Moraler och livsinnehåll
Den så kallade ”Schenströmaffären” ställer en rad moraler i fokus, men den kanske viktigaste av dem alla, arbetsmoralen, kommer i skymundan. När var och varannan medborgare analyserar beteenden och jagar fördömanden, då skärps motsättningar och makt blir till vanmakt. Ett samhälle som domineras av att allt fler personliga uppfattningar kommer i förgrunden. Är ett förlorat samhälle. Ingen kan vinna på att annars naturliga mänskliga aktiviteter och företeelser byggs upp, till orealistiska proportioner. Vem kan inte lida brist på god ledarskapsmoral, nu som då?
Somliga tycker nog att det är horribelt att en enda känd okynneshandling kan slå undan många års erfarenheter, arbetsinsatser av praktisk vishet i utövande. Men hur vreda och upprörda vi än kan bli, som åskådare, läsare och tittare, är vi alla en del a det rådande samhällssystemet. Personliga brister genom ’felsteg’ behöver inte leda till andras egenrättfärdighet, men hur mycket nya bekymmer herr Reinfeldt än får, genom usel skattemoral, hos allt fler av hand medarbetare. Skulle då ’vi andra’ bli bättre eller ta mer ansvar genom dessa upplysningar? Finns det inga förlåtanden kvar, genom principtänkanden och inte bara personfixering. I dagarna har det också kommit fram hur alla utförda så kallade svartjobb, ger flera gånger minus, jämfört med de plusmiljarder som det bidragsfusk åsamkat statskassan och man med mycket ”möda och besvär” vaskat fram. Hur länge ”orkar vi hålla på så här”, när kommer insikten och utformanden av andra normer än ekonomernas?
Förakt föds ofta ur underlägsenhetskänslor, men när och var hittar vi och tar efter förebilder och deras egenskaper? Alkoholbruk är i sig inte förbjudet, problem med alkohol kan vi ha helt nära oss, i vår nära personkrets, utan att för den skull ha en beredskap för kris tillgänglig. Frågan är väl istället hur vi byter ut, ’det onda mot det goda’? Statsministern säger att han blev väldigt ledsen över att vara tvungen att låta sin statssekreterare Ulrica gå. Ja, det var hans tyngsta stunder och inte heller verkade det ”lätta”, av att han ’äntligen’ fick veta krognotans storlek, den aktuella ödeskvällen. En annan moralbit, sanningen moral kom på skam när Fredrik ” fördes bakom ljuset”.
Politiken och politiker upphöjs och förväntas det allt mer av, för eget självförverkligande. Beteenden görs till skådespel och ej tillfrågade till regissörer.
Friktion och kontakt med slumpen frambringar händelser som inte låter sig beräknas. Ren viljestyrka och aldrig så noggrant planerade möten och operationer kan inte upphäva trögheten helt, bara minska den. Det bild- och rapporteringsöverflöd som dominerar medier tar lite en ingen hänsyn till detta faktum. Nej, man vill spekulera och väcka ’ont blod’ för personliga detaljer i uppträdanden och sakfrågor kommer helt i skymundan. Finns det då inga benådade stunder kvar av sällhet. Sådant som kan ge en djupare glädje? Varför sker allt i en dyster och negativ jämförelse, oavsett om det är med en själv eller andra? Vart tar den sanna arbetsglädjen vägen när marknads krafter tycks vara högsta norm, utan hänsyn till sådant som yrkesmoral och heder. Snabbheten i och till ”nyheter” har blivit viktigare än innehåll och sanning. Det är det underhållande, det kittlande och det ”chockerande” som bjuds ut, ”oredigerat”! Pengarna förnekar sig aldrig, den blir mer och mer ’vår’ lydige tjänare, med girighetens fula ansikte – hack i häl. Odödliga frestelser, som till och med gör regler och lagar som man själv varit med och fastställt, underordnade! Ett annat uttryck för detta är dubbelmoral. På den ”gamla goda tiden” var folket mer homogent i såväl tro som utbildning. Det som förr var en hederssak är idag karriär. Inom politiken och journalistiken och i andra ”serviceyrken”, utnyttjar allt fler sin position. Förr var myndighetspersoner en slafs ’visa faddrar’ för människor, utan att tänka på egen vinning.
När egoism sätter sig i högsätet kan detta ”eviga förklarande och argumenterande” obehindrat pågå. Sant ledarskap innebär inte längre att för sig själv och för andra gestalta de tankar, känslor och den målinriktning som folket som helhet, kan, eller bör ha. Ett undanfallande som också kallas frihet, eget val och ’efter eget huvud’. I själva verket visar sig de flesta av krafterna och känslorna anpassa sig efter den för dagen dominerande ekonomiska teorin. Är alla andra mål underordnade de moderna avgudarna ’budgetbalans’ och ’räntenivå’? Ja, men dessa normer för politikens centrum förstår man det allt mindre engagemanget och att allt fler skräms bort från sina uppdrag och en livsduglig moral i stort.
Vad återstår när ingen längre försvarar själva samhällsnavet, i en kollektiv, gemensam synvinkel? Lösaktighet, fostransförvirring, förnedring och en allt tunnare yttre fasad?
Fallet kan komma att bli högt.

