Kibbutz Metzer, precis på gränsen till Västbanken, är som de flesta kibbutzer också på gränsen mellan det traditionella och anpassningen till det moderna samhället. När kibbutzen bildades 1953 av unga judiska invandrare från Argentina var den ett annorlunda inslag i området. En sekulär, marxistisk kibbutz inriktad på att avskaffa traditionella familjemönster, som startades mitt i ett område av traditionella arabiska byar. Det var en isolerad plats med väldigt lite vattenresurser. Redan från början byggdes en nära relation upp till de arabiska byarna runt omkring, av ren nödvändighet men även av nyfikenhet.

Detta berättar Dov Avital, sekreterare på kibbutz Metzer. Han är själv invandrare från Uruguay. Hans föräldrar överlevde förintelsen och reste till Uruguay då det var ett av få länder som accepterade judiska flyktingar, därifrån flyttade han själv till Israel.


Dov Avital berättar att kibbutz Metzers verksamhet fortfarande, precis som i början, bygger på samexistens. Samarbetet med de palestinska byarna runt omkring är enligt honom oproblematiskt och nödvändigt, man delar på simbassäng, basketbollplan och vattenresurser – det är inte svårare än så. Kibbutz Metzer samarbetar både med de palestinska byarna som ligger i Israel, och med de palestinska byarna på Västbanken som numera avskiljs från Israel av muren.

– Hur definierar man en normal relation mellan människor? Normala relationer är sådant som aldrig når mediernas rubriker. Vi får inte så mycket uppmärksamhet här, säger Dov Avital.


Tillsammans med några palestinska bönder, deras grannar på Västbanken, arbetar kibbutzen just nu med ett projekt för att gemensamt producera och exportera organisk olivolja från oliver odlade på palestinsk mark, som hamnat på västra sidan om muren. Detta är mark som alltså tillhör Västbanken, men sedan muren byggdes har det blivit omöjligt för bönderna att bruka sitt land på grund av svårigheterna att få tillstånd att passera över till västra sidan om muren.

– Det är svårt med myndigheterna att genomföra ett sådant här projekt, säger Dov Avital. Ska det till exempel stå att olivoljan är producerad i Palestina, Israel/Palestina, eller Israel? Detta påverkar säkerhetsprocedurerna. Än så länge har projektet inte kunnat förverkligas.


På kibbutz Metzer slog tragedin till för sju år sedan. En palestinsk man kom in på kibbutzen, som vid den tiden inte hade säkerhetsstängsel. Han tog sig in i sovrummet i ett hus, där han sedan sköt två små barn och deras mor. De och ytterligare två offer på kibbutzen dog. Dov Avital höll ett tal efter händelsen där han förklarade att ”även om törsten efter hämnd är naturlig, måste vi ha styrkan att komma ihåg vårt budskap, och fortsätta att tro på vår önskan att leva i fred med våra grannar…”

Attacken fick stor uppmärksamhet i israeliska medier. Enligt vad Dov Avital berättar för mig sju år senare, var det ett medvetet dåd för att motverka det relativt unika samarbete som finns i det här området.

– Om du vill sprida idén att det inte finns något hopp – attackera samexistensen, säger han.

Dagen efter händelsen skulle ett möte ha hållits med Israeli defense forces, där medlemmar på kibbutzen och palestinska bönder skulle ges tillfälle att protestera mot byggandet av muren rakt igenom böndernas land. Al-Aqsa-martyrernas brigader, en militant rörelse med band till Fatah, tog på sig ansvaret för dådet. Numera finns säkerhetsstängsel och galler för fönstren på kibbutz Metzer, och så muren, som är ett stängsel här, som byggdes rakt igenom böndernas land.


Dov Avital medger att det är ovanligt i dagens Israel med samarbete och nära relationer mellan israeliska och palestinska grupper.

– För oss är det viktigare att vara nära de riktiga människorna, inte stereotyperna. Nuförtiden, menar han, förekommer det alldeles för få möten mellan israeler och palestinier.

– Vänsteraktivister i Tel Aviv sitter på kaféer och läser om de stackars människorna på Västbanken. Det handlar inte så mycket om ifall man är rädd eller modig, utan mer om att folk är så upptagna. I det israeliska samhället arbetar man hårt – det är tillräckligt svårt att klara sig, utan att ta tag i den här frågan.

Vapenstilleståndslinjen efter 1948 års arabisk-israeliska krig, som det internationella samfundet erkänner som en gräns mellan Israel och det palestinska området, går rakt igenom kibbutzens ägor. Om det skulle bli aktuellt att överlämna mer mark till en framtida palestinsk stat – området har en relativt stor palestinsk befolkning – så är tanken på evakuering inte främmande för Dov Avital.