Vi bor under samma tak

Vi äter av samma mat

Vi hör varandras röster

Vi ser varandras kroppar

Vi sitter vid samma bord

Vi sover i samma säng

Men det är i en annan tid vi träffas

på en annan plats

utan klockor, utan måsten

där är vi fria, starka, lyckliga

där kan vi styra våra öden

där är livet detsamma som döden

där förlåter vi oss själva

utan att betala en högre makt för nåd

utan rädsla, utan skuld

inga pengar, inget guld

inget sjunkande Antarktis

inget förlorat Atlantis

där talar vi öppet

utan att bli osams om orden

där handlar vi mot samma mål

utan att falla ned i högmodets fall

vi skapar nya färger och former

vi är hjältar i oss själva

utan att sträva efter förutbestämda hjältedåd

Ja, kanske är det i drömmen vi träffas på riktigt,

kanske är det drömmen som är sann?

Och kanske är det då väckarklockan ringer

som vi slumrar till och glömmer det som är viktigt -

tidmätarna har blivit våra drömmars deadline