En av de tillresta norrbottningarna var Ann-Marie Smeds, aktiv medlem i Naturskyddsföreningen i Luleå. En anledning för hennes närvaro var att peka på kärnkraftens negativa påverkan på naturen. Bottenviken är ett unikt bräckvattenhav och kylvattnet från de planerade anläggningarna skulle innebära stora hot mot denna unika biotop, förklarade hon. Dessutom är kärnkraft resurskrävande:

– Kärnkraften är ingen förnybar energikälla, den bygger på en uråldrig teknik. Vi måste effektivisera energianvändningen och lära oss leva resurssnålt, istället för att ständigt öka behovet av energi.

 

På plats var också miljöpartisten Annika Eriksson från Luleå, som bjudits in av arrangörerna som talare på seminariet som hölls direkt efter demonstrationen. Annika Eriksson är en av initiativtagarna till det partipolitiskt obundna Nätverket mot uranbrytning i Norrbotten. Med en eventuell satsning på kärnkraften kommer också uranbrytning på Nordkalotten som ett brev på posten, förklarade Annika Eriksson och berättade om nackdelarna med detta:

– Förutom alla negativa effekter vid anrikning och lagring av lakrester vid en eventuell uranbrytning, finns två andra viktiga argument. En satsning på kärnkraft kommer att försämra behovet av och förutsättningarna för en hållbar energiutveckling. Ett hållbart energisystem skulle ge många arbetstillfällen på hela Nordkalotten.

Dessutom ligger Simu kommun bara fyra mil från Haparanda. Radioaktiva utsläpp i Simu och Uleåborg blåser vid västlig vind snabbt in och förorenar hela Norrbotten, var hennes snabba sammanfattning av läget.

 

En annan av talarna var Nils Axel Mörner, geolog från Stockholms universitet, som är övertygad om att kärnkraften i Finland drivs olagligt. I Finland finns liksom i Sverige en villkorslag. Den kräver att slutförvaringen av kärnavfallet måste vara löst och garanterat säker under 100 000 år för att ett kärnkraftverk ska få startas och drivas.

I Finland har man valt en plats med djupförvar, som enligt Nils Axel Mörner är allt annat än säker. Den ligger på ett av Skandinaviens mest seismiskt aktiva områden, med flera uppmätta jordbävningar de senaste hundra åren. Nils Axel Mörner dömde i sitt tal ut det finska slutförvaret som en ”teoretisk pappersprodukt utan verklighetsförankring”.

Aimo Tervahauta, representant från miljörörelsen i Simu kommun, förklarade på mötet hur det hade gått till när Simu blev aktuell som tänkbar etableringsort för kärnkraftsanläggningar.

Energiföretaget Fennovoima, som bygger och driver andra kärnkraftverk i Finland, hade kontaktat kommunledningen i Simu och frågat om intresse fanns för att bli etableringsort för en ny kärnkraftsanläggning, berättade han. Med bland intressenterna finns svenska Boliden och tyska E.on. Kommunledningen var positiv och ville få ett snabbt beslut i fullmäktige för att kunna gå vidare.

 

Aimo Tervahauta förklarade vidare att kommunledningen valde ett för deras intressen perfekt tillfälle att lägga fram förslaget. På sommaren, under höbärgningen, kom frågan om Simu som placeringsort upp på sittande möte.

Ärendet fanns inte ens med på någon föredragningslista, än mindre fanns det tid att debattera frågan. Trots detta beslutades att kommunledningen i Simu, helt utan offentlig debatt, ställde sig positiv till en kärnanläggning i kommunen.

– Där kärnkraften går in, går demokratin ut, sammanfattade Aimo Tervahauta sitt budskap och uppmanade till en fortsatt kamp där yttrandefrihet, informationsplikt och demokrati sätts i första rummet