Jag gillar att läsa nyheter på text-tv, mest för att man kan kolla lite på vad som händer i världen när det är reklamavbrott i något tv-program. I veckan var det en artikel som handlade om att ekologisk mat inte är bra för miljön. En forskare hade kommit fram till att fler och fler väljer ekologisk mat med hänsyn till miljön, men att detta kanske mer stjälper miljön än hjälper den. Forskaren menade att ”Större areal behövs för att odla samma mängd mat som besprutats. Många skördar blir vekare och mer utsatta för ohyra och att jorden maten odlas på/i blir försvagad eller uttarmad och dålig.”

Jag tycker att det är synd att sådant publiceras överhuvudtaget. Inte för att vi inte ska få reda på all forskning, även om den kanske inte är till min fördel som älskare av ekomat och har åsikten att alla borde odla eget i mindre skala för att människor ska få mer respekt för vår ädla natur. Utan för att folk som hakat på den så kallade ekotrenden nu får mothugg, och kanske slopar att ens tänka eko-reko över huvud taget. Kanske tänker folk att ”det var det jag trodde” och ”nu är det ingen idé att köpa ekomat heller”.

Att inte bespruta mat och att inte ösa kemikalier över våra kroppar och i dem borde för oss moderna människor år 2009 vara självklart. Det är lättare att strunta i att tänka efter, att springa in på hamburgerkedjan och köpa en tiokronors hamburgare, än att välja att gå hem och laga ett riktigt mål mat. Det är lättare att köpa ett kaffe som är billigare än att lägga fem kronor extra på ett eko-kaffe med Fairtrade-märke.

Jag blir så trött på ekodebatten. Borde inte vi människor istället jobba på vår girighet och vårt beroende av onödiga eller onödigt mycket saker? Eller, egentligen, beroendet av att köpa nytt – gärna billigt och utbytbart efter en tid? Leksaker är ett bra sådant exempel, eller tekniska prylar som mer eller mindre nuförtiden passerar bäst före-datum. Designen byts ständigt för att din omgivning ska märka att inte du har den senaste modellen. Och du skäms och köper nytt. Ingen vill ju vara ute eller verka efter.

Vi vet med all säkerhet att det inte är helt utsläppsfritt att tillverka exempelvis plast. Vi vet att de som tillverkar dessa plastprylar ofta är underavlönade, att de ofta jobbar utan varken fackliga rättigheter eller skyddskläder. Vi vet det, men köper ändå. 

Vi vet att tustentals om inte miljontals cointainers med saker, egentligen bara saker som är till för att byta ut våra ”gamla” saker med, anländer till hamnar i väst för att i slutändan hamna i våra garderober, i barnens leksakslåda och efter en tid i vår källare på hög eller i vår soptunna. Vem kan med handen på hjärtat säga att vi har tillräckligt? Att vi ska sluta shoppa, sluta byta ut...

Borde vi inte tänka om där, och värna om hantverket igen? Less is more är ett bra uttryck i nästan alla sammanhang. Vi har begravt oss i saker, i måsten och påhittade behov. En hunger efter att fylla våra fyrkanter och skåp med ännu mer saker finns inom oss, och detta behov måste vi som moderna vuxna och förhoppningsvis förnuftiga människor tämja.

Att inte tro på någon slags ekologisk hållbar balans i naturen känns för mig som att stoppa huvudet i sanden. En del säger att naturen alltid haft sin gång och att översvämmningar och uppvärming av jorden skett flera gånger under ”jordens uppväxt”. Men poängtera att detta var innan människan påverkade jorden och fyllde den med plast och andra miljöfarliga kemikalier, högg ner dess träd och fyllde alla sina små fyrkanter med skit.

Vem vet om jorden återhämtar sig då alla fatyg sjunker, all olja släpps ut i haven och alla leksaker och våra kära egentillverkade kemikalier dansar omkring i våra hav. Vem vet, kanske skulle vi istället tänka på att inte äta så mycket mat som kräver så mycket vattenmängder som exempelvis kött gör, och kanske inte känna ett stort behov av att följa trender inom mode, teknik och heminredning.