas officiella valprogram, berättar Li Andersson.

– Extremhögern har i hög grad påverkat den politik som sannfinländarna driver, och så länge partiordförande i Sannfinländarna Timo Soini låter dem hållas inom partiet, så har partiet såväl en bestående andel väljare som partiaktiva som har detta som sin högst prioriterade fråga. Det påverkar innehållsmässigt den politik som Sannfinländarna driver.

Kopplingarna till extremhögern är dock ingenting som det talas öppet om. Så fort de extrema yttringarna kommer upp till ytan, agerar partiledningen snabbt. Som alltså i de senaste skandalerna, som skapade stora rubriker i Finland. Den 23 september avskedas Jani Viinikainen från Sannfinländarnas fullmäktigegrupp i Kangasala efter att ha gjort en nazisthälsning i samband med en manifestation. Den 2 oktober får James Hirvisaari sparken efter att ha fotograferat sin vän göra nazisthälsning i riksdagshuset.

Intressant nog är James Hirivisaari sedan tidigare dömd för hets mot folkgrupp. Men det är också Jussi Halla-Aho. Den förra har fått sparken från partiet. Den senare sitter sedan början av oktober som suppleant i Finlands delegation i Europarådet för Sannfinländarna. Journalisten Lisa Bjurwald skriver i reportageboken Europas skam att ”det mesta tyder på att sannfinländarna inte kommer att agera med kraft mot rasisterna i de egna leden. Blir någon enskild politiker för mycket av en börda, kommer han eller hon kanske att offras. Men det kommer inte att ha någon inverkan på partiet”.

Åsa Bengtsson instämmer.

– Uteslutningen av James Hirvisaari var väldigt lämplig för partiledaren Timo Soini. James Hirvisaari är inte värdefull för partiet på något sätt, medan Halla-Aho, som egentligen är en politiskt mycket farligare person och dragit hem många röster för Sannfinländarna, är en viktig person för partiet. Timo Soini har också visat att han tar i med hårdhandskarna genom att utesluta Hirvisaari, säger hon.

Talande nog beskriver ledarspalten i Helsingin Sanomat efteråt att Timo Soinis beslut att sparka Hirvisaari var ansvarsfullt, ett ordval som gör Li Andersson riktigt upprörd.

– Det är ju helt sjukt! Det är ju det minsta han måste göra i den situationen, men det är ingen som ställer frågan om att vi de facto har ett parti i riksdagen som gång på gång säger sig ha ingenting med rasism att göra, men samtidigt visar sig ha riksdagsledamöter som bjuder in personer att göra Hitlerhälsning i riksdagen.

En opinionsmätning publicerad i Helsingin Sanomat 23 oktober, alltså efter skandalerna, visade mycket riktigt att Sannfinländarnas stöd rentav ökar och att partiet är näst störst i landet. Förändringen i procentenheter ligger förvisso inom felmarginalen men faktum kvarstår: något ras i väljarstöd efter uppmärksammade nazistassociationer blir det inte för Sannfinländarna.