Den som är gammal nog att begå brott är också gammal nog att bestraffas. Denna uppfattning har jag sett på flera debattsidor på sista tiden, i allmänhet åtföljd av förslaget att sänka straffmyndighetsåldern till 12 år. Jag menar att det är en ologisk slutsats. En sådan åldersgräns skulle innebära att exempelvis kriminella sjuåringar fortsatt tilläts löpa fritt, för att inte tala om dessa horder av kriminella elvaåringar!

”Don´t do the crime if you can´t do the time”, som min gamla mormor skulle ha sagt om hon hade levt och kunnat tala engelska. Har man slagit fast att den som är gammal nog att begå brott också är gammal nog att bestraffas, ska man naturligtvis inte ha någon lägsta straffmyndighetsålder alls!

Jag är inte klar över vilka straff man tänker sig för alla kriminella välorganiserade barn. Fängelse, skampåle, aga, böter, stening? En kombination? Att något måste göras framstår som självklart. Härom dagen såg jag själv ett gäng i åttaårsåldern på häftiga små cyklar och någon berättade att det var de illa beryktade Bambinos som hade en träff på gården.

Den organiserade brottsligheten bland just åttaåringar är ett växande problem som måste mötas och polisen har därför satt upp specialenheter i åtta län i en försöksverksamhet som går under namnet Bullerbyn.

Kommande rättegångar kan bli mycket intressanta sedan justitieminister Box förklarat att brottsprovokation får användas för att snärja dessa småligister. Polisen sägs därför ha köpt in försvarliga mängder smågodis i syfte att se hur långt gängen är beredda att gå i sin iver att få tillgång till dessa njutningsmedel. 

Ett första fall av illegal fildelning kommer att prövas i Södertörns tingsrätt i slutet av denna månad. Det var efter en undercoveraktion där tre medlemmar i just Bambinos erbjöds en stor påse gelehallon om de laddade ner fyra ännu icke namngivna låtar, som polisens första tillslag enligt den antagna Bullerbyplanen kunde göras.

De misstänkta är under tiden fram till rättegången placerade i rumsarrest på den lokala polisstationen. Amnesty har hävdat att rumsarrest är nysvenska och en förvrängning av verkligheten, då de tre misstänkta tvingas dela en fyllecell under förhållanden som inte motsvarar de minimikrav som kan ställas enligt FN:s barnkonvention. Påståendet avvisas dock av justitiedepartementet, där statssekreterare Hildegard Rotting säger att man räknat på detta och kommit fram till dels att de tre misstänktas sammanlagda vikt och kroppsvolym motsvarar en fullfjädrad och välbyggd brottslings, dels att det är fildelning som är förbjudet – inte celldelning.

På grund av den låga åldern hos förövarna har man nu även infört så kallad ”vittnescoachning”, vilket innebär att såväl de tilltalade som vittnen under två timmar varje dag får lära sig vad som är lämpligt och inte att säga i en rättegång. Metoden är ny, men antas spara mycket tid i rättegångar, samtidigt som den gör behovet av försvarare överflödigt.

På frågan om inte detta är en fara för rättssäkerheten, svarar Hildegard Rotting att rättssäkerheten tvärtom stärks om alla vet vad de ska säga. På så sätt blir det säkert rätt, och blir det rätt så är det rättssäkert. Därför tillåts heller inga kontakter mellan de misstänkta och deras föräldrar under tiden fram till rättegången. Detta för att försäkra sig om att ingen subjektivt färgad påverkan ska störa de misstänkta.

Den anmälan som gjorts till Europadomstolen avfärdar Rotting med att konstatera att alla erforderliga rättsmedel ställts till de misstänktas förfogande genom att samhället tillhandahåller både vittnescoacher och åklagare. Mer kan man inte begära och skulle domstolen ha en annan uppfattning, vet vi ju inte det förrän om nio år och då är det ju ändå för sent. Så varför bekymra sig om det nu, säger Rotting i en kommentar.

Hos många är tacksamheten stor i dag, då allt detta visar att samhället äntligen gör något. Genom att kriminalisera och stigmatisera barn, ger samhället dessa en identitet och det är något som många barn numera saknar, enligt justitieminister Box. I syfte att ytterligare bekräfta den nyvunna identiteten har justitiedepartementet hämtat inspiration från Ipred-lagens motto ”den vi inte kan kriminalisera kan vi istället ruinera” - och i en proposition föreslagit riksdagen att den dom som meddelas även ska publiceras i massmedia på den dömdes egen bekostnad.

En synergieffekt är att på detta sätt kan en del av presstödet ersättas på sikt, eftersom man från departementet räknar med ett stort antal fällande domar varje år.

Försvarsdepartementet har i en departementspromemoria, upprättad personligen av försvarsminister Rocky Talgbäck,  förseslagit att en lämplig påföljd för vanartiga barn vore minimum ett år på ett så kallat Boot-camp. Departementet förklarar sig positiva till att driva en sådan verksamhet, som i allt väsentligt skulle kunna införlivas i det svenska totalförsvaret. Detta innebär enligt Talgbäck att med ett tillräckligt stort antal fällande domar och därigenom frigjorda tillgångar i form av humanmaterial utvecklingsbar ålder, skulle försvaret spara in åtskilligt på reguljär trupp. Tanken finns redan att från dessa blivande Boot-camps rekrytera en elitbrigad med 10-11 åringar för tjänstgöring i Afghanistan, där det alls inte är ovanligt med militär personel i åldersgruppen. I alla fall inte på motståndarsidan.

Från kommunförbundet ser man positivt på planerna, då detta kan komma att väsentligen reducera kommunernas kostnader för skolor och fritidsverksamhet. ”Vi räknar med att den nya straffmyndighetsåldern på tre års sikt ska innebära en halvering av klasserna”, säger kommunförbundets nytillträdde VD, Åke Ingvarsson, som rekryterats från det av CIA och NSA nyligen uppköpta FRA.

”Inte heller barnen är vårt problem”, tillägger föräldrarna på gatan slutligen för att förtydliga sin inställning.