Lidande upplevs inte av arter, utan av individer. Alla inom samma art upplever inte lidande av samma saker. Om det blir enklare att tänka sig, se bara på människan. Olika individer upplever lidande på olika sätt. Så är det också bland djuren. Individen bör alltså stå i centrum, alltid.

Djur har en upplevelseförmåga och det är den som gör att de upplever lidande. Deras intelligens har egentligen inte med saken att göra i denna fråga. Ska man diskutera intelligens eller brist på intelligens som ett argument för att utöva djurförsök, kommer man direkt in på frågor som ”Ett spädbarn har ungefär samma intellekt som en hundvalp. Är det okej att AstraZeneca använder bebisar i sina försök?”. Svaret är så klart nej. Detta kommer vi dock in på senare i diskussionen.


Djur bör, för sitt eget bästa, leva på ett sätt som främjar deras naturliga beteende och egna behov. Att djur används i djurförsök enbart i människans intresse, är för mig svårt att acceptera. Är vi människor sådana tyranner att vi med våra psykologiska försvarsmekanismer kan tränga bort djurs lidande så mycket att vi tycker att det är okej med djurförsök? Var det samma försvarsmekanism som exempelvis Hitler använde för att inte tänka på allt lidande han orsakade? För lidande är väl ändå lidande, oavsett vem som känner det?

Lidande är ett begrepp som inte kan mätas och därför borde man också kunna utgå ifrån att allas lidande ska betraktas som likvärdigt. Det finns ingenting som säger att en människas lidande på något sätt skulle vara värre än en fisks eller en hunds lidande. I Centrala försöksdjursnämndens rapport kan man läsa: ”Lidandet är ett svårdefinierat begrepp då det representerar ett mentalt tillstånd som kan förorsakas av många faktorer, varav fysisk smärta bara är en.”

Borde man då inte, undrar jag, ta det säkra före det osäkra, det vill säga enbart godkänna de djurförsök som man vet inte orsakar onödigt lidande, och stoppa de som man ännu inte vet om de medför lidande för djuret i fråga?


Den svenska definitionen av djurförsök innebär att man använder ett djur i en vetenskaplig undersökning. Vi i Sverige är unika i den breda definitionen. I exempelvis EU sker ett djurförsök först när djuren utsätts för ett ingrepp av något slag.

Man bör väl vara stolt över att bo i ett land där definitionen är så bred och i jämförelse mild. Dock är den inte komplett, än. Uppfödning, avel och liknande kan också innebära lidande för djuren. Sådant borde också kategoriseras som djurförsök i de fall då det används i försökssyfte (även utan vetenskaplig undersökning).

Enligt svensk djurskyddslag ska djur skyddas mot onödigt lidande och mot sjukdom. Men denna lag gäller då inte djurförsök, eftersom djur där får utsättas för obegränsat lidande. Är det alltså skillnad på djur och djur?


År 1979 infördes djurförsöksetiska nämnder i Sverige. Deras arbete är att kontrollera djurförsök, så att endast sådana som anses viktiga för samhället godkänns. Men även att djur inte utsätts för det onödiga lidande vi har diskuterat ovan. Dock har nämnderna inga utomstående handläggare eller andra yrkeskompetenta personer att konsultera när de utför bedömningarna. Besluten kan endast överklagas av den som leder försöken, och alltså inte av djurens förespråkare.

Djuren, som i vanliga fall inte har någon röst, har heller ingen röst här. Trots att det handlar om deras eget lidande. Inte ens deras förespråkare får motsätta sig beslutet. Dessutom, eftersom 99 procent av alla ansökningar godkänns, så betyder det att i princip inga besluts överklagas.

Det finns i mina ögon ingen dialog kring djurförsök. Det är helt enkelt en envägskommunikation, där djuren blir lidande. Jag anser att det är en självklarhet att denna kommunikation blir tvåsidig och öppen. Det ska dessutom vara självklart att till exempel djurskydds- och djurrättsorganisationer på goda grunder ska kunna överklaga beslut om godkända djurförsök. Bara för att en individ inte kan uttrycka sina åsikter och känslor, betyder det inte att den inte har några.


Som jag nämnde innan så stämmer inte djurskyddslagen och de djurförsöksetiska nämnderna överens, eftersom djurskyddslagen förbjuder lidandet som nämnderna sedan godkänner för att det är av ”samhällsintresse”. Detta ”samhällsintresse” innebär oftast inte att det har djurens intresse i centrum. Inte många av de djurförsök som genomförs, ger resultat som gynnar djur. Tvärtom så gynnar det människan.

