Själv är jag idag 55 år och om jag hade lyssnat till läkare och läkemedelsindustrin när jag var 23 år och blev svårt sjuk, så hade jag antagligen varit död idag J, eller åtminstone svårt handikappad. 
Vid 23 års ålder fick jag en, som läkarna trodde, svår reumatisk sjukdom. De startade direkt med att trycka i mig en oerhörd mängd läkemedel samt sa åt mig att prova ut en rullstol! Efter att ha magrat från 57 till 42 kg , p g a ett av läkemedlen jag använde, samt blivit tvingad att ta kortisonsprutor i höfterna mot min uttryckliga vilja, så bestämde jag mig för en annan väg. Jag åkte till ett hälsohem (populärt på 70-talet), mina föräldrar betalade och tur var väl det!
Där fick jag för första gången en känsla av att jag kunde göra något själv, att jag inte var utlämnad till andras tyckande om mig. Efter 14 dagar åkte jag hem och la om kosten helt och blev sakta bättre. Efter ett år kunde jag börja arbeta igen, visst hade jag värk, men jag kunde ändå röra mig, vilket jag inte kunnat tidigare.
7 år efter att sjukdomen debuterade fick jag besked från reumatologen (vilken jag besökte ytterst sporadiskt, enbart när jag behövde något intyg) att den reumatiska sjukdomen inte var av den allvarliga sort de först trott, utan en mildare variant! Det var ju skönt att få besked om och det sporrade mig förstås ytterligare att söka vidare för att må ännu bättre.
Jag utbildade mig inom friskvård, arbetade inom olika sektorer som hade med hälsa att göra. Jag gifte mig, fick två barn, med allt vad det innebär. Mina  reumatiska problem fanns där i bakgrunden hela tiden, men jag kunde hantera dem med min kost och med regelbundna promenader, som nu hade blivit en del av min vardag.
Jag hade alltså hittat två bra recept:  vegetarisk kost samt motion. Men jag ville må ännu bättre, så jag började också meditera. Och där fick jag lite lugn och ro från mina alltid snurrande tankar, en viktigt del i mitt tillfrisknande. Det ledde mig in på tankar om att även psyket har stort inflytande på våra fysiska sjukdomar. Nu en tämligen allmänt accepterad sanning, men inte på 80-talet. Jag sökte mig till olika alternativa behandlingar och hade turen att möta människor som verkligen hjälpte mig framåt i livet. En sammanfattning av allt jag lärde mig kan man göra i insikten : ”Den enda du kan förändra är dig själv”. Så då var jag uppe i tre recept: vegetarisk mat, motion och ”förändra dig själv”.
Sedan hade jag den oerhörda turen att möta en av mina numera bästa vänner, Sara Karlsson. Hon berättade för mig om den oerhörda utarmningen och försurningen av våra jordar och hur näringsfattig vår kost faktiskt är. Hon lärde mig att ta pH-kalk och att dricka en gröndrink, som bestod av nässla, helnyponpulver samt linfröolja.  Och oj, vilken effekt det hade! Mina leder och muskler blev mjukare och mindre ömma och jag fick en helt annan energi än jag hade haft tidigare. Människor omkring mig såg att jag mådde allt bättre. Jag fortsatte att förkovra mig inom allt som hade med alternativ medicin att göra och började få en hel del förfrågningar om tips och råd från vänner och bekanta. Då var jag uppe i fyra recept: vegetarisk mat, motion, ”förändra dig själv” samt pH-kalk och gröndrink.
Men, i ärlighetens namn, hade jag lite problem med den där meningen ”den enda du kan förändra är dig själv”. Hur gör man? Alla metoder som jag läste om (och det var många, bokhyllan är full av böcker !!!) eller prövade på olika kurser hjälpte ett tag, men det blev liksom inte någon djupgående förändring, mina upplevelser och mina reaktioner på olika situationer förändrades inte, även om jag kunde förändra mina tankar om det för en tid. Försökte att ”tänka positivt”, men alltid var det någonting som fick mig ur balans och in i det negativa  tänkandet igen.
En dag kom min älskade man hem med en bok och sa ”det här tror jag kan vara något för dig”. Om det var!!! Boken hette ”Fokusering” och var skriven av Eugene Gendlin. Där fanns vad jag behövde, en metod som tog avstamp i att allt som vi någonsin upplever samlas i kroppen. Och där lever det kvar och är möjligt att kontakta igen. Skillnaden mot terapi var att det här kunde man lära sig att göra själv! Snacka om egenmakt!!
Jag försökte att fokusera  efter bokens anvisningar, men det var svårt att lära sig det på egen hand. Då sökte jag på internet efter en lärare och hittade en på Bornholm, av alla ställen på jorden! Sagt och  gjort, jag åkte dit och det har jag aldrig ångrat. Det här hände för ett år sedan, nu håller jag på att utbilda mig till fokuseringslärare.
Så nu har jag fyra bra vägar för att hålla mig frisk: vegetarisk mat (numera med inslag av fisk), motion, pH-kalk och gröndrink samt fokusering (som fick ersätta ”förändra dig själv”). Detta gör att jag mår så bra, värken är ett minne blott och jag är i stort sett aldrig sjuk. Jag som tidigare kunde vara förkyld 5-6 ggr/år.
Jag vågar inte ens tänka på hur mycket pengar jag har lagt på alla dessa alternativa behandlingar och kurser jag har gått. På något underligt sätt så har det alltid ordnat sig. Och jag har aldrig varit högavlönad, det är först de senaste åren som jag har haft en hygglig lön att leva på.
Summan av kardemumman är att jag för ett halvår sedan bestämde mig för att vidareförmedla det jag lärt mig under åren. Det är alldeles uppenbart att det finns ett stort intresse för de här frågorna och för det som jag lär ut. Och det är många som skulle vilja komma till mig, men som tvekar på grund av priset. De har helt enkelt inte råd! Så jag instämmer helt i Anette Erikssons kritik av moms på konsultationer. Tänk om vi åtminstone kunde få bort den momsen!