Vi människor lever längre, är friskare och blir fler. Djur på vår planet, å andra sidan, utrotas, blir sjukare och anklagas allt som oftare för de sjukdomar som vi människor sedan drabbas av. En tanke som slår mig är: Varför riktar vi inte in oss på djuren istället, om de nu är de stora smittoriskerna? Vi människor skulle ju inte alls drabbas av dessa sjukdomar, om vi hade botat dem redan hos djuren. Men jag förstår självklart att vissa sjukdomar som drabbar djur kanske inte är överförbara på människor, och då inte heller prioriterade i mänsklig forskning.


Varje år används ungefär en miljon djur i djurförsök bara i Sverige. Räknar vi även in provfisket, är vi uppe i sju miljoner. Dock är det så att djurförsök på kaniner, katter, råttor och marsvin minskar. Man kan alltså glädjas åt att våra folkkära små ludna husdjur allt mindre plågas.

Men istället genmanipulerar man fram möss som används i forskningen. Jag vet inte vilket som är värst. Antagligen är det värre att man faktiskt skapar ett djur, ett liv, en individ, enbart för att utsätta den för lidande. Dessutom har djurförsöken på människans så kallade bästa vän ökat. Jag talar om hunden. Hundar används speciellt till djurförsök inom läkemedelsindustrin, som till exempel av AstraZeneca.

Den borgerliga regeringen satte när den tillträdde stopp för en påbörjad process som förhoppningsvis hade kontrollerat och begränsat djurförsöken ytterligare. Den beslutade att lägga ner Djurskyddsmyndigheten. Numera tar Jordbruksverket hand om de aktuella frågorna. Bara denna attityd visar hur mycket man på regeringsnivå faktiskt skiter i djuren och deras lidande.

Regeringen ville inte heller föra en diskussion med djurrättsorganisationerna om huruvida dessa i framtiden ska kunna överklaga djurförsöksetiska nämnders beslut. De ville alltså inte ens diskutera om en sådan regel eventuellt skulle kunna införas. Återigen envägskommunaktion. Dessa underbara, folkvalda politiker… Listan över beslut de har tagit kan göras lång. Och inte många punkter gynnar de djur som dagligen utsätts för obegränsat lidande för människans skull.


För mig är vissa saker inte bara självklara, utan också en förutsättning för att vår planet och omgivning ska må bra. Vi behöver djuren och vi bör behandla dem med respekt. De saker som jag tagit upp är bara några av de punkter som säger mig att djuren i politikernas ögon inte är värda att lägga kompetens, pengar eller ens en diskussion på.

Jag anser att man borde konsultera kompetenta handläggare i de djurförsöksetiska besluten. Alla beslut ska fattas med intelligens. Man bör också ge djurens förespråkare möjlighet att överklaga de djurförsöksetiska nämndernas beslut.

Det ”obegränsade lidande” som lagen godkänner, bör i lagstiftningen ersättas med ”nödvändigt lidande” Jag tycker inte att något djurs lidande är nödvändigt, men jag inser också vilket omöjligt krav det skulle vara att helt förbjuda djurförsök. Därför tycker jag att en rimlig förändring är att man ser över hur pass mycket lidande som är tillåtet.

Sen tycker jag att man borde lägga mer pengar på alternativa metoder till djurförsök. Jag kan inte de exakta siffrorna, men jag vet att regeringen har sänkt bidraget till den typen av forskning under 2009. Att sänka ett sådant bidrag förhindrar ju dess utveckling. Har man börjat satsa på en forskning så bör man fortsätta satsa på den tills man fått ett okej resultat. Annars kastar man ju bara småpengar hit och dit och ingen når ett framgångsrikt resultat.


Min förhoppning är att man slutar hylla ett samhälle där vi människor ses som överlägsna djuren. Vems fel detta är, om det så är religions skapelseberättelser, spelar mindre roll. Det hjälper ingen att smutskasta orsaken. Istället bör vi jobba med förändring. Det är nämligen möjligt att, utan att hindra nödvändig forskning, byta metoder.

Att påstå att djurs intelligens inte är i paritet med människans är att vara farligt ute. Det finns människor med nedsatt intelligens, förståndshandikappade och så vidare. Ett sådant uttalande skulle sätta dessa grupper i en uppenbart underlägsen kategori. Men diskriminering på grund av intelligensnivå vill de politisk korrekta inte kännas vid. Ändå främjar de den, när det handlar om att förtrycka djur på grund av deras eventuella brist på intelligens.

Vi har så mycket gemensamt med djuren att jag inte förstår hur vi kan orsaka dem allt detta lidande bara för att de inte kan protestera. Jag tycker att det är varje människas förbannade skyldighet att ta ställning mot lidande och mot djurförsök, om inte annat för att vi inte hade funnits utan djuren. Vi borde istället känna tacksamhet.